RMV lägger locket på

När Rättsmedicinalverkets tidigare generaldirektör Monica Rodrigo nyligen i en intervju på Arbetsgivarverkets webbplats ombads berätta om något som hon är riktigt stolt över så blev svaret:

– Att på kort tid lyckas bygga upp en organisation och genomföra åldersbedömningar på Rättsmedicinalverket.

Samtidigt är det nog få som har missat att det har varit mycket diskussioner kring Rättsmedicinalverkets avdelning för rättsmedicin sedan myndigheten fick uppdraget av regeringen att genomföra åldersbedömningar av unga asylsökande.

Och mest har det handlat om den rättsmedicinska enheten i Uppsala.

Här har flera rättsläkare sagt upp sig i protest mot såväl valet av metod som den tidigare myndighetsledningens sätt att hantera den kritik som följt. Däribland Fredrik Tamsen och Anna Ybo, som berättat offentligt om beslutet att lämna myndigheten. 

– Det blev en samvetsstress att veta att min arbetsplats sysslar med verksamhet som jag inte kan stå för. Till slut kände jag att jag inte fixar det här längre, sa till exempel Anna Ybo till Läkartidningen i februari i år.

I medier har en grupp rättsläkare anklagat ledningen – med Monica Rodrigo och Elias Palm, chef för avdelningen för rättsmedicin och tidigare metodansvarig för åldersbedömningarna, i spetsen – för ett ovetenskapligt förhållningssätt. 

Nu är frågan: Är Rättsmedicinalverket – och avdelningen för rättsmedicin – i kris? Och hur går myndigheten vidare efter all turbulens?

Ja, det är svårt att veta. Myndighetens ledning tycks inte vilja prata om saken.

Läkartidningen har försökt att ställa frågor till såväl Sara Åkerström, enhetschef vid Uppsala-enheten, som Elias Palm –  men ingen av dem vill ställa upp på en intervju. 

Inte heller Rättsmedicinalverkets nya generaldirektör Lars Werkström, som tillträdde i september, vill svara på några frågor.

Ett tiotal rättsläkare runtom i landet som Läkartidningen har pratat med anser dock att läget är allvarligt. Någon säger till exempel att »de medicinska åldersbedömningarna fortfarande är ett oläkt sår inom Rättsmedicinalverket« och att »det aldrig varit så illa som nu«.

Det är i mars 2017 som Rättsmedicinalverket sätter i gång med de medicinska åldersbedömningarna. 

Men redan från början ifrågasätts metoden där röntgen av visdomständer och magnetkameraundersökning av knäleden – lårbenets nedre tillväxtzon – används för att bedöma om en person är över eller under 18 år.

Rättsläkaren Fredrik Tamsen riktar i september skarp kritik mot upplägget i en debattartikel här i Läkartidningen. 

Han hävdar att resultaten av de åldersbedömningar som genomförts pekar på allvarliga brister i Rättsmedicinalverkets metod – och framför allt i metoden MR-knä, som han påpekar har ett svagt vetenskapligt underlag.

Fredrik Tamsen varnar också för ett systemfel vid tolkningen av magnetkamerabilderna.

I december 2017 backar landets tre professorer i rättsmedicin – Anders Eriksson, Henrik Druid och Ingemar Thiblin – upp kritiken i en debattartikel i Svenska Dagbladet.

De hävdar bland annat att det inte räcker med att skruva lite på metoden för åldersbedömningar, utan att det måste till en helt annan metod.

De konstaterar också att varje avhopp från en så liten kår som rättsläkarkåren blir kännbart för dem som väljer att stanna inom specialiteten.

Men trots att det sedan dess varit många turer kring åldersbedömningarna fortsätter de i dag, nästan ett år senare, som tidigare – utan att Rättsmedicinalverket har ändrat något i metoden. 

Anders Eriksson, professor i rättsmedicin och verksam vid enheten i Umeå, har dock inte bytt ståndpunkt när Läkartidningen kontaktar honom för att höra hur han ser på saken nu. Snarare tvärtom.

Han anser att det krävs en oberoende utredning av det som han menar är en kris inom Rättsmedicinalverket – om hur den uppkommit och om hur kritiken kring de medicinska åldersbedömningarna har hanterats.

Anders Eriksson uppger att han nyligen i ett internt mejl till verksledningen, inför ett möte om framtida forskning inom rättsmedicin, tagit upp frågan om en oberoende utredning och om att antalet forskningsaktiva läkare efter alla avhopp nu är nere på en kritiskt låg nivå.

– Jag menade att den nya verksledningen för Rättsmedicinalverket rimligen måste stödja en sådan oberoende utredning eftersom alla kort måste upp på bordet om myndigheten inte ska slitas sönder av misstro, säger Anders Eriksson.

Och han tycks inte ensam om att vilja se en oberoende utredning. Läkartidningen har varit i kontakt med ett antal rättsläkare eller tidigare rättsläkare som uttalar sitt stöd för det.

– En sådan utredning kommer nog att anse att åldersbedömningsgruppen står mot vetenskapssamhället. Detta har redan framförts, men om det skrivs i en sådan utredning blir det ju väldigt tydligt, säger till exempel Henrik Druid, professor i rättsmedicin vid Karolinska institutet, som arbetar vid enheten i Linköping.

