Svenska AT-läkare viktiga för Åland

Varför Åland?

Sofie Bergström, AT-läkare på Åland sedan i februari, sitter bakom sin dator på medicinkliniken på Ålands centralsjukhus i Mariehamn. Hon ler lite trött.

– Det undrar alla! Många tycker att det är konstigt att jag är här.

Hon har växt upp i Uppsala, men har varit på Åland mycket. Dels i barndomen, dels med sambon – även han AT-läkare i Mariehamn – som har åländska vänner.

– Jag jobbade ett tag på Akademiska sjukhuset och ville testa något annat. Både jag och min sambo ville till ett mindre sjukhus där man får göra mycket, säger hon och fortsätter:

– Här är det verkligen så. Man får träffa många patienter, lär sig tidigt att göra bedömningar och kommer snabbt in i rollen som läkare från att ha varit läkarstudent.

Klockan är några minuter över åtta på morgonen. Några våningar ner har röntgenronden just avslutats. AT-läkaren Olof Ros, som gör sin kirurgplacering, slinker snabbt ur det nedsläckta rummet.

I köket på kirurg- och ortopedkliniken pumpar han upp kaffe ur en termos, och tar med pappersmuggen till sittronden. Han kom till Mariehamn som vikarierande underläkare år 2016. Att det blev Åland var en slump.

– En kursare, som var ihop med en åländska, skulle hit och vikariera och sa att de sökte underläkare. Det lät kul att prova på. Jag sökte och fick jobb på geriatriken, säger Olof Ros, som också har träffat en partner på Åland och kan tänka sig att bo kvar.

Han ser mest fördelar med att vara AT-läkare på ön.

– Det är kul att man snabbt blir ett känt ansikte. Och det är enkelt att konsultera specialisterna, det är bara att ringa och fråga. Man lär känna sina bakjourer och de kanske kan lita på en på ett annat sätt. De vet vad man kan och inte kan.

Olof Ros slår sig ner framför en dator mittemot två åländska kirurger. Intill honom sitter ortopeden Slobodan Maricic, som till vardags arbetar på Växjö centrallasarett, men regelbundet vikarierar i Mariehamn.

– Det är lugnare att jobba här. Mindre byråkrati, trevlig stämning och inte samma revirtänk som kan finnas på större sjukhus. Allt går snabbare och smidigare, det är färre chefer och alla känner alla, säger Slobodan Maricic.

Olof Ros leder sittronden. Han börjar med de ortopediska patienterna. I rummet sitter ett tiotal personer, läkare, sjuksköterskor, fysioterapeuter och medicinska sekreterare.

– XX fick höftprotes i går. Hur går det för honom?

– Jättebra, svarar en sjuksköterska.

När samtliga ortopediska patienter är avklarade, lämnar ortopederna rummet medan allmänkirurgerna sitter kvar. Olof Ros börjar beta av de kirurgiska patienterna. På kliniken finns 20 vårdplatser. I dag är alla upptagna, och en patient som nyligen har skrivits ut har fått övernatta på annan avdelning.

– Generellt är det ovanligt med utlokaliserade patienter. Det är inte alls som på sina håll i Sverige, med ständiga överbeläggningar och långa köer på akuten, säger Olof Ros.

Genom ett samarbete med Akademiska sjukhuset i Uppsala är Åland den enda utländska orten i det svenska AT-systemet. Just nu befinner sig åtta AT-läkare i det självstyrda öriket. En är född på Åland, resten i Sverige.

Från i år har platserna utökats från fyra till sex per år. Den senaste omgången var det 65 sökande till de tre platserna. Varannan månad börjar en ny AT-läkare. Ingen minns längre hur samarbetet startade. Troligen var det till en början ganska informellt, säger AT-studierektorn Christian Bergman.

– Runt millennieskiftet fanns det någon form av samarbete, men hur strukturerat det var vet jag inte. Det har nog formaliserats allteftersom.

AT-läkarna behövs på Åland. »Kirurgkliniken är, liksom stora delar av Ålands hälso- och sjukvård, bemanningsmässigt beroende av unga läkare som gör sin svenska allmäntjänstgöring, AT, vid sjukhuset«, står det till exempel i Ålands hälso- och sjukvårds, ÅHS, verksamhetsberättelse för 2017.

– Vi får tillgång till arbetskraft genom AT-läkarna. Vi vet vad vi får, var de kommer att arbeta och de följer en plan. Samtidigt blir vi en lärande organisation och lyfter oss. Man lär sig genom att lära ut, säger Christian Bergman, som själv är född på Åland.

Han utbildade sig i Uppsala, har gjort sin AT och ST i lungmedicin i Sverige och är numera överläkare på Ålands centralsjukhus. Det har gått 16 år sedan han återvände. Då fanns det bara ett fåtal läkare med åländskt ursprung på sjukhuset. I dag är det fler. Men med sina cirka 29 400 invånare kan Åland förstås inte vara självförsörjande på läkare.

