Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren fotograferas tillsammans med nya socialministern Lena Hallengren (S).
Så sent som dagen innan minglet blev det klart att Lena Hallengren skulle närvara, en inbjudan hon fått »ärva« efter förre socialministern Annika Strandhäll (S) som numera är socialförsäkringsminister. Hon höll inte något anförande utan ville mest bekanta sig med ansiktena på förbundets och olika delföreningars medlemmar.
I regeringsöverenskommelsen finns flera punkter som rör sjukvården. Bland annat en primärvårdsreform med säkrad tillgång till fast läkarkontakt, en uppdaterad kömiljard, förslag för att stärka psykiatrin och elevhälsan, samt en nationell samordning för långsiktig planering av personal- och kompetensförsörjning inom vården.
Men Lena Hallengren vill ännu inte peka ut någon fråga som absolut viktigast.
– Det finns en mening med att jag har fått ett samlande ansvar, säger hon till Läkartidningen.
– Ytterst är det en helhet. Jag har ansvar för sjukvård, äldrevård, psykiatri, socialtjänst med mera. Jag är väldig medveten om utmaningarna vi står inför. Folk har ett behov att känna trygghet när man blir sjuk eller när man får barn.
Vilka andra frågor ser du som viktiga, utöver de i överenskommelsen mellan S, MP, C och L?
– Jag är inte riktigt beredd att prioritera, men det vi pekar på i överenskommelsen är tillgängligheten till vården som både är en fråga om geografi och om att inte behöva vänta, men också en fråga om kompetens. För att inte tala om ungas psykiska hälsa. Det är sådana delar som både överenskommelsen och jag bedömer ligger nära i tid.
Att de fyra partierna kan driva frågor tillsammans tycker Lena Hallengren ger »en tyngd och kraft«. Men hon påpekar att den nya regeringen precis har tillträtt och att det fortfarande återstår mycket arbete med att utforma detaljerna, exempelvis i primärvårdsfrågan.
– När vi lägger fram vår vårbudget kommer det säkert mer konkreta besked kring flera av punkterna i januariavtalet.
Vid minglet presenterade Läkarförbundet även sin fortbildningsenkät, vilken Läkartidningen tidigare berättat om. Den visar att antalet fortbildningsdagar fortsatt är färre än vad förbundet rekommenderar. Samtidigt som det i stor utsträckning finns en kultur på arbetsplatserna som uppmuntrar fortbildning, är det bara 34 procent som har en plan för det.
– Det här känns inte bra, sa Acko Ankarberg Johansson (KD), ordförande i socialutskottet, under en paneldiskussion efter presentationen.
Hon fick medhåll av Lars-Torsten Larsson, chef på avdelningen för kunskapsstyrning för hälso- och sjukvården på Socialstyrelsen.
– Vi bedömer just nu att lagstiftningen borde räcka, för den lägger ett stort ansvar på vårdgivarna.
När Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren frågade om det fanns något politikerna kunde göra, svarade Acko Ankarberg Johansson dock:
– Det borde finnas en fortbildningspeng i exempelvis primärvården. Det borde vi kunna åtgärda snabbt.
Bland åhörarna fanns flera delföreningar i Läkarförbundet representerade, däribland Regnbågsläkarnas ordförande Sven Grützmeier.
– Enkäten är väldigt bra, den stämmer väl överens med verkligheten.
Så resultatet förvånar dig inte?
– Nej. Och det ska tolkas som att det är ett välkänt fenomen.
Totalt besvarades enkäten helt eller delvis av 1 139 läkare, vilket motsvarar en svarsfrekvens på 40 procent.
Läs även:
Läkarförbundets fortbildningsenkät: Ingen förbättring vad gäller läkarnas tid för fortbildning
