– Det är fullständigt ofattbart. Sådant kan ju inte hända, det är känslan. Men sedan blir det tyvärr verkligt. Det är bottenlös sorg, och en avsaknad av ord för att beskriva det, säger Lars Roos, distriktsläkare och personalchef vid Storvretens vårdcentral i Botkyrka, till Läkartidningen.
Det var på onsdagsmorgonen förra veckan som Lars Roos genom en medarbetare på vårdcentralen fick veta att Siavash Maghsoudlou Estarabadi, hans dotter och mamman till barnet troligen var ombord på det kraschade planet. På förmiddagen kallade han till ett möte på vårdcentralen.
– Det fanns ingen bekräftelse då, men det fanns starka indikatorer på att det värsta hade hänt. Det är ju två delar i det här, både den emotionella delen och den professionella, att verksamheten ändå måste fungera. Vi planerade för det värsta, men hoppades på det bästa. Tyvärr blev det ju det värsta.
Lars Roos hyllar medarbetarna på vårdcentralen.
– Nästan allihop här grät, men ändå lyckades vi slutföra veckan professionellt och vi fick verksamheten att fungera. Det är helt tack vare att jag har så otroligt duktiga medarbetare.
Familjen kom till Sverige för åtta år sedan. Lars Roos berättar att Siavash Maghsoudlou Estarabadi bjöds in att doktorera på Karolinska institutet.
– Han gjorde även en postdok under ett år i Kanada. Han hade en fin akademisk utbildning, inte bara de här goda kliniska färdigheterna och förmågorna.
Han gjorde också kunskapsprovet för utlandsutbildade läkare, vilket han klarade på första försöket. Därefter gjorde han praktisk tjänstgöring och fick sedan en ST-tjänst i allmänmedicin.
Han började arbeta på Storvretens vårdcentral i augusti förra året.
– Det är det som är så intressant. Han kom till oss i augusti, och det känns som att han har jobbat här alltid. Han blev genast en naturlig del av oss, av Storvreten. Alla har inte riktigt den egenskapen, men han hade det.
Hur vill du beskriva honom som person?
– Ibland kan man tycka att man drar på för mycket i det som sägs om dem som just avlidit, men här kan jag verkligen stå för det. Det första jag tänker på är ödmjuk. Trots hans förmågor och intelligens så var han otroligt ödmjuk. Sedan tänker jag på hans humor, att han var en kämpe och en otroligt skicklig yrkesman.
Under gårdagen hölls en minnesstund på vårdcentralen.
Kvarvarande släktingar i Iran har genom en vän till den avlidna familjen gett Läkartidningen tillåtelse att publicera Siavash Maghsoudlou Estarabadis namn. Han blev 43 år.
Läs också:
