I juli fick Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, i uppdrag av regeringen att kartlägga det vetenskapliga underlaget för utredning och behandling hos barn och unga med könsdysfori.
Syftet har bland annat varit att öka kunskapen om långtidseffekter på både fysisk och psykisk hälsa. I uppdraget ingick också att samla kunskap om varför antalet barn och unga som vänder sig till vården för utredning av kösdysfori har ökat.
Nu överlämnar myndigheten sin rapport till Socialdepartementet.
Huvudsakligen består den forskning som finns av observationsstudier, enligt rapporten. Några relevanta randomiserade kontrollerade studier har inte gått att hitta.
Och SBU har alltså inte funnit någon vetenskaplig litteratur överhuvudtaget som förklarar det senaste decenniets ökning av antalet barn och unga som söker för könsdysfori, eller någon studie som tittat närmare på eventuella faktorer i samhället som skulle kunna förklara ökningen.
Myndigheten har inte heller hittat någon sammantagen svensk information om hur många av dem som söker som faktiskt påbörjar behandling för att skjuta upp puberteten eller som genomgår könsbekräftande hormonbehandling eller kirurgi.
När det handlar om effekter över längre tid av könsbekräftande behandling hos barn och unga har bara enstaka studier kunnat identifieras – särskilt när det gäller gruppen som tillkommit det senaste decenniet.
SBU:s expertgrupp betonar att de inte bedömt studiernas kvalitet eller risk för bias och att det därför inte går att göra någon sammanvägning av resultaten eller evidensbedömning. Däremot hoppas de att sammanställningen kan ligga till grund för en senare utvärdering av evidensen.
Läs också:
Ökningen av unga med könsdysfori tarvar eftertanke
