Redan förra veckan berättade Läkartidningen om det upprop mot sexuella trakasserier och övergrepp som kvinnliga läkare – precis som kvinnor i allt fler yrkeskategorier redan gjort – planerar att gå ut med.
Uppropet har ännu inte rullats ut i offentlighetens ljus, men nu kommenterar Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren både det och andra upprop med koppling till #metoo.
– Det är en enorm kraft i att så många går ut samtidigt. Sexuella trakasserier, övergrepp och förminskande av kvinnor är inget nytt fenomen. Men tack vare att så många nu går ut på samma gång och berättar vad de har varit med om kan vi äntligen uppmärksamma det här på allvar.
Heidi Stensmyren konstaterar att sexuella trakasserier ofta handlar om makt och om att den som blir utsatt är i en svagare position – vilket inte minst gäller yngre läkare, oavsett om man är kvinna eller man.
– Det kan vara svårt att anmäla och vara öppen, men det är viktigt att våga berätta för någon som man har förtroende för. Det är också viktigt att våga ta kontakt med oss i facket. Det kan vara så att vi som fackliga känner till att andra varit utsatta för något liknande av samma individ, säger hon och fortsätter:
– Vi i facket kan ge råd och stöd. Vi kan också ta upp med arbetsgivaren att vi misstänker att det förekommer sexuella trakasserier utan att man som utsatt behöver skylta med namn och med vem man är. Vi kan självklart även driva en fråga arbetsrättsligt.
Joanna Ahlkvist, som sitter i styrelsen för Sveriges yngre läkares förening (Sylf) instämmer i att yngre läkare är extra utsatta.
– Det är chockerande berättelser från läkare som jag tagit del av hittills och det är väldigt sorgligt. Min syn på det hela är ju att kulturen i vården är som i samhället i övrigt – det vill säga god. Men att väldigt många kvinnliga underläkare kan hänvisa till någon episod där de känt sig trakasserade, diskriminerade eller har fått oönskad uppmärksamhet är något som vi måste ta till oss.
Hon berättar också om sitt eget #metoo-inlägg.
– Som underläkare stod jag på en patientgenomgång med ett fåtal kollegor varav den ena var en överläkare. Jag råkade ha ätit vitlök dagen innan. Då sa den här överläkaren till mig på skarpen: »Du ska inte lukta vitlök. Det är jätteotrevligt! Din roll som underläkare är att vara till lags.«
– Det hade han knappast sagt till en annan man. Jag kände mig förminskad och väldigt obehaglig till mods. Många som varit med om liknande saker vittnar ju om att man blir som förlamad. Om att man inte vågar säga ifrån ordentligt – eller i värsta fall skrattar med.
Att läkarnas upprop ännu inte rullats ut tror Heidi Stensmyren inte är någon nackdel.
– Nej, tvärtom är det kanske bra att inte alla upprop kommer på samma gång. Förhoppningsvis gör det att vi kan hålla frågan levande längre och faktiskt få till en förändring, säger hon.
Läs också:
