»Ambitionerna är stora. Det handlar om att åstadkomma omfattande förändringar i arbetssätt och hur vården samordnas«, säger Jan Eriksson, programchef för omställningen av hälso- och sjukvården i Västra Götalandsregionen. Foto: Privat
För ett år sedan ställde sig politikerna i Västra Götalandsregionen med stor enighet bakom en strategi för att ställa om regionens sjukvård.
– Vi är kanske lite otåliga. Men varför ska vi vänta, sa hälso- och sjukvårdsdirektören Ann Söderström till Läkartidningen när Västra Götalandsregionen stod i startgroparna för att förändra hälso- och sjukvården efter Göran Stiernstedts och Måns Roséns utredningar »Effektiv vård« och »Träning ger färdighet – koncentrera vården för patientens bästa«.
I februari i år anställdes civilekonomen Jan Eriksson som programchef med uppgift att leda omställningsarbetet. Han har tidigare varit förvaltningschef för Skånes universitetssjukhus, seniorstrateg i Västerbottens läns landsting och sjukhusdirektör för Sahlgrenska universitetssjukhuset.
– Det rullar på och går bra. Det blir mer och mer konkret med tydliga projekt, säger Jan Eriksson.
Alla åtgärder som beslutades i den första handlingsplanen har påbörjats och ett fåtal är klara. Några, som bland andra läkarföreningarna haft invändningar kring, har regionen beslutat sig för att följa och utvärdera extra. Det handlar bland annat om översynen av traumasjukvården och koncentration av mindre volymer av avancerad vård.
Förra veckan godkände hälso- och sjukvårdsstyrelsen en ny tvåårig handlingsplan, som sträcker sig till och med 2019. Den pekar ut vilka insatser som ska prioriteras och beskrivs av Jan Eriksson som en uppdatering av den tidigare handlingsplanen, med några tillägg.
Han beskriver planen och det omställningsarbete som pågår som en mängd små steg åt samma håll.
– Mycket i omställningen handlar om att utifrån en idé ta fram koncept för hur vi ska förverkliga den. Sedan testar vi dem genom pilotprojekt som, om de fungerar, blir ordinarie verksamhet.
Enligt honom är omfattningen den största utmaningen.
– Ambitionerna är stora. Det handlar om att åstadkomma omfattande förändringar i arbetssätt och hur vården samordnas.
En annan svårighet är att definiera vad som är nära vård.
– Alla är överens om att vi ska öka den nära vården. Men det saknas ännu en tydlig definition av vad nära vård är och det arbetar vi med, säger Jan Eriksson.
I Västra Götalandsregionens handlingsplan beskrivs nära vård så här: »Vården kan ges i eller nära patientens hem, i en digital eller personlig vårdform med hög kontinuitet och tillgänglighet. Nära vård kan ges av primärvård, tandvård, kommunal hälso- och sjukvård och öppen specialistvård.«
Arbetet med att koncentrera högspecialiserad vård fortsätter. Dessutom ska regionen utreda om kvalitet och tillgänglighet kan förbättras genom att vård som invånarna behöver lite oftare också koncentreras mer. Öppenvård, dagkirurgi, högvolymcentrum och specifika behandlingar nämns som några exempel.
Måns Roséns utredning har mött hård kritik. Men det påverkar inte planerna i Västra Götaland, enligt Jan Eriksson.
– I den frågan känner att vi står på en fast grund. Vi känner oss inte oroliga.
Enligt Jan Eriksson beror det på att regionen har börjat med att utreda koncentration av akutverksamheten i stället för av den planerade vården och för att förslagen på vad som kan samlas kommer från de medicinska sektorsråden, alltså från professionen.
En facklig referensgrupp är knuten till omställningsarbetet. I den sitter bland annat Christina Sjöberg, ordförande för Läkarföreningarna i Väst, som är en paraplyförening för de fyra läkarföreningarna i regionen.
Läkarföreningarna tycker att processen med medicinska sektorsråd är bra och huvuddragen i omställningsstrategin har deras stöd. Med ett undantag: koncentrationen av vården. Läkarföreningarna ser en stor risk att patienter får sämre vård om för mycket vård koncentreras.
– Det är lätt att peka på fördelarna med koncentration men svårare att peka på nackdelarna när man tappar i bredd, säger Christina Sjöberg.
