Pauline Arvidsson har skrivit sitt examensarbete i arbetsvetenskap om arbetsmiljön för läkare som jobbar för digitala vårdgivare. Foto: Privat
Möjligheten att ha kontroll över sin arbetstid, att kunna jobba hemma, och därmed skapa balans mellan yrkes- och privatliv. Det är starka anledningar till att läkare väljer att arbeta för digitala vårdgivare, visar ett examensarbete i arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet.
– Det möjliggör kontroll i ens arbete, att man känner att »jag gör skillnad för den här patienten«, samtidigt som det går att balansera med privatlivets åtaganden. »Flexibilitet« var ett återkommande ord, berättar Pauline Arvidsson som står bakom examensarbetet.
En kvinnlig läkare, i examensarbetet kallad Saga, beskriver hur hon i den traditionella vården upplevde att hon inte hade någon makt över sin tid eller arbetssituation. Det ledde till att hon blev utbränd och fick sjukskriva sig:
»Just det här livspusslet, som ändå är extremt utmanande, där jag har kompisar och kollegor som jobbar inom den traditionella vården, där de håller på att gå under just för att tiderna inte är anpassningsbara och inte är möjliga när man till exempel har små barn eller en stor familj.«
Saga är en av tio läkare som Pauline Arvidsson har gjort djupintervjuer med. Alla arbetar för privata digitala vårdgivare, könsfördelningen är jämn, och åldrarna spänner mellan 30 och 55 år. Några arbetar som konsulter, andra genom en traditionell anställning. Och där skiljer det i arbetsgivaransvar.
En nackdel med arbetet hemifrån är nämligen den fysiska arbetsmiljön, såsom ergonomiska möbler. En konsult ansvarar till stor del själv för det, medan en traditionellt anställd kan vända sig till arbetsgivaren.
– I hemmet var det den egna möbleringen som styrde hur man satt. Man kanske inte hade ett höj- och sänkbart skrivbord eller en ergonomisk stol. En respondent nämnde att hon fått en nerv i kläm, en annan att hon började få musarm.
Även om digital vård kanske inte är den mest kollegiala upplevelsen, har läkarna ofta möjlighet att söka råd från sina arbetskamrater via internet. Men det finns ändå en isoleringsfaktor som kan göra sig påmind i längden.
– Någon sa att »det är skönt att ha den här tiden för mig själv, för i min vardag krävs det så mycket av mig ändå«. En annan sa: »Jag måste ha kollegor. Det här är som ett komplement till den fysiska vården. Jag skulle inte kunna göra det på heltid, men någon dag i veckan är perfekt«, berättar Pauline Arvidsson.
Bristande kompetensutveckling lyftes också fram som en negativ aspekt av arbetet.
– I den digitala vården upplever man att man inte riktigt utmanas på samma sätt, i och med att det är de enklare patientfallen man kan hjälpa till med. Men det är inte en bild som alla delar.
Hur kommer det sig att du skrev ett arbete om nätläkares arbetsmiljö?
– Förra sommaren behövde jag få kontakt med min vårdcentral. Då fanns inga tider på sex veckor. Jag blev tipsad av en vän att prova en digital läkare. För mig som patient tyckte jag att det var smidigt, för det var en enkel grej jag behövde hjälp med. Men det fick mig att börja fundera, för jag förstod att läkaren hade en helt annan arbetssituation, säger hon och fortsätter:
– Jag blev nyfiken på att förstå hur arbetet upplevdes. Jag kunde inte släppa det och försökte hitta studier om det, men hittade inte exakt det jag letade efter. Så jag tänkte att det nog var meningen att jag skulle skriva om detta.
Uppsatsen blir tillgänglig i Göteborgs universitets arkiv i augusti månad.
Läs även:
Bättre arbetsmiljö minskade hyrläkarberoende
De vill se handling för utbildning och arbetsmiljö i primärvården
DLF:s ordförande: Utan en god arbetsmiljö blir det tomma löften