Även i politikerleden tycks frågan nu ha blivit högaktuell. Nyligen krävde Miljöpartiet en oberoende utredning i en artikel i Svenska Dagbladet, där även företrädare för Centerpartiet uttalade sig i positiva ordalag.

När det gäller bemanningsläget har Uppsala-enheten – den enhet som varit mest i hetluften – gått från full läkarbemanning med åtta specialisttjänster till totalt 1,8 heltidstjänster, fördelat på tre specialister och en ST-läkare.

Konsekvensen har blivit att enheten tvingats skära ned på verksamheten, enligt Ingemar Thiblin, professor i rättsmedicin och medicinsk chef vid Uppsala-enheten.

Kvar finns nu bara obduktionsverksamheten, medan kroppsundersökningar av häktade misstänkta och målsägande på polisens begäran hör till det som har fått stryka på foten.

– Stockholmsenheten tar hand om det som vi gjorde tidigare på den sidan, säger Ingemar Thiblin.

Eftersom han återgick i klinisk tjänst så sent som i oktober säger han sig ännu inte ha fått någon känsla för om rättsläkarna på enheten ändå har svårt att mäkta med.

– Det intressanta är väl om det har fått några konsekvenser för polisutredningarna. Det skulle ju kunna vara så att de tar längre tid eller att man från polisens sida avstår från vissa undersökningar för att man måste köra hela vägen till Stockholm, men det har jag inga fakta om.

För att få en bild av bemanningsläget på övriga enheter har Läkartidningen kontaktat alla enhetschefer med frågor om hur det ser ut på just deras enhet. Hur många specialister respektive ST-läkare finns vid enheten i dag? Är det tillräckligt många? Och finns det några vakanser?

De har inte svarat på frågorna. I stället har Läkartidningen fått ett mejl från Elias Palm, där han berättar övergripande om bemanningsläget i landet, men inte hur det specifikt ser ut vid de olika enheterna.

Enligt Elias Palm finns det i dag 30 färdiga rättsläkare anställda vid Rättsmedicinalverket, 25 ST-läkare samt några rättsläkare som jobbar på timmar efter sin pension. Han påpekar att det ser olika ut på de olika enheterna, men att ett nytt system gör att ärendena kan fördelas så att belastningen utjämnas mellan dem.

Elias Palm skriver också att tillgången på rättsläkare varit en central fråga för Rättsmedicinalverket under de senaste tio åren och att det finns en plan för rekrytering. På sikt är tanken att det ska finnas dubbelt så många rättsläkare vid myndigheten som i dag. 

Hur det ska gå till eller vad myndigheten gör för att behålla de rättsläkare som redan finns går han inte in på.

Anders Eriksson är tydlig med att hans kritik gäller den tidigare verksledningen, med Monica Rodrigo i topp, och avdelningschefen Elias Palm.

Den nya generaldirektören Lars Werkström säger han sig ha fått en positiv bild av så här långt.

Hur ser du på den nya generaldirektörens möjligheter att vända det här?

– Han har gett ett mycket positivt intryck i och med att han har lyssnat även på akademiker med kritisk inställning redan innan han började sin tjänst, säger Anders Eriksson.

Ett protokoll från ett läkarmöte vid den rättsmedicinska enheten i Uppsala i april, där även de rättsläkare som slutat deltog, visar i alla fall tydligt vad läkarna där anser är orsaken till läkarflykten och vad de vill ska hända.

I protokollet, som Läkartidningen tagit del av, anges »bristande ledarskap« och »bristande kunskap och kompetens hos ledningen och hur man avfärdat intern kritik, vilket kan antas leda till rättsosäkerhet« vara orsaker till att läkare sagt upp sig. 

Enligt läkargruppen har också organisationen där enheterna samlats i en enda avdelning lett till maktkoncentration.

Läkarna anser att »Rättsmedicinalverket måste erkänna sitt misstag med åldersbedömningarna, stoppa dem omedelbart och införa en ny metod«.

De listar även flera andra möjliga åtgärder, som att rekommendera regeringen att »införa en tillsynsmyndighet« och att »de rättsmedicinska enheterna bör ha en formell koppling till universitet«.

Enligt Ingemar Thiblin »har avhoppen – och de underliggande orsakerna till dem – utan tvekan medfört negativa känslor som vrede, sorg och en känsla av uppgivenhet« vid Uppsala-enheten.

 – Jag kan inte säga att sådana känslor helt har släppt, men i nuläget upplever jag att vi huvudsakligen är inriktade på att i konstruktiv anda bygga upp verksamheten och att stämningen därmed har förbättrats, säger han.

Och turbulensen och avhoppen tycks i alla fall inte ha påverkat intresset för att vilja utbilda sig till rättsläkare.

– Nej, det kan jag säga säkert. Vi får ju väldigt många bra sökande nu när vi har annonserat efter ST-läkare. Det är många som söker och det är väldigt bra personer. Nyrekryteringen ser jag inte som något problem alls.

Han är också övertygad om att rättsmedicinen kommer att överleva även den här situationen.

– Rättsläkare har en stor lojalitet mot ämnet rättsmedicin och den lojaliteten så att säga övertrumfar för de flesta eventuell irritation över administrativ överbyggnad, om man säger så.