Svensk sjukvård har problem med både överbeläggningar och utlokaliseringar. Dessutom är antalet vårdplatser per capita lägst inom EU med 2,4 per 1000 invånare.
Det var utgångspunkten när frågan hur man ska lösa vårdplatsbristen diskuterades vid Läkarförbundets seminarium i Almedalen.
– Det här är en av de viktigaste frågorna för våra medlemmar ute i verksamheten, för deras arbetsmiljö och arbetssituation – men också för vårdens säkerhet och kvalitet. Vi behöver en hållbar personalpolitik och en hållbar arbetsmiljö som vi kan verka inom, sa Heidi Stensmyren, Läkarförbundets ordförande.
Hon efterlyste ett system för vårdplatsdimensionering och kartläggning av vårdplatser.
– Vi behöver också säkerställa att vi har en väl utbyggd primärvård som kan ta hand om en stor del av de åkommor som ska tas omhand i primärvården. Det behövs en primärvårdsreform så att flödena blir rätt och att inte akutmottagningen blir första instans. Det är en oerhört viktig pusselbit, fortsatte Heidi Stensmyren.
Och just pusselbitar var något av ett genomgående tema för förslagen för att komma tillrätta med vårdplatsbristen.
Anders Henriksson (S), förste vice ordförande i Sveriges Kommuner och landsting, SKL, höll med Heidi Stensmyren och lyfte också fram de insatser som görs för att främja den nära vården som en del av lösningen.
Han pekade på vikten av att rekrytera och behålla personal för att slippa stänga vårdplatser och framhöll dessutom både digitalisering och förändrade arbetssätt, liksom så kallad »taskshifting«, som ytterligare delar av lösningen.
Ett konkret förslag från politiskt håll presenterades av Acko Ankarberg Johansson (KD). Hon redogjorde för Kristdemokraternas förslag om en särskild vårdplatsgaranti.
– Vi tycker att staten nationellt ska betala för att skapa lite luft i systemet. Tre miljarder årligen till landstingen om man har max 90 procents beläggning i genomsnitt under en månad. Det kräver mer personal, men det ger en bättre nivå på antalet vårdplatser, och det skapar också utrymme för att hinna med utbildning och kompetensutveckling.
Vid paneldiskussionen deltog också Arin Malkomian, ordförande för Svensk förening för akutsjukvård. För Läkartidningen kommenterade han Kristdemokraternas förslag så här:
– Det är ett bra förslag, men jag vet inte om det hjälper att ha den begränsningen. Då blir det att man kommer jobba mot 90 procent, och kanske slår man i taket och så får man inte pengarna. Jag tror inte att man löser problemet på det sättet. Behöver man läggas in så ska man läggas in.
Vad gäller de många andra förslagen för att komma tillrätta med vårdplatsbristen sa han:
– Det är jättebra förslag, men allt handlar om implementering och frågan jag ställer mig är: När? Man nämnde förslag för allting – från akutmottagningen till slutenvården, från slutenvården till hemsjukvården, samt om en utökad primärvård. Jättebra förslag, men det är fortfarande bara förslag och de är svåra att implementera.
Vad tycker du att man borde göra först för att komma tillrätta med problemen?
– Vi ska börja med att faktiskt uppnå de där 2,4 vårdplatserna per 1000 invånare. Det gör vi inte i dag, för att vi har vårdplatser stängda. Och det är inte på grund av sjuksköterskebrist, de vill bara inte jobba i slutenvården eller inom sjukvården.
– Kan vi göra det drägligare för sjuksköterskorna så kanske vi kan öppna de här vårdplatserna. Sedan får vi tänka på nästa steg och skapa luft i systemet så att vi faktiskt kan implementera förslagen om eftervården eller att utöka primärvården, så att vi inte behöver lägga in patienter som inte ska läggas in.
Arin Malkomian, som arbetar som akutläkare vid Capio S:t Görans sjukhus i Stockholm, lyfte också fram ytterligare en pusselbit kopplad till problemet med vårdplatser.
– Man får inte glömma att kompetensen sjunker dramatiskt när patienten kommer till akuten. Du har en erfaren allmänläkare som skickar remiss till en akutmottagning för något han eller hon inte kan handlägga och så har man en underläkare på akutmottagningen som lägger in, ibland som en säkerhetsåtgärd, i den specialiserade vården. Det är ett jätteproblem. Därför tycker vi att det ska vara en specialist som är ansvarig för varje patient på akutmottagningen.
Vad skulle en sådan ordning innebära?
– En patient som behöver läggas in kommer att läggas in oavsett om läkaren är specialist eller inte. Däremot blir det snabbare och mer korrekta beslut. Har du en specialist längst fram så behöver du inte de här åtgärderna och inläggningarna som en mer säker och erfaren läkare inte skulle göra.
