Från och med 2019 vill Svenska läkaresällskapet, SLS, att den som är medlem i en sektion indirekt också ska bli medlem i SLS.

Enligt kalkylerna skulle strategin – om den röstas igenom vid SLS fullmäktige i maj nästa år – kunna öka antalet medlemmar rejält. Från dagens cirka 10 000, till så mycket som 40 000.

Tanken är att sektionen ska betala en årsavgift till SLS, baserat på antal medlemmar, enligt Stefan Lindgren, ordförande i SLS.

– För enskilda läkare kommer det innebära att årsavgiften de betalar till sektionen höjs med några hundralappar. Å andra sidan kommer enskilda läkare inte längre betala en direkt avgift till SLS.

Han understryker att det inte handlar om att öka intäkterna – utan om att hantera det demokratiska problem som SLS brottas med.

I många sektioner är det i dag bara 10 till 15 procent som är medlemmar i SLS. Samtidigt fattar sektionerna alla beslut om SLS verksamhet och budget.

­– Det innebär ju att de sitter och fattar beslut om vår verksamhet utan att representera våra medlemmar. Det demokratiska underskottet kan vi helt enkelt inte ha, säger Stefan Lindgren.

–­ Det här är ett sätt för oss att skapa tydlighet i vår beslutsorganisation. Sedan är det ju också en styrka för oss när vi representerar läkarkåren att en större del av den finns med som indirekta medlemmar i Svenska läkaresällskapet, tillägger han.

De specialitetsföreträdare som Läkartidningen har pratat med är dock kritiska till det hela.

– I Svensk kirurgisk förening är vi överens om att kollektivanslutning är dåligt. Men vi har ännu inte fattat ett beslut om hur vi ska agera eftersom vi fortfarande inte riktigt vet vad vi ska ta ställning till, säger Peter Elbe som sitter i föreningens styrelse.

Han konstaterar att förslaget – som alltså inte lagts fram formellt ­– inte säger något konkret om vad kostnaderna skulle bli. Och att det skulle kräva årsmötesbeslut och förändring av stadgar att genomföra.

– Läkaresällskapet har varit väldigt tydliga med att det här inte har med ekonomi att göra. Men det tror jag personligen är en efterhandskonstruktion. De har länge brottats med ekonomiska problem. Att det här förslaget skulle komma helt oberoende verkar osannolikt, säger han och fortsätter:

– Det ligger i allas vårt intresse att Läkaresällskapet är starkt. Men min inställning är att man ska se till att ha en bra verksamhet om man vill ha fler medlemmar. Att tvångsansluta tror jag är att bita sig själv i svansen.

Hanna Åsberg, ordförande i Svensk förening för allmänmedicin, är inne på samma linje, även om styrelsen inte heller här definitivt har satt ned foten i frågan.

– Jag förstår ju det demokratiska problemet. Men jag tror att Läkaresällskapet ska fundera över värdet för den enskilde läkaren av att vara med i Läkaresällskapet. Jag har också svårt att se hur det ska fungera rent administrativt eftersom olika specialitetsföreningar hanterar sina medlemsregister väldigt olika, säger hon.

Peter Elbe ser en risk att specialitetsföreningar lämnar SLS om förslaget blir verklighet.

– Det är inget som vi har diskuterat i Svensk kirurgisk förening. Men jag har hört från företrädare för flera specialiteter att deras föreningar överväger att göra det.

Enligt Stefan Lindgren kommer det att bli upp till sektionerna att bestämma om de vill vara med eller inte.

– De har naturligtvis full frihet att säga att de inte vill, säger han.