Dådet krävde fem dödsoffer och ett femtontal skadade. Sett till antalet patienter blev belastningen på Stockholmssjukvården inte hög, men händelsen väckte tankar och frågor om den allmänna beredskapen vid stora olyckor eller väpnade angrepp.
En utvärdering som Katastrofmedicinskt centrum i Linköping (KMC) gjorde efter dådet visade att beredskapen i Stockholm i stort sett fungerade väl. Men den visade också på områden som kunde förbättras. Bland de konkreta förslagen fanns en enhetlig terminologi, fastställda övningsplaner och en översyn av lokala katastrofplaner.
– En sådan här händelse skyndar på arbetet att få krisberedskapen tydligare och mer formaliserad, men man ska också ha i bakhuvudet att vi har väldigt stora resurser när det händer sådant här inom Stockholms läns landsting, säger landstingets chefsläkare Johan Bratt och påpekar att akutsjukhusen snabbt fick fram resurser för betydligt många fler skadade.
På det stora hela fungerade arbetet väl den 7 april i fjol, säger Johan Bratt. Och när det gäller KMC:s rekommendationer har landstinget vidtagit åtgärder på samtliga punkter (se lista nedan).
När Läkartidningen förra året frågade bland andra Socialstyrelsen och KMC om vilka problem som fanns i svensk medicinsk beredskap för katastrofer, påpekade båda att det behövs mer övning.
– Det kvarstår ju, säger Jan Johansson, produktionsenhetschef på KMC.
Katastrofmedicinskt centrum leder bland annat utbildningar på området, men något ökat intresse efter dådet på Drottninggatan har Jan Johansson inte noterat.
– Med det ekonomiska läget inom hälso- och sjukvården görs prioriteringar hela tiden och sådana här saker hamnar inte överst på listan, tyvärr. Det är en jättestor risk man tar, som jag ser det.
Han tycker dock att Stockholm har tagit till sig av kritiken efter dådet för ett år sedan, med bland annat träning på scenarion där flera saker händer samtidigt och där man måste koordinera olika funktioner i samhället.
Men han varnar för stora regionala skillnader i beredskap.
– Risken är att vi får en skillnad i förmågan att hantera en allvarlig händelse i Sverige. Vi borde eftersträva en nationell samordning och kravbilder på hur det ska se ut.
Och just nu arbetar Socialstyrelsen på att ta fram ett stöd med rekommendationer för utbildning, övningar och enhetlig terminologi.
– Det kommer att vara ett levande dokument, men jag tror att vi kommer att ha den första versionen av det vid årets slut, säger Johanna Sandwall, tillförordnad stabschef och krisberedskapschef på Socialstyrelsen.
Hon poängterar att det inte är något landstingen kan tvingas att följa, men att de sannolikt kommer att ta till sig råden.
– Vi kan inte gå in och styra och besluta. Men jag tror inte det kommer bli några problem att få genomslag, det här efterfrågas ju av landstingen.
Kommer det leda till ett större fokus på utbildning och träning?
– Ja, det tror jag. Med fokuset på totalförsvarsfrågorna och händelser i Sverige och Europa, är det oemotsagt att det är övning och utbildning som är A och O. Jag upplever att man har förståelse för frågorna. Det är betydligt bättre nu än för ett par år sedan.
Den bilden har även Monica Rådestad, lokal beredskapssamordnare vid Capio St Göran. Och på hennes sjukhus har det fått effekt.
– Här på St Göran har vi infört mer frekventa uppstartsövningar på några nyckelavdelningar. Där är akuten en viktig aktör.
Monica Rådestad tycker också att landstinget har tagit till sig av Katastrofmedicinskt centrums kritik. Men det finns fortfarande möjligheter till förbättring i form av exempelvis informationsutbyte, både regionalt och lokalt.
– Det måste vara bättre återkoppling från regional nivå till den lokala. Och likadant mellan den särskilda sjukvårdsledningen på sjukhuset och ledningsteamet på akuten.
Även på Karolinska universitetssjukhuset nämner man kommunikation som ett utvecklingsområde, på regionalt och lokalt plan, hela vägen ned till golvet.
– Kommunikation är den största utmaningen i alla krissituationer, säger Nina Nelson Follin, direktör för kvalitet och patientsäkerhet.
Hon berättar att mycket hänt på Karolinska sedan april i fjol. På traumacentrum har kapaciteten »ökat rejält« och sjukhuset har nu bättre förutsättningar att ta emot hela familjer. Även Danderyds sjukhus har genomfört förändringar, såsom en ny struktur för kris- och katastrofplanering och fler utbildningsinsatser.
I slutet av april genomförs den regionala samverkansövningen Markus i Storstockholm, där bland andra landsting, kommuner och blåljusorganisationer ingår. En övning skulle ha hållits i fjol, men den sköts upp på grund av dådet på Drottninggatan.
Läs även:
Läkaren Joakim Nordahl: »Jag blev en symbol för räddningsarbetet«
Anställda vid akutsjukhusen får beröm efter terrordådet – men fler övningar behövs
Brister finns i Sveriges beredskap
Åtgärder i Stockholm
Nedan listas Katastrofmedicinskt centrums förslag på åtgärder, följt av Stockholms läns landstings (SLL) åtgärder.
- Harmonisera eller slå ihop de två stora krisberedskapsplanerna »Krisberedskapsplan för Stockholms läns landsting och plan för extraordinära händelser« och »Regional katastrofmedicinsk beredskapsplan«.
Den regionala katastrofmedicinska planen har reviderats. Krisberedskapsplanen revideras nästa mandatperiod. Båda planerna ska harmoniseras med framtida stöd från Socialstyrelsen. - Gör en översyn av de lokala katastrofplanerna för sjukhusen och för andra verksamheter så att de blir enhetliga.
SLL har en pågående översyn där man försöker harmonisera de olika sjukhusens planer med varandra. Ska slutföras under 2018. - Termer och begrepp behöver enas i alla dokument.
Ingår i arbetet med krisberedskapsplan och katastrofmedicinsk plan, liksom översynen med sjukhusens lokala katastrofplaner. Samarbete med Socialstyrelsen för nationell enhetlighet. - 1177 Vårdguiden behöver inkluderas i den kris- och katastrofmedicinska beredskapen.
Tydliga kontaktvägar har etablerats mellan tjänsteman i beredskap och beredskapsjouren på 1177. - Analysera hur övriga vårdgivare ska involveras i den katastrofmedicinska beredskapen.
I samband med Nya Karolinskas »intensivakut« och de nya näraktuerna har ett projekt startat för att tydliggöra deras katastrofmedicinska uppdrag, liksom de privata vårdgivarnas. - Tydliggörande av rapportstrukturen mellan SOS Alarm och regionala och lokala sjukvårdsledningar.
Prioriterings- och dirigeringstjänst på SOS Alarm har förstärkts med en operativ koordinator. Informationsdelning mellan SOS Alarm och lokal och regional sjukvårdsledning har tydliggjorts. - Fastställa en övningsplan för samtliga berörda landstingsverksamheter och att samverkansövningar med andra aktörer i samhället bör genomföras.
Övningsgrupp finns sedan tidigare i landstinget. - Genomför en analys som beskriver vilken förmåga de olika sjukhusen har, vilken kan ligga till grund för en preliminär fördelningsnyckel vid en allvarlig händelse där ett stort antal skadade måste transporteras till sjukhus.
Ett förslag till fördelningsnyckel är snart klart. Arbetet har letts av Enheten för katastrofmedicinsk beredskap tillsammans med akutsjukhusen.