Ögruppen har självstyre, en landskapsregering och egen hälso- och sjukvårdslagstiftning. All offentlig hälso- och sjukvård ligger under samma huvudman, ÅHS. Ålands social- och hälsovårdsminister Wille Valve beskriver samarbetet kring AT-läkarna som oerhört viktigt eftersom det ger en rekryteringsbas med svenskspråkiga läkare.

Åland är på många sätt närmare knutet till Sverige.

– Vi lever vår vardag som om vi vore en del av Sverige. Vi pratar svenska som modersmål, vi tittar på svenska tv-program och så har vi den geografiska närheten. Det är två timmar med båt till Sverige, till Finland är det sex timmar, säger ministern.

De senaste åren har det blivit svårare att rekrytera finska läkare som kan svenska. I finskspråkiga skolor är svenskan fortfarande obligatorisk från årskurs sju, men kallas ibland »pakkoruotsi« – tvångssvenska – och flera partier vill avskaffa den.

– Skulle vi vara helt hänvisade till de svenskspråkiga läkare som Finland producerar, skulle vi vara väldigt illa ute, säger Wille Valve.

Knappt 50 specialistläkare arbetar i Ålands hälso- och sjukvård. Av dem har drygt hälften gjort sin grundutbildning och specialisering i Sverige.

– Möjligheten att ha svenska läkare som tjänstgör här betyder oerhört mycket för kompetensförsörjningen och för att hålla i gång den dagliga verksamheten.

Erik Salaneck, AT-chef på Akademiska sjukhuset, tycker också att samarbetet fungerar bra.

– Åland ligger nära Uppsala rent geografiskt, och den uppfattning jag fått är att både arbetsgivare och AT-läkare är väldigt nöjda.

Åland sköter rekryteringen, betalar ut lönerna och står för handledning medan Akademiska sjukhuset har det formella ansvaret. I Uppsala ordnas en introduktionsvecka för samtliga AT-läkare, även de åländska, som också bjuds in till en studiedag en gång per termin. Dessutom skickar Akademiska sjukhuset specialistläkare till Åland för att hålla i seminarier tre gånger per termin.

Erik Salaneck tycker främst att samarbetet gynnar Åland, men anser att det även har fördelar för Akademiska sjukhuset.

– Jag tycker att det ingår lite i det allmänna samarbetet. Om vi ska skicka patienter fram och tillbaka, då kan vi gott skicka lite doktorer också så vi får en bra etablerad kontakt. En annan fördel jag ser som AT-chef är förstås att det blir fler utbildningsplatser.

Närvaron av svenska läkare, inte minst från Uppsala, är påtaglig på Åland. Bland annat finns sedan flera år ett avtal om högspecialiserad vård som innebär att åländska patienter vårdas på Akademiska sjukhuset. Jourlinjerna på Ålands centralsjukhus ringer ofta till Uppsala när de behöver uppbackning.

Christian Bergman parkerar vid en tunn björk utanför sjukhuset. Han hejar på en man i vindjacka som genar över parkeringen på väg mot huvudentrén.

– En neurolog från Uppsala, säger han och nickar mot mannens rygg.

Läkartidningen kommer att träffa ett antal svenska läkare under dagen. Alla berömmer den högkvalitativa vården, de upplever att de kan ge patienterna en personligare vård och beskriver dagarna i Mariehamn som en andningspaus.

Åland är relativt rikt och ekonomin stabil. Nettobokslutet för Ålands hälso- och sjukvård visade på ett överskott på sex miljoner kronor förra året.

– Jag tror de flesta i Sverige har glömt hur det är att ha tillräckligt med vårdplatser. Vi har varit förskonade från stora neddragningar på Åland och har relativt gott om vårdplatser. Här är det lite som det var förr i Sverige. Det är lite gammaldags – på gott och ont, säger Christian Bergman och går in för att byta om till sina arbetskläder.

Sofie Bergström och Olof Ros märker det också.

– Det är ett bra sjukhus. Jag har ju inte så mycket att jämföra med, men jag upplever att man får snabb och bra vård och att många patienter är nöjda. Och stämningen känns lugn, säger Sofie Bergström.

Sveriges yngre läkares förening (Sylf) har år efter år påtalat att AT på många håll blir mer jobb än utbildning. På Åland sägs det rakt ut att AT-läkarna utgör en grundbult i bemanningen. De jobbar ensamjourer på akutmottagningen kvällar, helger och nätter. Men AT-läkarna tycker att de får bra stöd.

– Det är lätt att fråga om hjälp, jag tycker man får bra svar och ingen blir sur när man ringer. De vet att de har satt unga läkare i första linjen och måste hjälpa till, säger Sofie Bergström.

