Sahlgrenskas sjukhusdirektör vill få fler läkare att bli chefer

– Det är viktigt att även läkare är med och tar chefsjobb. I och med att det händer så mycket inom den medicinska världen med nya metoder, nya behandlingssätt, ny diagnostik – det går med en närmast exponentiell fart – behöver vi läkarkompetens i vår chefsarsenal, säger Ann-Marie Wennberg som själv är hudläkare och professor i dermatologi och venereologi vid Sahlgrenska Akademin.

Sjukhusdirektören träffar regelbundet sjukhusets ST-läkare. När de har synpunkter på något brukar hon uppmuntra dem att ta en aktiv roll för att förbättra och utveckla verksamheten.

– »Sitt inte på läktaren. Kom ner på spelplanen«, brukar jag säga. Det är viktigt att läkare känner att de måste vara med och spela bollen på planen. Genom att vara chefer, men även genom att föra fram sina åsikter och vara med och forma vården.

På Sahlgrenska universitetssjukhuset är de flesta verksamhetscheferna läkare och 11 av 17 i ledningsgruppen är läkare. Men när det gäller första linjens chefer så är det huvudsakligen sjuksköterskor som är vårdenhetschefer, enligt Ann-Marie Wennberg.

Vilka hinder ser du för att läkare ska bli chefer?

– Det kan vara många saker. Till exempel livspusslet. Vi måste se till att man kan kombinera att vara chef och ha familj. Sedan är läkarutbildningen lång och jag tror många tänker att de först måste satsa på klinik eller forskning och att chefskapet kommer först senare i livet. Det är synd för vi behöver chefer i alla ålderskategorier och tycker det är positivt att du till exempel kan vara chef under din ST.

En annan sak som har uppgetts som ett hinder är att läkare ibland inte tillåts fortsätta arbeta kliniskt när de blir chefer. Men Ann-Marie Wennberg ser inga hinder med att kombinera ett chefskap med klinisk tjänstgöring. Snarare tvärtom.

– Jag ser det som en fördel och tycker snarast att det är ett obligatorium att ha en klinisk förankring. Det gäller inte bara läkare som är chefer.

Varför tycker du att det är viktigt?

– Du måste veta vilken verksamhet du ska utveckla. Det räcker med att du är borta ett par år från den kliniska verksamheten för att du ska tappa känslan för det. Man kanske inte kan vara i det främsta kliniska ledet – men vi chefer behöver släppa skrivbordet, säger Ann-Marie Wennberg som själv försöker ha en liten fot kvar i forskningen.

Nyligen skrev Sjukhusläkarnas ordförande Karin Båtelson i en debattartikel att kunskap om verksamheten sällan efterfrågas när chefer ska rekryteras inom vården. Hon varnar också för att ett chefskap frikopplat från den professionella kunskapen kan leda fel.

Håller du med om det?

 – Ja. Ska man vara chef i sjukvården ska man ha vårderfarenhet. Klinisk erfarenhet ser jag som ett klart plus. Och om man håller på med universitetssjukvård är det även ett plus om man har forskningskompetens.

2016 blev Ann-Marie Wennberg sjukhusdirektör för Sahlgrenska universitetssjukhuset. Sedan dess har hon varit med och dragit i gång ett stort chefsutvecklingsprogram för första linjens chefer och samtliga ledningsgrupper utbildas i ledningsgruppsutveckling. Under fyra år ska 500 chefer gå programmet, som startade för ett år sedan.

– Syftet är att ge dem verktyg för att kunna leda förändringsarbete. Kunna jobba med utbildning, forskning, utveckling, innovationer och vara med och skapa framtidens sjukvård.

Ytterligare en tanke är att skapa nätverk för erfarenhetsutbyte mellan cheferna.

– Vi vill forma en sorts klubb för cheferna som gått utbildningen med regelbundna träffar där jag och delar av sjukhusledningen också är med. För att inspirera varandra och fortsätta hålla förändrings- och förbättringsfanan högt. Annars är det lätt att malas ner av vardagen.

Ann-Marie Wennberg är själv med och föreläser under chefsutvecklingsprogrammet. Hennes huvudbudskap är vikten av ett synligt och närvarande ledarskap.

– I våra medarbetarenkäter är en av de viktigaste synpunkterna att man vill ha chefer som finns där medarbetarna är och hjälper till med det dagliga arbetet, kan ge direkt återkoppling men även prata om långsiktiga mål.