Marina Tuutma, ordförande i Distriktsläkarföreningen, är rädd att pengar i primärvårdsatsningen kommer att gå till annat än personal. Foto: Sveriges läkarförbund
I förra veckan presenterade socialminister Lena Hallengren (S) en rad hälso- och sjukvårdssatsningar på totalt 9,4 miljarder kronor.
Den största nyheten var att en uppdaterad kömiljard införs. Men regeringen och Sveriges Kommuner och landsting (SKL) har också kommit överens om en primärvårdssatsning på sammanlagt 2,4 miljarder kronor.
1,5 miljarder ska gå till att stödja omställningsarbetet mot en nära vård. Dessutom satsas 450 miljoner kronor på att utveckla patientkontrakt, och lika mycket pengar ska gå till att stärka arbetet med den nya vårdgarantin.
I en gemensam kommentar välkomnar Distriktsläkarföreningen (DLF) och Svensk förening för allmänmedicin (SFAM) satsningen på primärvården, men föreningarna är samtidigt oroade och pekar på att det kvarstår en rad frågetecken och oklarheter.
Bland annat är det oklart exakt vad satsningen på 1,5 miljarder kronor för omställningen mot en nära vård innebär. Dessutom befarar man att satsningen på patientkontrakt kommer att bli en ytterligare administrativ börda som inte kommer patienterna till nytta.
– Det vi ser är att överenskommelsen är väldigt allmänt hållen och det är väldigt svårt att förstå hur SKL vill genomföra satsningarna och vad de tar på sig för skyldigheter, säger Marina Tuutma, ordförande i DLF, till Läkartidningen.
Hon är också oroad över att det fortfarande inte finns någon proposition om en primärvårdsreform. En sådan reform har utlovats i den så kallade 73-punktsöverenskommelsen mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna, men i förra veckan meddelade socialministern att regeringen ska återkomma i den frågan.
– Det har gått över ett år sedan Anna Nergårdh presenterade sitt delbetänkande om en primärvårdsreform. Det handlade mycket om den nära vården, och vi hade velat se att det fanns något mer konkret utifrån den utredningen. Det saknar vi.
Marina Tuutma är också bekymrad över att det inte finns skarpare formuleringar i överenskommelsen kring hur satsningarna ska följas upp.
– Den största farhågan är att man delar upp de här resurserna på tusen olika projekt i stället för att man satsar på det viktigaste, det vill säga att det blir det antalet distriktssköterskor och allmänläkare som behövs.
För att de pengar som regeringen nu satsar på primärvården inte ska »försvinna på vägen« vill DLF och SFAM se att en stor del öronmärks för att anställa och utbilda allmänläkare och andra yrkeskategorier som behövs i primärvården.
– Det blir svårt att följa upp på landstingsnivå att satsningarna verkligen hamnar där. Landstingstjänstemän är väldigt duktiga på att hitta olika projekt som matchar satsningarna, men vi ser inte att det sker några systemförändringar.
Läs också:
