Ny donationsutredning ska lösa juridiska knutar

Hur svårt kan det vara.Vi utreder och utreder ,samtidigt dör patienter i transplatationskön.Ett flertal länder i Europa har löst frågan på enkelt sätt.Alla invånare har möjlighet att ta ställning om man inte vill.Har man avstått så innebär det att man har godkänt organdonation.Vad är det i vår lagstiftning som hindrar att göra likadant

Vi har redan presumerat (förutsatt) samtycke i vår lagstiftning när det gäller ställningstagandet till organ- och vävnadsdonation. I kommentaren ovan föreslås att vetorätten för de närstående ska upphöra och att Donationsregistret ska omformas till ett sk nej-register. Man syftar till att skärpa det presumerade samtycket därhän att endast ett skriftligt nej beaktas. Konsekvensen av detta är en ny typ av Donationsregister och att en muntlig viljeyttring inte längre är ett alternativ.
Allmänheten måste då få information om Donationsregistrets nya utformning och om att de närstående visserligen har rätt till fullgod information inför ett donationsbeslut, men ingen rätt att påverka beslutet. De närståendes möjlighet att framföra en muntlig viljeyttring eller en ändring i ställningstagandet från den nu avlidne bortfaller när det rör sig om ett nej till donation.
Dessutom måste information lämnas om att sökning i registret får göras innan dödsfallet är konstaterat (om förslaget i p 2 vinner acceptans).
En donation är en gåva; givaren bestämmer villkoren, som därför måste vara kända.

Ett mer radikalt förslag vore att ta bort samtycket helt och hållet; organ/vävnader kan då betraktas som en samhällelig resurs. Man skulle motivera detta med det ofta framförda ”alla vill donera” (även om det inte är sant).

I p 3 föreslås att donationsbevarande (eg organbevarande) vård av döende ska få bedrivas enligt lag. Man bör då också få med att det rör sig om full intensivvård, inkluderande neurointensivvård. Eller ska det vara möjligt att avveckla neurointensivvården, med tanke på den förväntade utvecklingen av total hjärninfarkt?

En annan bestämmelse föreslås i p 4: organuttaget (inte organtransplantation som det står) ska få påbörjas 20 minuter efter inträffat cirkulationsstillestånd. Det kan vara en rimlig tanke, men transplantationsverksamhetens företrädare önskar påbörja uttaget tidigare, förslagsvis efter 5 minuter som man gör i UK och så som Institute of Medicine (IOM) rekommenderar. Organen försämras då cirkulationsstilleståndet får bestå en längre tid. Men 5 minuter räcker inte för att en total hjärninfarkt ska ha utvecklats, något som vårt dödsbegrepp bygger på. Detta är ett dilemma. Troligen är det orsaken till att man inte angivit en tidsrymd mellan inträffat cirkulationsstillestånd och konstaterande av dödsfallet med indirekta kriterier i SOSFS 2005:10.

Ett annat rimligt förslag är att äntligen få rätsida på ersättningsfrågan när det gäller levande njurdonatorer – inte minst därför att patienter i behov av ett njurtransplantat är den största gruppen på väntelistan. En sådan lösning ska gälla över hela landet och inte vara föremål för enskilda landstings beslut.

Avslutningsvis kommer tillgången på organ från avlidna inte att kunna tillgodose transplantationsverksamhetens behov; de tekniska och medicinska möjligheterna ökar och indikationerna för transplantation vidgas. Väntelistan är dynamisk. Det gäller att göra det bästa av de möjligheter som står till buds! Och även om vi är aldrig så ”donationsvilliga” i Sverige, så räcker det inte: dels är de donationsvilliga ännu inte döda, dels kommer inte så många att slutligen dö under sådana omständigheter att organdonation är möjlig.

Kristina Söderlind Rutberg
Tidigare regionalt donationsansvarig läkare i Sydöstra sjukvårdsregionen

Sten Heckscher blir ansvarig för den nytillsatta organdonationsutredningen [1]. Den Miltonska utredningen (Anders Milton), som betonade de anhörigas upplevelser underkändes efter två års funderande i regeringskansliet under 2017 [2].
Varken staten eller anhöriga äger dock mina organ. Endast jag själv avgör om organ kan doneras från min kropp när jag är död.
Tiden är nu mogen att införa så kallat förutsatt samtycke fullt ut som i exempelvis Spanien, Österrike, Frankrike och Finland. »Fullt ut« förutsätter att de flesta av oss altruistiskt – som en livsgåva – vill skänka våra organ när vi inte längre behöver dem. Vi tillåter således att organ tas efter vår död (DBD, donation after brain death). Vi tillåter också donationsbevarande vård när vi är döende och bortom all terapi för egen del, till fromma för organbehövande i transplantationskön.
Fullt ut innebär också att de som inte vill donera organ antingen ska meddela sin vilja till Donationsregistret, skriva sitt explicita Nej på ett donationskort eller meddela anhöriga och närstående sitt beslut.
Är den presumtive organdonatorns vilja okänd tillfrågas anhöriga eller närstående huruvida det någon gång framkommit att vederbörande motsätter sig organdonation. Om så inte är fallet får organ tas ut för transplantation. Anhöriga eller närstående ska underrättas om att organ doneras till gagn för organbehövande i transplantationskön och ska alltså i dessa fall om möjligt ta reda på den anhöriges vilja, men kan vare sig tillstyrka eller förbjuda organdonation. Anhörigvetot upphör [3].
Således ska den person som inte vill donera sina organ meddela sitt Nej, medan alla andra förutsätts vara donatorer. En till synes enkel princip som dock kräver en saklig och inkännande upplysningskampanj. Därför är det positivt att regeringen inrättar ett nationellt donationsfrämjande centrum underställt Socialstyrelsen [4]. Vi förväntar oss information via press, radio och tv, gärna i samarbete med MOD (Mer organdonation) som redan har ett fungerande upplysningsarbete [5]. Transplantationskön måste kortas!

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna

Referenser

1. Ström M. Ny donationsutredning ska lösa juridiska knutar. Läkartidningen 2018/01
2. SOU:84. Organdonation. En livsviktig verksamhet. Betänkande av Utredningen om donations- och transplantationsfrågor. Stockholm: Socialdepartementet; 2015.
3. Barlöv K. Anhörigveto försvårar organdonation. Läkartidningen. Debatt 2017/11
4. Regeringskansliet, Regeringen inrättar nationellt donationsfrämjande centrum, pressmeddelanden 2018/1
5. MOD. www.merorgandonation.se