Den skånska universitetssjukvården ville undersöka hur väl de nationella riktlinjerna följdes inom bröst- och kolorektalcancerområdet. Därför startades i början av 2016 ett projekt som kommit att resultera i en rapport.

– På bröstcancerområdet fungerade det bra. På kolorektalcancerområdet fungerade det inte. Där ifrågasattes Socialstyrelsens riktlinjer och man ville förskriva efter eget huvud, säger onkologen Nils Wilking, som lett projektet och som tidigare varit verksamhetschef på onkologkliniken vid Skånes universitetssjukhus i Lund, till Läkartidningen.

Hans studie omfattar läkares utskrivning av läkemedel under ett års tid. Slutsatsen är att enskilda läkare i cancersjukvården inte följer Socialstyrelsens regler för behandling och skriver ut läkemedel som inte anses kostnadseffektiva.

I rapporten skriver Nils Wilking och hans medförfattare att »inom terapiområdet kolorektal cancer mötte projektet starkt motstånd framför allt gällande restriktioner i användandet av bevacizumab vid spridd kolorektalcancer«. Enligt rapporten finns även en »kraftig snedfördelning mellan andelen män respektive kvinnor som fick behandling«, vilken saknar vetenskapligt stöd.

Redan i september i fjol presenterade Nils Wilking den centrala problematiken i studien för representanter ur sjukhusledningen. Men han tycker inte att han fick någon egentlig respons förrän Sveriges Radio tog upp resultaten dels i somras, dels nu i oktober. 

Ingemar Petersson, forskningschef vid Skånes universitetssjukhus, menar dock att rapporten inte är färdigställd och godkänd av styrgruppen för forskning och ordnat införande. Han säger också att frågan har diskuterats i styrgruppen, ledningsgruppen och med verksamheten sedan förra hösten.

– De påståenden som rapportförfattarna gör är ganska dramatiska. Jag har sagt att innan vi kan godkänna den här rapporten så måste vi få ett faktaunderlag som stödjer den.

Vad säger du om själva läkemedelsanvändningen?

– Det finns indikationer på att det kan ha funnits en inte helt optimal följsamhet till riktlinjerna tidigare och i så fall är det åtgärdat i dag, säger Ingemar Petersson.

Han säger också att om det skulle ha funnits en sned könsfördelning så syns inte det i 2017 års siffror. 

Nils Wilking menar att om Region Skåne hade tillämpat samma förskrivningsmönster som västra sjukvårdsregionen när det gäller läkemedlet Avastin, hade tio miljoner kronor kunnat sparas enbart i år.

– Där får jag olika bilder från hans underlag och verksamhetens underlag. Den bild jag får från verksamheten i år är att man har en mycket obetydlig ökning, men det beror på att det finns ytterligare en cancerform där man använder detta preparat i dag, säger forskningschefen Ingemar Petersson.

När det gäller användningen av läkemedel på nationell nivå, ser Bengt Glimelius, överläkare och professor emeritus i onkologi vid Uppsala universitet, inte några större skillnader.

– Tittar man i kolorektalcancerregistret utifrån användning tycker vi i Nationella vårdprogramgruppen att det inte föreligger några orättvisor eller ojämlikheter i användning av läkemedel vid spridd cancer. Det är begränsade variationer mellan regionerna, även om ett antal procent kan omsättas i många miljoner eftersom det är dyra läkemedel. Men det är i vår synvinkel krusningar på ytan. Alldeles efter det att ett nytt läkemedel blivit tillgängligt är variationen större, men inom något år har skillnaderna jämnats ut.

Nils Wilking har tidigare studerat användningen av cancerläkemedel i Sverige och i EU och han ser ett mönster.

– Cancerläkemedel används på ett alldeles för spretigt sätt i Sverige. Det är alldeles för mycket individuellt tyckande om vad som är bra och inte bra. Konsekvensen blir att viktiga läkemedel tar mycket lång tid att nå patienten. De finns registrerade och borde vara tillgängliga, men patienterna får inte del av dem.

Varför ser det ut så här?

– Det finns vad jag kallar en relationsdriven förskrivning som kan ha olika incitament. Ett av skälen till att det här projektet startade var att jag fick kännedom om att två läkare hade ett avtal med ett läkemedelsbolag att göra en föreläsningsturné. Och då fanns ett avtal och en ersättning till dem. Men jag hoppas och tror inte att det förekommer i dag, säger Nils Wilking.

– När det gäller frågan om otillbörliga bindningar till läkemedelsindustrin så har vi inte sett något som stödjer det, säger Ingemar Petersson.

Nils Wilking ser stora skillnader mellan olika länder i EU och påpekar att Sverige särskiljer sig genom den fria förskrivningsrätten.

– Som doktor kan jag skriva ut mediciner även långt utanför mitt område. I de flesta andra länder så finns ett mycket fastare ramverk över vad man får och inte får skriva ut.

Läs även:

Debatt: Medicinskt genombrott som inte nådde cancerpatienterna