Svenska barnläkarföreningen, som höll i seminariet på måndagseftermiddagen, har gjort en enkät med de digitala vårdgivarna. Den visar att det skiljer en del mellan dem när det kommer till vilken ålder man tar emot patienter.

Och frågan är om det ska finnas någon lägre åldersgräns.

– Vi tar inte emot barn under ett år. Vi har i vår riskanalys kommit fram till att patienter under ett år alltid hänvisas till fysisk vård, berättade Tobias Perdahl, medicinskt ansvarig på Doktor 24.

Hans kollega på Min Doktor, Henrik Kangro, sa att man har rört sig mycket försiktigt i frågan och landat på 6 månader. Kry tar ännu yngre patienter.

– På Kry är det specialister i pediatrik eller allmänmedicin som bedömer de minsta barnen 0–6 månader, sa Martin Forster, barnpsykolog på Kry.

Han menade att det är bättre att föräldrarna söker digitalt, som kanske innebär en lägre tröskel för många, än inte alls.

– Det finns en risk med att människor inte söker vård, eller där man inte har förmågan att ta sig till vård. Får man en digital bedömning av en specialist i ett tidigt skede kan det också möjliggöra att man snabbare tar sig till fysisk vård när det behövs.

En annan fråga som lyftes var hur mycket dokumenterad nytta det finns med digital vård för barn. Marie Löf, professor inom e-hälsa och senior forskare vid Linköpings universitet och Karolinska institutet, menar att det »finns en hel del att göra« när det gäller evidensläget. 

Men även när det finns metoder som fungerar, så måste de ut i verksamheten också.

– Det forskas fram många evidensbaserade lösningar. Och vi forskare kan göra det; vi kan söka pengar, designa studier och få fram evidensen. Men sedan är frågan hur det kommer till användning. Och då blir det svårt, för det är en kompetens som vi inte har. Hur får vi ut de här lösningarna som vi har tagit fram? 

Digital vård i form av de så kallade nätläkarna handlar ofta om de något lättare fallen som inte behöver fysisk vård. Men diskussionerna om den vårdens utveckling infattar allt oftare kroniskt sjuka patienter och vad de digitala tjänsterna kan göra för dem. Och under det här seminariet lyftes frågan ur ett barnperspektiv.

– Det finns en unik möjlighet att kunna följa dessa patienter och öka deras medverkan i sin egen vård, sa Henrik Kangro, medicinskt ansvarig på Min Doktor.

Tobias Perdahl tipsade om några saker som också den offentliga vården kan ta med sig på sin digitala resa: att inte underskatta chatt som också gör att konversationerna sparas, och se till att triageringen görs optimal för att ge rätt information till beslut om vård. 

Martin Forster tyckte att regionerna måste börja samarbeta mer kring de digitala lösningarna, i stället för att köra sina egna race. Där borde den tekniska delen vara den enkla. Den stora utmaningen ligger i att hantera sådant som personalresurser – vilket kanske måste ske över regiongränserna.

– Poängen är att öka tillgängligheten. Och ska man lyckas med det behövs ganska stora och flexibla personalresureser. Där måste det ske någon form av samverkan mellan regionerna, mer än vad regionerna gör i dag, för att vi ska lyckas bli den ledande e-hälsonationen 2025.