DIABETES

Mona Landin-Olsson, professor vid Lunds universitet och diabetesläkare vid Skånes universitetssjukhus:

Allt mer stöd för de nya läkemedlen vid typ 2-diabetes

Det har kommit allt mer evidens för att de nya perorala antidiabetespreparaten vid typ 2-diabetes är säkra och har bättre effekt – framför allt på det kardiovaskulära området – jämfört med tidigare glukossänkare. I år har till exempel CANVAS-studiens resultat för SGLT-2-hämmaren kanagliflozin publicerats som ger ytterligare stöd för att den kardiovaskulära protektion som visats med andra SGLT-2-hämmare är klassberoende. 

Den tekniska utvecklingen vid typ 1-diabetes

Den tekniska utvecklingen går väldigt fort. Det kommer allt fler alternativ för kontinuerlig vävnadsmätning av blodsocker. För patienterna är det en jättegrej att hela tiden ha kontroll utan att behöva sticka sig i fingret.

Man har även kommit en bit på väg när det gäller att integrera kontinuerlig glukosmätning med pump och insulingivning. Förra året godkändes den första mer automatiska insulinpumpen för vuxna med typ 1-diabetes i USA. Jag skulle tro att den ganska snart finns här också. Det kommer dessutom allt fler rådgivande appar för patienter med diabetes. Där behövs dock en översyn, eftersom de är av skiftande kvalitet.

PSYKIATRI

Christian Rück, lektor vid Karolinska insti­tutet och överläkare vid Psykiatri sydväst i Stockholm:

Krossad hypotes om depression

En av psykologins och psykiatrins mest populära hypoteser senaste åren har varit gen–miljöinteraktion, att en variant av promotorregionen till serotonin­transportörgenen förknippas med bland annat ökad risk för depression men bara hos individer som utsatts för traumatiska livshändelser som barn.

Men nu, mer än 15 år senare, får denna hypotes anses vara avfärdad. 

Tidigare i år hittade nämligen en meta­analys, där närmare 39 000 personer ingick, inga belägg för en interaktion mellan 5–HTTLPR och negativa livshändelser i utvecklingen av depression. 

Stort antal gener kopplas till depression

I en så kallad helgenomundersökning (GWAS) med mer än 130 000 deprimerade identifierades 44 genetiska regioner med koppling till ökad risk för depression. Med tanke på den kritik psykiatriska dia­gnoser får är det särskilt intressant att även ett så vanligt och heterogent tillstånd som depression framgångsrikt kan studeras med avseende på sin biologi, trots lägre ärftlighet och, enligt vissa, diffus klinisk avgränsning. 

Risk för självmord vid tvångssyndrom mycket högre än man trott

Tvångssyndrom har betraktats som ett tillstånd som inte är förknippat med hög risk för självmord. Men en studie som publicerades tidigare i år visar att suicidrisken vid tvångssyndrom på lång sikt är högre än vad som tidigare antagits – även efter att man kontrollerat för samsjuklighet. 

Det var Fernandez de la Cruz med flera – även jag – som studerade närmare 37 000 personer med tvångssyndrom och hur många av dem som begick självmord. Svenska register är en guldgruva för att studera orsaker eller konsekvenser av sjukdomar, det kan nog inte understrykas tillräckligt.

NEUROLOGI

Anders Svenningsson, professor i neurologi och överläkare vid Danderyds sjukhus i Stockholm med fokus på multipel skleros (MS):

En delvis ny behandlingsera

Vi har i år fått två stycken väldigt intressanta läkemedel godkända för behandling vid MS; ocrelizumab och kladribin. Även om ocrelizumab gör samma sak som rituximab, som redan i dag används »off label« i stor utsträckning, så är det här delvis ett steg in i en ny behandlings­era. 

Både med ocrelizumab och kladribin är principen att behandlingen ges väldigt sällan och har väldigt långsiktiga effekter. Det är en stor fördel för patienterna. Det ger dels betydligt mindre biverkningar totalt sett, dels en känsla av att kanske inte vara lika sjuk som om man medicinerar kontinuerligt eller kommer ofta till sjukvården. 

Nya internationella kriterier för diagnos

Vi har i år till slut fått diagnoskriterier vid MS som är riktigt praktiskt användbara i vardagen. Det stora är att vi återigen får in likvoranalysen, analys av ryggmärgsvätska, som en extremt viktig del i MS-utredningen. Konsensuspanelen bakom diagnoskriterierna har beslutat att MS-typiska förändringar i ryggmärgsvätskan är liktydigt med det man kallar spridning i tid, vilket gör att diagnosen MS kan ställas. 