Hon fortsätter:
– Tänk dig att du har fel på bilen och verkstaden lagar det elektriska felet men säger att du måste åka till en särskild bromsverkstad för att laga bromsarna!
Hon varnar för att dra tanken om att träning ger färdighet för långt.
– Det finns många enkla ingrepp som många läkare ska kunna. Rätt mycket av det vi gör kan vi faktiskt göra bra även om vi inte gör det varje dag.
Hon nämner multisjuka äldre som en patientgrupp som riskerar att drabbas särskilt om vården blir ännu mer nischad.
– Vi märker redan nu att det saknas breda specialister. Patienter riskerar att falla mellan stolarna när man ska tolka symtom men inte längre har vissa diagnoser i huvudet.
En annan konsekvens är enligt henne att specialister i allmänmedicin får sämre stöd från andra specialistläkare, med följden att fler patienter med diffusa symtom hänvisas vidare till primärvården.
Jan Eriksson beskriver dialogen med de fackliga representaterna som god.
– Det finns inga spänningar mellan oss även om vi inte alltid är helt överens i alla frågor.
Christina Sjöberg ger en delvis annan bild.
– Referensgrupper är ett arbetssätt som vi tycker fungerar bra. Vi har en fortlöpande dialog, men sedan varierar det hur stor hänsyn man tar till våra åsikter. Ibland har det gått lite väl fort fram och en del förslag har inte blivit förankrade i förväg.
Enligt henne har programchefen velat lägga ner referensgruppen med hänvisning till att förändringarna ändå måste tas upp i MBL-förhandlingar.
– Vi har fått förklara vitsen med att vi får vara med under vägen.
Läs mer
Västra Götalandsregionen vill ställa om sjukvården
Så ska sjukvården organiseras i Göteborg
Omställningens fyra ben
Strategin har fyra ben: bygga ut den nära vården, utveckla digitala vårdformer och tjänster så att mer vård kan ges utanför sjukhuset, koncentrera avancerad akutsjukvård, högspecialiserad vård och viss planerad vård som invånarna behöver sällan samt satsa på kvalitetsdriven verksamhetsutveckling.
Enligt regionledningen handlar omställningen inte om att spara pengar, utan om att använda resurserna på ett bättre sätt. Under tre år läggs en miljard kronor på att ställa om vården. 100 miljoner år 2017, 350 miljoner kronor i år och 550 miljoner kronor nästa år.
Några punkter i handlingsplanen för 2018–2019
- Ta fram ett tydligare regionalt primärvårdsuppdrag, ge förslag på hur vårduppdrag och ekonomiska resurser successivt kan föras över till primärvården och den nära vården och ta fram en åtgärdsplan för omhändertagande av patienter med varaktiga och omfattande medicinska funktionsnedsättningar.
- Ta fram ett förslag på hur hur det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet ska stärkas.
- 3–5 pilotprojekt ska genomföras med syfte att utveckla vården för patienter med kroniska sjukdomar, tillsammans med patientföreträdare.
- En modell för ett närsjukvårdscentrum ska tas fram och testas som ett pilotprojekt. Det beskrivs som ett »organiserat, sömlöst samarbete mellan kommunal hälso- och sjukvård, primärvård och specialiserad sjukhusvård«.
- Planen för kompetensförsörjning av specialister i allmänmedicin ska slutföras. En regional kompetensförsörjningsplan ska också tas fram för vilka yrkeskategorier som ska arbeta inom den nära vården.
- Första linjens vård vid psykisk ohälsa ska stärkas. Ett pågående pilotprojekt utökas i år. Målet är att modellen, när den är prövad och utvärderad, ska införas i hela regionen år 2020.
- Minst en digital vårdmötestjänst ska vara igång under hösten 2018, ett beslut om regiongemensamma tekniska plattformar ska tas och en utredning av vilka kroppsfunktioner som anses vara viktigast att kunna övervaka på distans och ta fram en modell för hur det kan ske. I år görs även en förstudie om självtriagering med hjälp av artificiell intelligens, AI.
Ett viktigt nästa steg är enligt handlingsplanen att fördjupa samarbetet med kommunerna i regionen, andra landsting och med akademin – bland annat när det gäller kompetensförsörjningsfrågor. För att följa omställningen har även ett forskningssamarbete inletts med Center for Health Care Improvement vid Chalmers och stiftelsen Leading Health Care.
