Bakom siffrorna finns stora regionala skillnader. Västmanland ligger i topp med 8 överbeläggningar per hundra vårdplatser, tätt följt av Västra Götaland med 7,1 och Östergötland med 6,8. I Kalmar och Värmland är läget bättre med mindre än 0,9 respetive 1 överbeläggning per hundra platser.

Utlokaliseringarna har däremot minskat något, om än marginellt – från 2,8 i april förra året till 2,2 i april i år. Gotland sticker ut med 7,4 utlokaliseringar per hundra platser.

Hans Karlsson, chef för avdelningen för vård och omsorg vid Sveriges Kommuner och landsting (SKL), medger att »systemet är under stor press«. Han ser dock en positiv utveckling när det gäller antalet vårddagar för patienter som är utskrivningsklara.

– Men fler åtgärder behövs. Av hundra vårdplatser är tio belagda av patienter som inte skulle behöva läggas in, utan skulle få den hjälp de behövde genom insatser inom primärvård och sjukhus med öppenvård. Man behöver minska belastningen på vårdplatserna.

Vad kan göras på kort sikt?

– Har vi en stängd vårdplats för att det fattas en sjuksköterska, kan man titta på om arbetsuppgifter kan göras av någon annan yrkesgrupp, till exempel en undersköterska.

Även Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna, förste vice ordförande i Läkarförbundet  och ordförande i Läkarförbundets vårdplatsgrupp, pekar på möjligheten att renodla sjuksköterskornas arbetsuppgifter och att stärka primärvården. Men hon framhåller också behovet av handledning av mer erfaren personal och att utveckla det lokala chefskapet.

– Blir det akuta problem i sommar ska man inte sopa dem under mattan. Om patientsäkerheten är hotad så ska man vara ärlig och säga det. Finns kapacitet på andra håll – hos privata aktörer till exempel – får landstingen lägga partipolitik och åsikter åt sidan och göra det som är bäst för medborgarna, säger Karin Båtelson.

Enligt Hans Karlsson har inte de ideologiska skillnaderna så stor betydelse i realiteten. Bemanningsföretagen är exempel på privata aktörer som anlitas oavsett vilket block som styr i respektive landsting, och antalet sjuksköterskor totalt blir inte större med privata aktörer.

Men brist på vårdplatser skapar onda cirklar. Det tar tid att jaga platser, att överbelägga ger en sämre arbetsmiljö och tredjehandsalternativet – att utlokalisera – får konsekvenser för patientsäkerheten genom ökad risk för vårdskador. Av hundra vårdplatser upptas enligt SKL ungefär nio till tio av patienter som har fått en vårdskada, vilket fördubblar vårdtiden.

– De allra flesta landsting hade helst haft fler vårdplatser öppna om de kunde klara bemanningen. Men det är inte bara sommaren som är bekymret. Situationen är pressad genom att antalet äldre i befolkningen ökar, det är en stor grupp som behöver vårdinsatser, säger Hans Karlsson.

Ett av förslagen från Läkarförbundets vårdplatsgrupp var att antalet vårdplatser ska dimensioneras utifrån befolkningens behov, en uppfattning som inte delas av Hans Karlsson: 

– Över tid kan vi kan inte öka antalet vårdplatser i proportion till befolkningsutvecklingen. Såväl ekonomi som antalet personer i arbetsför ålder begränsar den möjligheten. Det kommer att vara så här under många år framåt.

Läs även: 

Sörmlands läkarförening: »Vi upplevde en framtidstro«

Läget pressat i Västra Götaland

Vårdplatserna viktigaste valfrågan

Läkartidningen har ställt frågan till Läkar­förbundets samtliga lokalföreningar vad de anser är den/de viktigaste sjukvårdspolitiska frågan/frågorna inför valet i höst. Så här svarar de som valt att delta i enkäten:

Gotlands läkarförening:

  • Mer resurser till den hårt pressade primärvården. Konkurrenskraftiga löner, individuella listningstak och satsningar på arbetsmiljö är nyckellösningar.
  • Problemet med vårdplatsbrist vid Visby lasarett. Från att det har varit pressat med platser under vissa perioder har det blivit ett normaltillstånd.
  • Avskaffandet av sjukvårdens matrisorganisation som gör arbetet trögt och byråkratiskt.

Gästrike–Hälsinge läkareförening:

  • Kompetensbrist – både vad gäller fasta läkare i primärvården och läkare och sjuksköterskor i slutenvården. Som en konsekvens växer köerna till operation och vårdplatser stängs.

Hallands läkarförening:

  • Vi har för få vårdplatser och svårt att behålla kompetens. Bemanningen är för låg i förhållande till arbetssituationen och personalomsättningen hög, samtidigt som det saknas långsiktig planering för att säkerställa kompetensförsörjningen.

