Öppet landskap blev ett lyft för Cederkliniken

Cederkliniken i Piteå drivs av Praktikertjänst och är en av Norrbottens större vårdcentraler. När mottagningen i våras flyttade till nya lokaler valde man att bygga ett öppet kontorslandskap för läkargruppen.

Kontorslandskap är fortfarande en ovanlig lösning i sjukvården. På de håll där man testat har det också vållat debatt. Men på Cederkliniken i Piteå har arbetssättet blivit ett lyft för verksamheten.

Lösningen skapar en stark känsla av gemenskap i arbetsgruppen, tycker Anne Liljedahl, som är ST-läkare i allmänmedicin och specialist i akutsjukvård.

– Tillsammans har vi en enorm erfarenhet och kunskapsbank. Det öppna kontorslandskapet gör att det i princip alltid finns någon tillgänglig kollega att diskutera med under mottagningstid. Det är nästan alltid någon som har administrationstid och då sitter i kontorslandskapet och arbetar.

Petter Tuorda, verksamhetschef och en av vårdcentralens två specialister i allmänmedicin, mötte inga tveksamheter från personalen när frågan diskuterades inför flytten inom centrala Piteå. 

– Vi var vana att sitta i grupp, och med nya lokaler har vi också kunnat skräddarsy den lösningen, säger Petter Tuorda under en rundtur i nybygget i centrala Piteå.

I de tidigare lokalerna gjorde trångboddhet det nödvändigt att sitta tillsammans. Efter flytten är det en självvald lösning.

Hyresvärden – ett lokalt bygg- och fastighetsbolag – är densamma som i de tidigare lokalerna ett stenkast bort, och tillsammans med en arkitekt har kliniken gjorts delaktig i utformningen av de nya lokalerna.

Läkargruppens kontorslandskap finns i ett medelstort hörnrum. Egna arbetsplatser och skåp längs väggarna blandas med en »ö-gruppering« av arbetsplatser i mitten av rummet. 

Alldeles i närheten finns verksamhetsledningens kontor och en bit längre bort motsvarande kontorslandskap för sjuksköterskegruppen. 

Patienterna tar läkarna och sjuksköterskorna emot i särskilda mottagningsrum som ligger utspridda i lokalerna.

»Utbildningsläkare« och »utbildningssjuksköterskor« är uttryck som Petter Tuorda gärna använder. Då handlar det om ett arbetssätt och en vårdstrategi där kontorslandskapen kan ses som en beståndsdel.

I distriktsläkarbristens Norrbotten tvingades Cederkliniken att tänka i nya banor för några år sedan.

– Vi behövde komma ur beroendet av hyrpersonal, och det alternativ som vi valde var att bygga upp en utbildningsklinik där vi rekryterar fler ST-läkare och gör arbetsmiljön så intressant som möjligt för dem, säger Petter Tuorda.

– Jag och min seniora kollega minskade vår tid med patienter ordentligt för att i stället lägga fokus på att handleda våra ST-läkare, och det har gått över förväntan. Vi har en väldigt bra spridning på ST från inledningen till slutfasen av tjänstgöringen. Nu i höst räknar jag med att behöva anlita hyrdoktorer endast enstaka timmar.

Den sommardag som vi besöker kliniken – med ungefär halva arbetsstyrkan på semester – rådet stiltje i läkarrummet.

Det är lätt att föreställa sig att det är annorlunda under en intensiv arbetsdag, men den tanken slår Petter Tuorda hål på.

– Jag såg uppgifter om någon vårdenhet söderut som hade öppna landskap och där det strömmade in medarbetare sent på eftermiddagen. Så ska det inte vara. Det ska vara en lugn och produktiv miljö där man både kan koncentrera sig och stötta varandra. 

Petter Tuorda ser det som en organisationsfråga och att man fördelar utbildningsläkarnas administrativa tid på ett bra sätt över dagen. 

– I vårt gemensamma kontorslandskap är vi sällan fler än 3–4 läkare samtidigt.

Den stängda dörren är någonting som Cederklinikens ledning vänder sig emot.

– Många gånger kanske det är ett osynligt hinder mellan handledaren och utbildningsläkaren. Specialisten kanske upplever att hen är tillgänglig, men att känslan inte är så från andra sidan av den stängda dörren.

– Därför känns det viktigt att jag eller min distriktsläkarkollega verkligen gör oss tillgängliga och sitter tillsammans med våra ST och AT i ett öppet landskap, säger Petter Tuorda, som använder dagbakjour som benämning.

Han upplever inte att arbetssättet har negativa sidor på områden som patientsäkerhet och enskilda medarbetares behov av avskildhet.

– Nej, hela grunden för arbetssättet är ju att vi som specialister ska kunna stötta kollegor. Det finns rum att gå till om man behöver vara för sig själv, och det är ingenting som vi från ledningen ifrågasätter.

Tillsammans med biträdande verksamhetschefen och sjuksköterskan Laila Davidsson visar han runt i lokalerna, där lättakut med drop-in fått en egen ingång.

Studiebesöken var många i de tidigare, trånga lokalerna – där sjukgymnaster och samtalsterapeuter inte ens fick plats – och särskilt klinikens modell för att minska sjukskrivningar relaterade till psykisk ohälsa har väckt intresse utanför Norrbotten.

Ett och annat ögonbryn brukar också höjas när besökare får syn på läkargruppens kontorslandskap.

– Det brukar mest vara läkare som ifrågasätter lösningen med gemensamma kontorslandskap, säger Laila Davidsson med ett leende.

Anne Liljedahl, som är fackligt ombud på vårdcentralen, valde att söka sig till Cederkliniken trots vissa invändningar mot att sitta i ett öppet landskap.

– Men ledningen var så övertygande om att det var en kreativ arbetsmiljö, och det upplever jag att det är. Jag trivs väldigt bra, säger Anne Liljedahl.

Hon tycker att kontorslandskapet bäddar för samarbete och att man känner sig mindre ensam som läkare.

– Den specialist som har »stand-by«, eller dagbakjouren, sitter också på samma plats, så det är lätt att nå varandra rent fysiskt, vilket också minskar motståndet mot att fråga. Oftast blir vi flera inblandade i diskussionerna, och i och med det lär sig inte bara den som ställer frågan utan också övriga som har tid att involvera sig.  Många gånger hittar vi gemensamt lösningar på kluriga frågeställningar, säger Anne Liljedahl.

Samtidigt ser hon inte öppet landskap som någon standardlösning för hela sjukvården. 

– Just här fungerar det bra – genom att vi är så många ST och att det blir en bra kommunikation genom att sitta i grupp. Det betyder inte att det måste fungera lika bra på andra vårdcentraler. 

Går du ofta undan kollegorna för att jobba?

– Det blir inte så ofta, men om det inte fanns naturliga möjligheter att göra det så skulle det nog upplevas som stressande. Med bra headsets för telefonarbete så blir det mer avskilt än man kanske tror. Ibland har vi även patientkontakter över videolänk och där kan det finnas skäl att hitta former så att det inte sker när man har kollegor i samma rum.

Läs även: 

Forskare: Viktigt att det finns tysta rum

Läkarförbundet: Vi avråder från kontorslandskap