Kavot Zillén är jur doktor i medicinsk rätt och universitetslektor i rättsvetenskap vid Stockholms universitet. Hennes förhoppning är att boken om EU-migranters barns rätt till sjukvård ska väcka debatt och leda till att lagstiftningen tydliggörs.

Varför valde du det ämnet?

– Jag fick ett tvåårigt forskningsprojekt på barnrättscentrum vid juridiska fakulteten på Stockholms universitet. Mitt projekt där handlade om barnen till EU-medborgare som lever i en ekonomiskt och socialt utsatt situation, de man brukar kalla för EU-migranter, och deras rätt till sjukvård.

Vad har den här gruppen för rätt till sjukvård?

– De hamnar i en gråzon. Barn till EU-medborgare, som har rätt att vistas i Sverige tre månader, och saknar EU:s sjukförsäkringskort, har inte laglig rätt till subventionerad vård. De har inte samma skydd som svenska bosatta barn i Sverige eller asylsökande och papperslösa barn, som har rätt till sjukvård på samma villkor som bosatta svenska barn enligt en särskild lagstiftning. De hamnar alltså i utkanten av välfärdssamhället eftersom lagstiftningen och samhället inte är konstruerade för att ta hand om dessa barn. Det enda gruppen har rätt till är akut sjukvård, men då mot betalning. I praktiken innebär det att även den akuta vården blir ekonomiskt otillgänglig för dem.

Du har gjort en intervjustudie för att ta reda på vad regionerna har för riktlinjer när det gäller gruppen. Vad visade den?

– Att olika landsting gör på olika sätt. Få har särskilda riktlinjer för gruppen. En del säger att de omfattas av samma regler som vuxna EU-migranter, andra hänvisar till barnkonventionen och ger barnen sjukvård på samma villkor som alla andra barn.

Vilka konsekvenser får det att regionerna agerar på olika sätt?

– Det blir till exempel oklart för den enskilde läkaren hur situationen ska hanteras och osäkert för dessa barn och familjer vilken vård de har rätt till.

Du har sagt att du tycker att dagens situation liknar hur det var för papperslösa barn för några år sedan.

– Då blev det en vattendelare bland läkare: Ska vi ge dem sjukvård för att det känns moraliskt riktigt trots att de inte har rätt att vara här eller ska vi neka dem vård? Många läkare gav då uttryck för att barnets bästa alltid måste gå före och att vård därför ska ges på samma villkor till alla barn, särskilt eftersom att barnen inte bör belastas för att deras föräldrar är här olagligt. Och frågan nu är om EU-migranternas barn ska belastas för sin ekonomiskt och socialt utsatta situation?

Om ett år blir FN:s barnkonvention lag i Sverige. Hur påverkar det EU-migranternas barns möjligheter att få sjukvård?

– Det vet vi inte än. Det vi vet är att regionerna då blir skyldiga att följa barnkonventionen på samma sätt som de är skyldiga att följa hälso- och sjukvårdslagen. I barnkonventionen finns tydliga bestämmelser om barns rätt till hälsa, som innebär att alla barn som befinner sig i ett land ska ha rätt till sjukvård på lika villkor.

Du har tittat på vilken rätt EU-migranternas barn har till sjukvård i andra nordiska länder. Hur ser det ut?

– Jag har tittat på Danmark, Finland och Norge. I Danmark och Finland är reglerna ganska lika dem vi har i Sverige. Men den norska lagstiftningen ger barn som inte är bosatta i landet rätt till nästintill fullständig sjukvård. I det avseendet är alltså Norge ett föredöme.

Du hoppas att boken ska väcka debatt. Vilka förändringar vill du se?

– Jag menar att vi måste ha en enhetlighet. Det är inte rättssäkert att ha ett system där enskilda vårdgivare gör på olika sätt. Lagstiftaren måste ta tag i detta. Jag tycker att vi åtminstone måste erbjuda en minimivård – akutvård – till alla barn på lika villkor, det vill säga att den är avgiftsfri. Vi måste ta ansvar för alla barn som befinner sig i vårt land. Det är inte bara moraliskt rätt, utan även en folkrättslig skyldighet.

Kavot Zillén har tidigare varit jurist vid Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) och Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Hon har skrivit en avhandling om hälso- och sjukvårdspersonalens religions- och samvetsfrihet som bland annat användes som underlag i den så kallade »barmorskedomen« i Arbetsdomstolen. Hennes nya bok »Barn i välfärdsstatens utkant« kommer ut nu i veckan.