En patient anlände vid 19-tiden till sjukhus i ambulans med tilltagande smärta av intervallkaraktär ner mot högersidan av buken. På akuten konstaterades inflammation av bukhinnan. Smärtorna bestod trots upprepade injektioner med smärtstillande. Patienten hade feber, förhöjt CRP och antal vita blodkroppar. Han fick dropp eftersom han inte kunnat äta på flera dagar.
AT-läkaren konsulterade primärkirurgen och man var överens om att det kunde röra sig om blindtarmsinflammation eller tarminfektion. Eftersom det var platsbrist på sjukhuset skickades patienten, som bodde fem mil bort, hem klockan 05 med beskedet att återkomma om febern skulle stiga eller smärtan förvärras.
Röntgenavdelningen kallade senare under dagen patienten till ultraljud, som visade en uppriven blindtarm med retning i omgivande vävnad, där bristning inte kunde uteslutas. På kvällen opererades patienten som visade sig ha en brusten blindtarm.
Den läkare som var operatör vid tillfället skriver i ett yttrande att studier visar att de allra flesta perforationer av blindtarmsinflammationer sker innan patienten kommer till sjukhus, och att prognosen med största sannolikhet inte påverkades av att operationen skedde först nästföljande kväll.
IVO bedömer det som allvarligt att det beskrivs som ett faktum att blindtarmen hade brustit redan vid ankomsten till sjukhuset, och framhåller att det inte finns stöd i vetenskap eller beprövad erfarenhet för att vänta ett dygn med att operera en brusten blindtarm. Särskilt som det i detta fall fanns eventuell misstanke om pseudomyxom, där tumörrisken är desto större ju längre tid slemmet kan sprida sig.
IVO menar att med den symtombild som patienten hade borde patienten ha följts noggrant och inte skickats hem. IVO ser allvarligt på att platsbrist anges som skäl för att skicka hem patienten, och betonar att patientens tillstånd ska gå före platsproblematiken.