Jämtlands läns läkarförening:

  • Ekonomin. Hur ska hälso- och sjukvården organiseras och finansieras för att säker­ställa en jämlik vård i hela Sverige? Är landstingens roll utspelad? Deras möjlighet att styra har omöjliggjorts av patientlagen och vårdgarantin.
  • Antalet vårdplatser måste dimensioneras efter befolkningens behov, inte ekonomiska ramar.

Jönköpings läns läkarförening:

  • Bevarandet av våra akutsjukhus.
  • Kompetensförsörjningen.

Läkarföreningar i väst (paraplyorganisation för Göteborgs läkarförening, Nordvästra Götalands läkarförening, Älvsborgs södra läkarförening och Skaraborgs läkarförening):

  • Vårdplatsbristen: Den är skriande och gör det svårt att korta väntetiderna på akuten samt till besök och behandlingar.
  • Ekonomin: Sjukhusen är under stark press och har svårt att klara sina budgetar.
  • Primärvården: Den måste få mer resurser – både ekonomiskt och bemanningsmässigt, men också i form av kompetensöverföring från sjukhusen.

Malmö läkareförening:

  • Bristen på vårdplatser och specialister i allmänmedicin.
  • Underfinansierad sjukvård inklusive primärvård

Medelpads läkarförening:

  • Hur pengarna ska räcka till i en underfinansierad vård – vilket märks på primärvårdens svåra situation och den ständiga bristen på vårdplatser.

Mellersta Skånes läkareförening:

  • En primärvårdsreform med tillräcklig finansiering och en satsning på nya ST-läkare i allmänmedicin.
  • Vårdplatsbristen inom slutenvården, som försvårar för patienterna och leder till en dålig arbetsmiljö. 
  • Ledarskapsfrågan – vården behöver en medicinsk ledning av läkare.

Nordvästra Skånes läkareförening:

  • Ökade resurser för att minska köerna och öka viljan att jobba i hälso- och sjukvården. Just nu är såväl primärvården som sjukhusens vårdplatser underdimensionerade och det råder brist på allmänläkare, sjuksköterskor och flera sjukhusspecialister.

Norrbottens läkarförening:

  • Fler vårdplatser och rekryteringen av läkare. 
  • Bättre arbetsmiljö.
  • Listningstak för att kunna bemanna primärvården.
  • Veckovila för jourtunga specialiteter.

Stockholms läkarförening:

  • Primärvården, frågan om patientansvarig läkare (PAL) och vårdplatsbristen. Planen »Framtidens hälso- och sjukvård« som påbörjades 2008 går helt i otakt med den verkliga utvecklingen. Vi saknar 400 allmänläkare och 700 vårdplatser – var går gränsen för patientsäkerhet och arbetsmiljö?

Sörmlands läkarförening:

  • Bristen på vårdplatser, som skapar en ohälsosam arbetsmiljö med etisk stress för all vårdpersonal. 
  • Bristen på specialister i allmänmedicin – vi har vakanser på över hälften av läkartjänsterna i primärvården. 
  • Tydligare medicinskt ledarskap med fler läkare i chefsroller.

Upplands allmänna läkarförening:

  • Tillgång till vårdplatser i allmänhet och intensivvårdsplatser i synnerhet – det är en patientsäkerhetsfråga såväl som en arbetsmiljöfråga. 
  • En stärkt klinisk forskning som integreras i universitetssjukvården.

Värmlands läkarförening:

  • Allmänläkarbristen och den generella kompetensbristen.
  • Ett hållbart ledarskap.

Västerbottens läns läkareförening:

  • Arbetsmiljö. Brist på vårdplatser och problem med såväl bemanning som tillgänglighet på olika nivåer gör vårt arbete svårt och tungrott både i primärvård och slutenvård. Vårdplatsbristen drabbar också patienterna som skickas kors och tvärs i länet.

Ångermanlands läkarförening:

  • Organisationsfrågan. Hur ska patienterna få en hög tillgänglighet till både primärvård och slutenvård över hela regionen när ekonomin sviktar?
  • Kompetensförsörjning på både kort och lång sikt. Viktigt för att få kontinuitet och högkvalitativ vård i hela vårdkedjan.

Örebro läns läkarförening:

  • Den kraftigt försämrade ekonomin för hälso- och sjukvårdsförvaltningen genomsyrar allt just nu.
  • Vårdplatsbrist och möjlighet att få sjukvård där du bor.
  • Brist på specialister i framför allt allmänmedicin och psykiatri.
  • Hyrläkaroberoendet – hur ska det gå till?

Östergötlands läkarförening:

  • Fortsatta satsningar på nära vård/primärvård. 
  • Utbyggnad av vårdnära service för att avlasta, så att kompetens kan utnyttjas till det den är bäst till.

Östra Skånes läkarförening:

  • Fler läkare på beslutande nivåer, inte minst när vi nu återinför sjukhuscheferna i Skåne.
  • Fortbildning för specialistläkare.
  • Vårdplatsbristen. Återkommande överbeläggningar, utlokaliseringar till andra sjukhus och snabba återinläggningar är fortsatt ett hot mot patientsäkerheten och vår arbetsmiljö.