En 14-årig flicka med känd jordnötsallergi inkom till sjukhusets akutmottagning på grund av allergisk reaktion. Hon hade själv behandlat sig med epinefrin och betametason i hemmet men det var inte tillräckligt för att häva reaktionen. När hon undersöktes av läkaren var hon respiratoriskt påverkad och hade generell urtikaria. Däremot var hon inte cyanotisk och inget onormalt upptäcktes vid undersökning av hjärta och lungor.

Läkaren konstaterade att patienten hade svullna tonsiller och gjorde ett snabbtest för streptokocker A, men det var negativt och CRP låg på mindre än 5 mg/l.

Patienten behandlades på plats med adrenalin och antihistamin. Efter 20 minuter hade svullnaden i svalget gått ner och andningen normaliserats men klådan kvarstod.

Patienten fick med sig 1 tablett klemastin att ta vid behov och råddes att ta ytterligare 6 mg betametason. Dessutom rekommenderades behandling med luftrörsvidgande läkemedel, som patienten hade hemma, om besvär med andningen skulle återkomma.

Patienten skrevs ut med uppmaning att söka akut hjälp igen om situationen inte gick att hantera hemma.

Under hemresan fick patienten mer nässelutslag och återvände till akutmottagningen. Där fick hon ett blodtrycksfall och svimmade. Efter behandling med hydrokortison, klemastin och adrenalin remitterades patienten till barnakuten där hon lades in för observation över natten.

Den läkare som flickan träffade vid sitt första besök på akutmottagningen anmäldes till Socialstyrelsen av flickans pappa. Senare har Inspektionen för vård och omsorg (IVO) tagit över ärendet.

IVO konstaterar att läkaren behandlade patientens akuta besvär enligt praxis. Däremot anser IVO att det var medicinskt omotiverat att också rikta in diagnostiken mot eventuell halsinfektion eftersom bakgrunden syns ha varit en klar allergisk reaktion. Men IVO påpekar också att allergiska besvär och symtom kan återkomma trots en initial akutmedicinskt behandling. Enligt IVO är en så kallad bifasisk reaktion välkänd och utgör grunden för många inläggningar. Därför anser IVO att läkaren borde ha remitterat patienten till barnmedicinsk inneliggande övervakning i direkt anslutning till det första besöket.

Genom att inte beakta risken för en bifasisk reaktion har läkaren enligt IVO utsatt patienten för en undvikbar medicinsk risk. IVO riktar därför kritik mot läkaren.