Ali Sobhani Sarati är i väntan på ST vikarierande underläkare på ortopeden i Västerås. Han är också teknikintresserad, vilket gjorde att han blev nyfiken på 3D-skrivare.

– Jag tyckte det skulle vara kul att ha en, men det var så jäkla dyrt. Jag såg på internet att folk byggde sina egna och kom ned mycket i pris, som när man bygger en dator av lösa delar, berättar han.

Så han läste på forum, skaffade ritningar och beställde delar.

– När jag hade alla delar hemma var det som att sätta ihop en Ikea-möbel. 

På jobbet blev det känt att Ali Sobhani Sarati hade en 3D-skrivare hemma på kammaren. Han förslog själv att den skulle sättas i arbete och skrev ut några delar för att visa att det gick. 

Inför en operation av komplicerad ledgångsreumatism i en patients axel, där valen stod mellan halvprotes eller omvänd protes, frågade en överläkare om han kunde göra en modell.

– När han sa att han byggt en 3D-skrivare tänkte jag direkt att det var perfekt – vi hade ett svårt fall nästa måndag där jag inte visste hur det skulle se ut, berättar Magnus Lagerby, ortoped och överläkare.

Ali Sobhani Sarati satt tre fyra timmar med modeller av axeln i datorn. När han var klar fick 3D-skrivaren tugga på i 37 timmar. Sedan var modellen klar. Den hjälpte Magnus Lagerby att förstå mer om mängden kvarvarande benmassa, hur ledytan var riktad och hur protesen kunde fixeras.

– Vi fick väldigt mycket mer information av att ha modellen framför oss. Det gav en helt annan förståelse för just denna patients anatomi.

Modellen fick även följa med in i operationssalen och ligga bredvid som referens under ingreppet.

– Vanligtvis när man opererar har man röntgenbilder framför sig på en skärm och jämför med det man ser i såret. I det här fallet hade vi modellen bredvid på ett bord. Då kunde man förstå hur man skulle tolka det man såg i såret. Det är avklätt utan muskler och inte lika svårtillgängligt, säger Magnus Lagerby.

Ali Sobhani Saratis skrivare kostade honom några tusenlappar. Utskriften gjordes i polymjölksyra som är naturligt nedbrytningsbart och kostade en 20-lapp. För att skriva ut behövs också några datorprogram som läser röntgenbilder, hanterar 3D-modeller och skickar data till skrivaren. De kan vara dyra, men efter en del sökande hittade Ali Sobhani Saratis gratisalternativ på internet. 

3D-utskrifter testas på andra håll i landet också. I Region Stockholm finns en betydligt dyrare men också mer avancerad maskin som kan skriva ut med hög precision och i flera olika material, både hårda och mjuka. Den har använts till exempelvis prototyper av medicintekniska produkter som vårdpersonalen tänkt fram. Men den har också använts till kliniska modeller, både för träning och inför avancerade operationer.

– Man kan öka effektiviteten i operationssalen. Man är bättre förberedd, stöter på färre överraskningar och är kortare tid i såret, säger Peter Rodmalm, innovationskoordinator i Region Stockholm.

Han tycker också att det är ett kraftfullt verktyg för patientdialogen.

– De förstår bättre vad det är som ska göras och känner sig delaktiga i den operation de ska genomgå.

I Stockholm är det mest barnradiologen på Nya Karolinska i Solna som har använt skrivaren. Där har man gjort modeller av exempelvis hjärtan, skallar och höfter. I vissa fall har det bidragit till att korta både operationstider och rehabilitering, säger Peter Rodmalm.

Men över lag tycker han att arbetssättet med 3D-utskrifter inte riktigt har tagit fart i Sverige. USA ligger däremot i framkant. Ett exempel är Mayokliniken i Minnesota, där radiologerna ansvarar för verksamheten som nästan blivit en produktionsanläggning.

– Vi behöver komma i kapp. Det finns stora värden både för personal och patienter, säger Peter Rodmalm.

3D-skrivare kan kosta allt från några tusenlappar för de enklaste, till flera miljoner för de som kan skriva ut proteser i metall som potentiellt sett kan opereras in i patienter. Stockholms 3D-skrivare finns vid Södertälje sjukhus och kostade ungefär en miljon kronor för några år sedan.

Men även enklare skrivare kan, som i Västerås, vara till stor hjälp. 

– Budskapet med det här fallet är att alla kliniker kan använda sig av den här tekniken utan att det behöver kosta en massa pengar, säger Ali Sobhani Sarati.

Och hans hemmabygge lär komma till användning igen.

– Jag kommer säkert att fråga honom igen vid nästa komplicerade fall, säger Magnus Lagerby.