Det var vid årsskiftet som Stockholms läns landsting införde en tidsgräns för hur länge vårdgivare inom vårdvalet får ha patienter inskrivna i avancerad sjukvård i hemmet, ASIH. Max 120 dagar är det som numera gäller, mätt som ett genomsnitt per år, för att få ersättning från landstinget.

Syftet är enligt landstinget att se till att ASIH ges till de patienter som verkligen behöver det – och att de som inte har behov av avancerad sjukvård i hemmet får vård inom andra vårdformer.

Landstinget understryker att det inte rör sig om ett tak för hur länge en viss patient får vara inskriven, utan just ett genomsnitt för vårdgivarens patienter. Och att genomsnittet i dag ligger på 84 dagar sett till samtliga vårdgivare som erbjuder ASIH.

Enligt de företrädare för vården som Läkartidningen pratat med är tidsgränsen inget stort problem i dag eftersom många vårdgivare ligger långt från gränsen på 120 dagar.

– Vi har aldrig skrivit ut någon med motiveringen att nu har du varit inskriven för många dagar, utan det är vårdbehovet som avgör, säger Ann-Sofie Jansson Rehnberg, läkarchef på Palliativt centrum vid Stockholms sjukhem som är en av vårdgivarna inom vårdvalet.

– Men vi får vara tydligare i vår kommunikation med patienter och anhöriga när vi skriver in någon i ASIH, för många har uppfattningen att man är inskriven tills man blir frisk eller dör. Nu är vi tydligare med att förklara att man kan vara inskriven en begränsad tid, fortsätter hon.

Peter Strang, professor i palliativ medicin vid Karolinska institutet, säger dock att han kan känna en oro för att tidsbegränsningen skickar ut en signal om att vårdgivare ska akta sig för patienter som kan kräva lång vårdtid. Och för att det underförstått finns ett antagande om att om vårdtiden är lång så är inte behoven så stora och kan skötas på en lägre vårdnivå.

– Så är tyvärr inte fallet. Paradoxalt nog innebär behandlingsframgångar både vid cancer och andra sjukdomar att vi fått en mindre men viktig grupp av patienter som har långa vårdtider. Det gäller förstås också till exempel våra ALS-patienter, säger han.

Ann-Sofie Jansson Rehnberg tror också att det finns bättre sätt att se till att rätt patienter får avancerad sjukvård i hemmet.

– Vi kanske behöver en annan ersättningsmodell. I dag får vi betalt per patient och dygn som den är inskriven i ASIH. Vi får alltså lika mycket betalt för någon som vi träffar en gång i veckan som vi får för någon som vi träffar tre gånger varje dag. Det vore bättre med en ersättningsmodell som speglade vårdtyngd och behov tydligare. 

Hon tycker också att man ska öppna för att kunna vårda patienter under olika avtal så att ASIH-vårdgivare och primärvården återigen kan samarbeta om vissa patienter. Tidigare kunde patienter som vårdades inom primärvården, men som haft avancerade behov som kunde återkomma, ringa ASIH om de blev sämre igen.

– Då fick vi betalt för att agera, men inte för att ligga i beredskap. Men som det ser ut nu måste patienten vara inskriven i antingen den ena eller den andra vårdformen. Det ger sämre kontinuitet för patienterna och vi vet att varje övergång mellan vårdgivare i sig är en risk.