Marina Tuutma, ordförande Svenska distriktsläkarföreningen, Ove Andersson, andre vice ordförande i Sveriges läkarförbund och Hanna Åsberg, ordförande i Svensk förening för allmänmedicin. Foto: Rickard Eriksson och Annelie Drakman

Bakom debattartikeln, som är publicerad i Dagens Samhälle, står bland annat Distriktsläkarföreningens ordförande Marina Tuutma, Ove Andersson, andre vice ordförande i Sveriges läkarförbund och Hanna Åsberg, ordförande i Svensk förening för allmänmedicin, SFAM.

De noterar att det finns en stor politisk enighet om att primärvården ska vara basen i sjukvården och att det finns förslag både lokalt och nationellt om att förkorta vårdgarantin från sju till tre dagar.

För att detta ska bli verklighet anser debattörerna att det krävs omfattande förändringar av vårdens struktur, och de identifierar två grundläggande problem som de anser måste lösas först. Dels bristen på ekonomiska resurser, där andelen av sjukvårdens totala resurser som går till primärvården i dag är omkring 18 procent, dels bristen på distriktsläkare i Sverige. Trots en hög läkartäthet generellt finns endast 16 procent av dessa läkare i primärvården, vilket är en låg andel jämfört med länder som Danmark och Tyskland.

Mot bakgrund av det föreslår debattörerna ett antal åtgärder.

En av dessa är att göra allmänmedicin till en mer attraktiv specialitet. Det kan ske genom att införa listningstak för specialister i allmänmedicin, att ge alla patienter rätt att lista sig på en fast läkare samt att öka möjligheterna till kompetensutveckling för specialister i allmänmedicin och för forskning inom primärvården.

För det andra anser debattörerna att det krävs att betydligt fler utbildar sig till specialister i allmänmedicin för att kunna erbjuda en god primärvård med bra tillgänglighet. Minst en fjärdedel av läkarkåren borde vara specialister i allmänmedicin.

Dessutom föreslås att en tjänstgöring i primärvård läggs in i specialistutbildningen till andra relevanta specialiteter som exempelvis internmedicin, vuxenpsykiatri och geriatrik.

En tredje åtgärd handlar om att öka de ekonomiska resurserna. Köerna på sjukhusens akutmottagningar kan kortas – och kanske helt elimineras – om primärvården ges resurser för att ta hand om det stora behovet av akuta och halvakuta läkartider.