Under 2019 tog Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag (Löf) emot 17 892 anmälningar om skador i vården. Det kan jämföras med 16 909 året innan. 

– Det är till stor del en helt förväntad ökning och har flera förklaringar. Det bedrivs mer vård, vi är fler i Sverige och det finns en ökande uppmärksamhet på de här frågorna, säger Löfs chefläkare Pelle Gustafson till Läkartidningen. 

Att allt fler får kännedom om patientförsäkringen kan vara en orsak till att antalet anmälningar har blivit fler över åren. Antalet kommer med största sannolikhet att fortsätta öka; det finns ett mörkertal även om det är svårt att uppskatta.

Går man in på specialitet står ortopedin för den största andelen med en dryg fjärdedel av anmälningarna. Därefter kommer distriktsvård och tandvård. Sjukhusvården står för 70 procent.

Men den här uppspaltningen får man ta med en nypa salt. Det finns en längre tradition av att undersöka vårdskador i sjukhusvården vilket ger en betydligt större insyn än i exempelvis den kommunala vården. Det påverkar också benägenheten att göra skadeanmälningar. 

Och skador inom vissa områden upptäcks lättare än inom andra.

– Om det finns en tydlig bild av tillståndet, tydlig bild av vad man ska göra och en tydlig bild av hur det ska vara efteråt – då är det ganska lätt att upptäcka problem, säger Pelle Gustafson.

Ett sådant fall kan exempelvis vara ett brutet ben: skada, vård och förväntat resultat är ganska tydliga från början till slut. En vårdskada efter långtidsbehandling med blodtrycksmedicin kan däremot vara diffus.

Man får även vara försiktig med att dra alltför stora växlar på regionala skillnader. Där finns en »inneboende skevhet«, som Pelle Gustafson uttrycker det.

– De regioner som har universitetssjukhus och får många patienter till sig ligger automatiskt högre. Skadan bokförs där den uppstår, inte där patienten är mantalsskriven.

Medan anmälningarna om vårdskador ökar – vilket alltså inte är detsamma som att vårdskadorna faktiskt ökar – finns annan statistik som är positiv. Genom exempelvis markörbasared journalgranskning från Sveriges Kommuner och regioner (SKR), ser Löf att de allvarliga vårdskadorna minskar. 

Tidigare orosmoln har bland annat varit fallskador och trycksår. Men där har sjukvården arbetat mycket med att förebygga skador. Kalmar ligger »imponerande lågt« när det gäller trycksår, säger Pelle Gustafson och nämner även Trelleborgs arbete med protesrelaterade infektioner som ett föredöme.

Det finns dock ett organisatoriskt problem i svensk sjukvård som varit synligt länge. Att olika sjukvårdsenheter och organisationer är relativt åtskilda kan göra det svårt att lära av varandras misstag. Samma problem återkommer på olika håll. 

– Vi rankas som ett av de mer effektiva sjukvårdssystemen i världen. Det beror nog på att vi är organiserade ganska mycket i stuprör. Det är nog bra ur ett effektivitetsperspektiv, men ur ett vårdskadeperspektiv blir det mer bekymmersamt. Då blir ansvaret uppsplittrat och det blir svårt att komma åt, säger Pelle Gustafson.

De senaste åren har det kommit flera larm om vårdplatsbrist, överbeläggningar och patienter som inte får tillräcklig vård. Men det syns inte i statistiken, menar Pelle Gustafson.

– Tittar man på en sammantagen bild över antalet anmälningar och antalet ersatta skador håller sjukvården inte på att braka ihop fullständigt.

Finns något som oroar dig i statistiken?

– Det som stör mig är att det fortfarande är så pass många som skadas. Men vet vi vad som ska göras och följer upp det, då vet vi att vi är på rätt väg.