När en yrkeslegitimation har återkallats är det Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) som prövar om personen kan få en ny.

– Vi är hårda. Men när personen själv begärt delegitimering och sedan ansöker på nytt har vi mindre möjligheter. Ibland är det enda vi kan göra att bifalla och hoppas att det inte ska vara något problem, säger ordföranden Susanne Billum.

Det kan gå till så här: Inspektionen för vård- och omsorg (IVO) får in en anmälan mot en läkare. Läkaren förstår att hen är illa ute och väljer att själv skicka in en begäran om att legitimationen ska återkallas. På blanketten behöver läkaren inte motivera varför. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) godkänner snabbt hens begäran. IVO lägger ned ärendet och någon utredning kommer aldrig igång.

Efter några år ansöker läkaren om en ny legitimation. Ansvarsnämnden har ingen befogenhet att göra egna utredningar, utan kan bara söka i sitt arkiv samt höra om IVO har någon information om läkaren. Men där avslutades ju ärendet och tillsynsmyndigheten svarar därför att de »varken kan tillstyrka eller avstyrka«.

– Det händer helt klart att man ibland vill förekomma. En del ansökningar tror jag är motiverade av att IVO inlett en utredning. Man schavotterar och vill inte att IVO ska rota i det man har gjort, säger Susanne Billum.

Fallen är ovanliga, men ansvarsnämndens ordförande beskriver dem som olustiga. Vid sin prövning blir nämnden helt beroende av den sökandes påståenden.

– Risken finns att vi måste ge tillbaka legitimationen utan att veta någonting. Om de uppfyller de formella kraven – att de kan visa att det inte finns någon invändning mot dem – händer det att vi måste bifalla, säger Susanne Billum.

Martin Rödholm, specialistläkare i psykiatri och ledamot i HSAN:s nämnd, beskriver det som ett slags kryphål i lagen.

– Om man känner på sig att det osar, att man kommer att bli av med sin legitimation, kan man be att få den återkallad själv.

Han har varit med om det några gånger under sina fyra år i nämnden.

– Det är en märklig situation när man ska godkänna att ge tillbaka en legitimation utan att veta på vilka grunder och kanske inte heller varför den blev återkallad från början. Det känns förstås inte bra.

I dag har nämnden som praxis att kräva att yrkesutövaren själv ska styrka att det saknas hinder för ny legitimation. Men lagstödet för att göra det är svagt, enligt Susanne Billum.

– Jag tror inte riktigt att man har tänkt på vad som ska krävas för att få tillbaka en legitimation, säger hon.

Tidigare i år la hon fram sina tankar om effektiviseringar av patientsäkerhetslagen i ett brev till Socialdepartementet. Där efterlyser hon tydligare bestämmelser och skriver att man bör överväga att införa lagkrav »på att den som ansöker om ny legitimation/behörighet efter återkallelse måste visa att hon eller han uppfyller kraven på såväl aktuella medicinska kunskaper som personlig lämplighet«.

– Jag tycker att det vore bra med strängare krav. Att man inte bara går på den formella behörigheten när man inte arbetat med sitt yrke under lång tid, utan på något vis även kan visa att man har den kompetens som krävs för att arbeta självständigt med patienter. Det är angeläget. Inte minst ur patientsäkerhetssynpunkt, säger hon.

Martin Rödholm håller med.

– En person som har varit borta från yrket under ett stort antal år tappar kompetens. Då kan man fråga sig hur man upprätthållit sin kunskap under tiden. Det vore rimligt att man skulle svara på det. I dag kommer den frågan egentligen aldrig upp.

Numer har nämnden som rutin att alltid kontrollera om det finns ett pågående ärende hos IVO när någon ansöker om delegitimering. Sedan görs en tjänsteanteckning i akten.

– Då har vi i alla fall en markering om att det har funnits ett ärende hos IVO. Tidigare bifölls ärendena i princip med vändande post, säger Susanne Billum.

Läkartidningen har gått igenom de två senaste årens ansökningar om ny läkarlegitimation. Då har endast två läkare fått bifall av nämnden. I båda fallen handlar det om läkare som kommit tillrätta med ett allvarligt missbruk.

Läkartidningen har även kontrollerat om det finns ärenden hos IVO gällande läkare som begärt delegitimering hos HSAN de två senaste åren. Resultatet visar att de flesta har varit föremål för ett flertal anmälnings- och tillsynsärenden.

På IVO har man inte reagerat över att hälso- och sjukvårdspersonal skickar in en egen ansökan till ansvarsnämnden för att slippa bli utredda.

– Det är inget vanligt scenario. Om det händer avslutar vi vårt ärende eftersom det inte längre finns någon grund för oss att gå till HSAN. Men det som kommit in till oss finns kvar i ett ärende och personen är registrerad så de uppgifterna går att få fram, säger Therese Andersson Olin, inspektör i Umeå.

Enligt Socialdepartementet bereds frågan just nu i Regeringskansliet. 

HSAN

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN, är en domstolsliknande myndighet som prövar behörighetsfrågor avseende legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal. Frågorna som de prövar är prövotid, återkallelse av legitimation eller annan behörighet att utöva ett yrke inom hälso- och sjukvården, indragning eller begränsning av förskrivningsrätt och ny legitimation eller annan behörighet.

Behörighetsfrågorna prövas efter anmälan av Inspektionen för vård och omsorg, IVO, eller efter ansökan av den yrkesutövare som saken gäller. Även Riksdagens ombudsmän, JO, och Justitiekanslern, JK, har rätt att göra anmälan. HSAN:s beslut kan överklagas till Förvaltningsrätten i Stockholm.

Ansvarsnämnden består av en ordförande och åtta andra ledamöter, som utses av regeringen och sitter i tre år. Ordföranden ska ha varit domare och ledamöterna ska ha särskild insikt i hälso- och sjukvården.

Socialstyrelsen sköter handläggning och administration åt HSAN. Det innebär att personal som är anställd av myndigheten förbereder de ärenden som ansvarsnämnden beslutar om.

Källa: HSAN