Ebba Lindqvists inlägg på Twitter den 8 mars.

I ett uppmärksammat inlägg på Twitter riktar hon sig till socialminister Annika Strandhäll (S) och Stockholms hälso- och sjukvårdslandstingsråd Anna Starbrink (L): »Här sitter jag efter 7,5 års utbildning, disputerad leg läkare, i slutet av min arbetsdag & lägger en halvtimme på att fixa namnskyltar till morgondagens läkarstudenter. Det administrativa stödet i sjukvården är nästan obefintligt. Rimligt?«.

Varför skrev du tweeten?

– Jag har inget emot att jobba hårt, men jag vill jobba hårt med rätt arbetsuppgifter. Det handlar inte om att vi läkare är för fina för att utföra vissa arbetsuppgifter, utan om att det finns vissa arbetsuppgifter som bara vi är kvalificerade att göra. Vår kompetens utnyttjas mest effektivt om vi får ägna oss åt det i stället för sådant som andra lika gärna kan göra.

Kan du ge fler konkreta exempel på sådana arbetsuppgifter?

– Massor! Kopiera upp formulär, registrera i kvalitetsregister, leta vårdplatser för patienter, överföra patientinformation från ett system till ett annat, sitta i telefonkö till IT-avdelningen, leta efter PM på intranätet och efter rätt diagnoskoder i nätbaserade uppslagsverk eller i böcker, fylla på papper i skrivaren, städa undersökningsrum mellan patienter, lägga in bilder på patienter i journaler och boka lokaler för möten eller undervisning …

Hur stor del av arbetsdagen lägger du på sysslor som dessa?

– Det är svårt att uppskatta, men de är både en tid- och energitjuv. Det som skiljer oss från många andra yrken är att nästan varje minut av våra arbetsdagar är uppbokade av någon annan. När man då måste fixa en trilskande skrivare för att kunna skriva ut patientintyg eller byta batterier i en sökare får man stjäla tid från sin lunch, patientmöten eller andra ordinarie arbetsuppgifter. 

Har du fått någon respons på dina inlägg?

– Enorm! Det är roligt. Men även skrämmande, och responsen gör mig lite ledsen. Igenkänningen hos kollegor inom olika specialiteter och från olika delar av landet är extremt stor. Fast det ser mycket värre ut på andra ställen. Min arbetsplats är ganska förskonad egentligen. Jag har gott stöd av sjuksköterskor när jag har mottagning, och vi har duktiga vårdadministratörer även om de inte räcker till.

Har Annika Strandhäll och Anna Starbrink hört av sig?

– Jag har faktiskt fått svar från båda. Strandhäll re-tweetade som svar på min retoriska fråga att hon inte tyckte det lät rimligt. Anna Starbrink skrev att digitaliseringar säkert kommer att lösa mycket. Och absolut – det behövs bra digitala lösningar. Men jag tror inte det löser alla bekymmer, och någon måste fortfarande administrera alla de nya systemen. Det får inte bli en extra uppgift för doktorerna.

Varför riktade du dig till socialministern?

– Jag vill väcka de här frågorna i alla kanaler jag kan. Strandhäll har gjort flera uttalanden om att hon vill satsa på en bättre arbetsmiljö i vården. Då tänker jag att hon vill veta hur vi har det. 

Vad tycker du att Annika Strandhäll ska göra?

– Mer personal i all ära – men jag vill hävda att det viktigaste är att först ta hand om dem som redan finns i verksamheten. Det finns studier som visar att den här typen av sidoarbetsuppgifter är kopplade till övertidsarbete och symtom på utmattning. Själv känner jag en stark frustration över att den psykiska ohälsan hos läkare tillåts växa sig allt större utan att massiva åtgärder sätts in. 

Sjukvården ses som den viktigaste valfrågan.

– Ja, det är bra. Men det är viktigt att de som vill gå till val på dessa frågor sätter sig in i hur vi som är på golvet har det och vad vi behöver. Det finns ganska mycket enkla lösningar, tror jag. En extra vårdadministratör eller hjälpreda på en klinik kanske kan vara det som gör att två läkare och en sjuksköterska inte går in i väggen.