På hälsocentralen i Bräcke, en timmes bilresa från Östersund, gör sig distriktsläkaren Malgorzata Filbrandt Nowak redo för dagens första patient. Hälsocentralen nämns i regionens sparpaket. Grannhälsocentralen i Kälarne har nämligen nyligen blivit en filial till Bräcke.

Men egentligen är det fel, säger Ulla-Britt Barchéus Olofsson, verksamhetschef för primärvården i Bräcke och Ragunda. Bakgrunden till att hälsocentralen blir filial är snarare svårigheterna att rekrytera en distriktsläkare till Kälarne. Trots en uppmärksammad annons, som innehöll ett erbjudande om att överta de tidigare distriktsläkarnas hus med strandtomt, är tjänsten fortfarande vakant.

– Filialen är förhoppningsvis bara en tillfällig lösning, och vi sparar inget på detta. Vår ambition är fortfarande att rekrytera en distriktsläkare, säger Ulla-Britt Barchéus Olofsson.

Förändringen innebär att läkarna i Bräcke får mer att göra. De ska bland annat ta emot patienter via länk från ett mottagningsrum i Kälarne.

– Det är inte så lätt att plötsligt få flera hundra nya patienter på nacken. Som tur är har de blivit väl omhändertagna av de tidigare doktorerna, säger distriktsläkaren Malgorzata Filbrandt Nowak.

Hon kom till Bräcke från Polen tillsammans med sin make Piotr år 2006 och trivs bra. En ny läkare, också hon från Polen, har nyligen anställts och en distriktsläkare jobbar kvar på halvtid trots att han passerat pensionsåldern. Just nu finns dessutom en AT-läkare i Bräcke.

– Så många som vi är nu har vi aldrig varit under min tid här. En tillfällig andningspaus, ler Malgorzata Filbrandt Nowak.

I ett mottagningsrum på övervåningen sitter AT-läkaren Lisa Lundgren. Hon befinner sig i sluttampen av sin AT och ska snart sluta på hälsocentralen. Däremot planerar hon att stanna i Region Jämtland Härjedalen. Hon har stor förståelse för att regionen måste spara pengar.

– Men jag känner mig samtidigt orolig över hur det ska bli på sikt för mig som doktor. Arbetsmiljön är viktig. Vi ska ju hålla ett helt arbetsliv. Det blir lätt kortsiktiga lösningar som mest riskerar att skjuta regionen i foten.

I primärvården känner man fortfarande av sviterna efter det kritiserade hyrläkarstoppet som infördes i regionen 2013. Politikerna insåg sitt misstag och drog in stoppet. Men då var skadan redan skedd. Många distriktsläkare hade redan sagt upp sig.

Hälsocentralen i Torvalla strax utanför Östersund, som stängdes i juni för att spara pengar, förlorade alla fasta distriktsläkare i och med hyrläkarstoppet. Hälsocentralen lyckades inte bygga upp verksamheten efter det. 

Men en viss ljusning går att skönja för regionens primärvård. Hyrläkarkostnaderna har minskat den senaste tiden, och tillväxten av ST-läkare i allmänmedicin ser ganska god ut. Hälsocentralerna i Östersund som Åsa Lindblad, ordförande i DLF:s lokalavdelning, och Annika Östling, ordförande i Jämtlands läns läkarförening, arbetar på har dock fortfarande ett stort behov av hyrläkare.

– Det leder till en svår etisk stress. Det spelar ingen roll hur hårt jag arbetar. Jag kommer aldrig att kunna ta hand om alla 12 000 patienter, säger Annika Östling om läkarbristen.

I Bräcke och Ragunda kämpar Ulla-Britt Barchéus Olofsson ständigt med att få bemanningen att gå ihop. Hon uppvaktar pensionerade distriktsläkare, rekryterar andra specialister och tycker att man måste vara öppen för flexibla arbetssätt. På Hammarstrands hälsocentral arbetar till exempel en läkare halva året i Hammarstrand och halva året från Bolivia med hjälp av distansteknik. Och i sommar har läkarbemanningen på hälsocentralen förstärkts av en patolog.

– Vi står inför jättestora pensionsavgångar. »Vem ska ta hand om mig när jag blir gammal?«, brukar jag tänka, säger Ulla-Britt Barchéus Olofsson.

Även hon tycker att regionen har för lite resurser.

– Vi är en liten, geografiskt spridd region. Vi är lika sjuka här och man måste ju ändå ha en viss bas. Vi är absolut inte slösaktiga, men det är ändå svårt att få det att gå ihop. Man måste se över systemet.

Läs även:

Sara Sehlstedt: »Vi i Jämtland får väl personifiera sjukvårds­krisen«