Att ge doktorander stipendium i stället för anställning med lön gör det billigare för universiteten som slipper skatt och sociala avgifter, men för doktoranderna innebär det att de får en svagare social trygghet än sina anställda kolleger vid universiteten. Det skriver Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren tillsammans med ordförandena för Saco, Sveriges universitetslärare och forskare, Sveriges Ingenjörer och Naturvetarna i en debattartikel i SvD. De anser att det är »självklart att doktorander ska jämföras med till exempel AT-läkare och tingsnotarier som har ett liknande skyddsnät som alla andra på den svenska arbetsmarknaden«.

Kräv av universitetsledningarna att samtliga anställs, öka statsanslagen så att detta går att genomföra, uppmanar de regeringen.

Stipendieuppläggen gör att färre blir intresserade av att göra forskarkarriär, och de ger ett exempel: »En ung kvinna berättar att hon fasar för hur det skulle bli om hon blir sjuk, blir gravid eller skadas på arbetet. Hon skulle då inte få någon ersättning alls genom sociala skyddsnät. Hon funderar nu på att söka sig utanför akademin till ett tryggare jobb.«

Enligt debattartikeln hade 7 procent av doktoranderna stipendier 2017 inför att en ändring i högskoleförordningen infördes som angav att huvudregeln skulle vara anställning. Men fortfarande är det enligt debattörerna ändå många som inte har någon anställning.