Hon är tyst några sekunder.

– Men det är klart att det är mycket jourer och gillar man inte det kan det bli jobbigt. Och har man otur, om det händer något jobbigt och man samtidigt får dåligt stöd, då är man utsatt och kan nog bli rätt knäckt.

Sofie Bergström har just varit på förmiddagens läkarfika. En helig stund för läkarna på medicinkliniken. Och ett bra tillfälle för AT-läkarna att få svar på sina frågor.

– Det är ett informellt möte som alla läkare på kliniken deltar i och där vi ofta diskuterar patientfall, säger Sofie Bergström.

Överläkaren Bo Willén nickar instämmande:

– Det är ett bra tillfälle för unga läkare att hugga den specialist de behöver för att fråga om något som de undrar över.

Han arbetar halvtid på lasarettet i Ystad, där han har sin fasta tjänst, och ungefär 25 procent som vikarie i Mariehamn.

– Det här är det lilla sjukhuset med de snabba beslutsvägarna. Man pratar mer med varandra och det är inte så mycket pappersexercis. 

Medicinkliniken är osorterad och har 30 platser, uppdelade på tre moduler. I Sofie Bergströms korridor är sex av de tio vårdplatserna upptagna. Hon och Bo Willén studerar några patienters telemetriövervakning, och förbereder sedan dagens rond. 

Den sista patienten är en äldre kvinna med en långvarig, komplex sjukdomsbild som sedan en tid får palliativ vård. Sofie Bergström kontrollerar syrgasen och Bo Willén berättar vad som kommer att ske härnäst. 

– Är det något du behöver? undrar Sofie Bergström slutligen.

– Mycket kärlek. Jag behöver mycket kärlek, mumlar kvinnan och stirrar mot golvet.

Utanför dörren vecklar Sofie Bergström upp ett papper där kvinnans läkemedel är noterade.

– Hon verkar ha mycket ångest, säger hon och granskar listan.

De bestämmer sig för att skriva in ett ångestdämpande läkemedel och prata med en läkare på den palliativa enheten på lunchen. Då samlas alla läkarna vid ett långbord i matsalen. Luncherna fyller inte bara en social funktion, utan även en praktisk.

AT-läkarna ser egentligen bara ett problem med att göra AT på Åland: de begränsade möjligheterna att specialisera sig. Om man inte vill göra sin ST i allmänmedicin, bör man vara beredd på att göra delar av utbildningen utanför Åland.

Christian Bergman håller med om att det är en nackdel.

– Just nu har vi faktiskt ganska många kvar i ST-fasen hos oss. Men de flesta AT-läkare gör AT och lämnar oss sedan. Vi inser att de flesta måste göra det. Men förhoppningsvis kommer de tillbaka.

Det unika samarbetet över nationsgränserna har hotats flera gånger. 

Senast för några år sedan på grund av en reglering i EU:s yrkeskvalifikationsdirektiv. Socialstyrelsen sa först nej till AT på Åland, men ändrade sig efter en fördjupad analys. Ett krav är dock att Akademiska sjukhuset erbjuder en kurs som bland annat tar upp tvångsvård inom psykiatrin, ett område där svensk och åländsk sjukvårdslagstiftning skiljer sig åt.

Nu finns en stark oro på Åland inför framtiden i och med de svenska planerna på att göra om läkarutbildningen och ersätta AT med bastjänstgöring, BT. När förslaget kom förra hösten drog Ålands landskapsregering i larmklockan och tillsatte en särskild grupp för att bevaka frågan.

– Vi ser att vissa formuleringar i förslaget skulle kunna tolkas som att bastjänstgöringen bara får ske inom Sveriges gränser. Därför är vi väldigt på tårna från åländsk sida, säger social- och hälsovårdsministern Wille Valve.

Han har goda förhoppningar om att hitta en god lösning.

– Samarbetet är inte bara »win-win«, utan även »win-win-win« – alltså för Åland, Sverige och läkarna själva.

AT-chefen Erik Salaneck tror att det finns goda möjligheter att ha BT-läkare på Åland i framtiden.

– Problemet för Åland, liksom för svenska landsbygdssjukhus, blir att BT är kortare än AT. Då blir det svårare att använda läkarna som bemanning.

AT-läkarna verkar inte bara omhuldas av hälso- och sjukvårdsledningen och politikerna på Åland, utan även av den åländska befolkningen. Under taxiresan till färjeläget, undrar chauffören vad jag har gjort på Åland. Jag berättar att jag skriver om de svenska AT-läkarna.

– Åh, de är fantastiska, utbrister han och berättar hur nöjd han var med vården han fick av en AT-läkare vid ett besök på akutmottagningen.

– De är väldigt viktiga för den åländska sjukvården.