Metoden där livmoderslemhinnan rispas lite inför provrörsbefruktning, eller IVF, fick framför allt spridning efter att en Cochrane-översikt med ett antal mindre studier pekat mot att de som genomgått ingreppet oftare får barn efteråt.

Men nu ser det alltså ut som att det inte stämmer.

– Resultaten visar tydligt att det absolut inte finns någon nytta med det här, säger Christina Bergh, som är professor och överläkare i reproduktionsmedicin på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, och en av dem som står bakom den svenska delen av studien.

Enligt Christina Bergh används metoden i Sverige, men förmodligen främst på privata IVF-kliniker, där en kvinna får betala cirka 3 000 kronor för ingreppet i sin jakt på graviditet.

– Jag hoppas och tror att våra resultat kommer att göra att man slutar att använda den här metoden, säger hon.

Hypotesen bakom metoden har varit att man genom att åstadkomma ett litet sår i slemhinnan skapar en lagom inflammatorisk miljö för att få embryot att fästa bättre i livmodern.

Och enligt Christina Bergh var det en skepsis mot den idén som blev startskottet till att göra en större studie.

I studien, som hon beskriver som den hittills största och mest välgjorda på området, ingick 1 364 kvinnor i fem länder. De randomiserades till att genomgå provrörsbefruktning med eller utan rispning av livmoderslemhinnan.

Resultaten visar att 26 procent av kvinnorna i såväl rispningsgruppen som kontrollgruppen födde barn efter sin behandling. Någon nytta med rispningen sågs varken hos dem som genomgick sin första IVF-behandling eller hos dem där provrörsbefruktning tidigare misslyckats. 

Dessutom var ingreppet förenat med viss smärta. Kvinnorna skattade i median sin smärta till 3,5 på en tiogradig skala efteråt.

– För kvinnor som vill bli gravida är det bättre att lägga pengarna på att genomgå en ny behandlingsomgång i stället för att gå den här vägen, säger Christina Bergh.