I Sverige sätter vi redan i dag in behandling om patienten har MS-typiska förändringar i ryggmärgsvätskan trots att vi tekniskt sett inte kunnat ställa diagnosen MS. Det här kommer att stötta oss i beslut som vi lärt oss är rätt men där kriterierna hittills inte backat upp oss. 

Diagnoskriterierna har fastställts och presenterats vid MS-kongressen ECTRIMS under hösten, men har ännu inte publi­cerats.

Mikroglia – potentiellt mål vid progressiv sjukdom

I år har det presenterats fas 2-data för ett par behandlingar som har mikro­glia som målcell i stället för att slå på det inlärda immunsystemet, vilket alla i dag tillgängliga läkemedel mot skovvis för­löpande MS gör. Det handlar om allergi­läkemedlet klemastin – en antihistamin – som har visat positiv effekt på nybildning av myelin, och om fosfodiesterashämmaren ibudilast, där man har sett lovande resultat i form av effekt på hjärt­atrofi och på vissa magnetkamera-parametrar.

Det här kan – även om det är i sin linda – vara en första ingång till att behandla verklig progressiv MS-sjukdom, som inte har någon inflammatorisk aktivitet. 

Resultaten har presenterats på ECTRIMS och delvis publicerats. Nu krävs fas 3-studier på området.

HJÄRT–KÄRLSJUKDOM

Lars Wallentin, senior professor i kardio­logi vid Uppsala universitet:

NOAK är en effektiv tilläggsbehandling till ASA vid åderförkalkningssjukdom

Långtidsbehandling med låg dos av den nya koagulationshämmaren rivaroxaban utöver standardbehandling med låg dos acetylsalicylsyra ökar överlevnaden och minskar risken för hjärtinfarkt, stroke och allvarliga cirkulationsrubbningar i benen hos patienter med åderförkalkningssjukdom i hjärtats kranskärl eller i benen. 

De här resultaten från 27 300 randomiserade patienter i COMPASS-studien, som presenterades för första gången i augusti i år, kommer att förändra behandlingsrekommendationerna och förbättra läget särskilt för patienter med åderförkalkningssjukdom i benen. Vad gäller patienter med kranskärlssjukdom kommer troligen ytterligare studier att krävas innan vi säkert vet under vilken tid och för vilka patienter behandlingen är kostnadseffektiv.

Ju lägre kolesterolnivå, desto bättre skydd mot åder­förkalkningssjukdom

I augusti presenterades för första gången övertygande belägg för att långtidsbehandling i form av månatliga injektioner med PCSK9-hämmaren evolocumab utöver statinbehandling minskade risken för nya hjärt–kärlhändelser vid åderförkalkningssjukdom. 

Resultaten av FOURIER-studien, som randomiserade 27 500 patienter, visade dessutom att minskningen av risken var relaterad till minimala kolesterolnivåer (< 0,02 mmol/l) vilket är avsevärt under de nivåer som i dag uppmäts hos friska vuxna personer. 

De kommande möjligheterna till kostnadseffektiv och mycket kraftfull sänkning av kolesterolnivån med denna typ av nya läkemedel kommer troligen att förändra den förebyggande behandlingen av åderförkalkningssjukdomar avsevärt under de närmaste åren.

Inflammationshämmande läkemedel kan minska risken för hjärtinfarkt

Trots att experimentella och epidemiologiska studier talar för att inflammation är en kraftigt bidragande orsak till utveckling av åderförkalkningssjukdom har flera försök med förebyggande behandling med inflammationshämmande läkemedel misslyckats. 

Men i augusti i år presenterades för första gången att ett inflammationshämmande läkemedel, IL-1- och IL-6-hämmaren kanakinumab, hos cirka 10 000 randomiserade patienter med tidigare hjärt­infarkt och förhöjt CRP, signifikant minskade risken för nya hjärthändelser. 

Även om den behandlingsmässiga effekten var begränsad och just denna behandling mycket kostsam så indikerar resultaten ­en ny framkomlig väg för att utveckla nya behandlingar mot åderförkalkningssjukdom.

CANCER

Mef Nilbert, professor i onkologi vid Lunds universitet och fram till i höstas verksamhetschef vid Regionalt cancer­centrum Syd:

Immunterapi vinner mark

Immunterapi vid allt fler cancerformer – först vid melanom men nu också vid lungcancer, urinvägscancer och kolorektalcancer. 

Patientrapporterade data på frammarsch

Inhämtande av patientrapporterade mått och hur behandling baserad på dessa, till exempel vid prostatacancer, ökar både livskvalitet och överlevnad.

Ökad förståelse av cancercellen

Den växande förståelsen för hur olika organeller och mekanismer i cancer­cellen, till exempel autofagi, dysfagi och membranfunktion, påverkas – en förståelse som kan ligga till grund för nya behandlingsprinciper.