Ivo kritiserar region för felaktig information om drogtest

Umut Heilborn jag tror du missuppfattat vad som står i denna artikel. Det IVO kritiserar är formuleringen som regionen gjort om obligatorisk provtagning.

Det är flera aspekter som är viktiga att ha kunskap om i detta sammanhang. En aspekt är att övervakat urinprovtagning kan upplevas som väldigt integritetskränkande. Som psykiatriker behöver jag ordinera sådan provtagning, jag försöker då alltid ha i åtanke att det innebär att patienten ska kissa medan en främmande människa tittar på, inte helt behagligt. Det ska därför inte göras slentrianmässigt utan eftertanke.

En annan viktig aspekt är att det faktum att en patient behöver ett narkotikaklassat läkemedel betyder inte att vi i vården per automatik ska misstänka att patienten har ett missbruk eller beroendesjukdom. Tyvärr finns en sådan inställning hos alltför många. Det är vanligare med missbruk och beroende hos exv patienter med ADHD än i övriga befolkningen, men självklart finns det väldigt många som inte alls har några sådana problem. Många patienter som med rätta har behandling med narkotikaklassade läkemedel känner sig illa behandlade och misstänkliggjorda av vårdpersonal, vilket naturligtvis är mycket olyckligt.

Vi ska naturligtvis behandla alla patienter med samma respekt och värdighet. Vi behöver också komma ihåg att beroende är en sjukdom. Om patienten har tex ADHD och beroende ska vi så gott vi förmår behandla både den neuropsykiatriska funktionsnedsättningen och patientens beroendesjukdom. Samtidigt! Precis på samma sätt som man behandlar en patients olika sjukdomar inom den somatiska vården.

Ytterligare en viktig del är att vi läkare som ordinerar läkemedel som är beroendeframkallande faktiskt är utbildade till att kunna ordinera dessa läkemedel. Vi kan ( och ska) göra individuella bedömningar. Ibland är det olämpligt med beroendeframkallande läkemedel, ibland är det en nödvändig och alldeles utmärkt behandling. Ibland är det nödvändigt med täta kontroller av missbruk, ibland behövs det nästan inte alls. Det finns dessutom andra sätt att kontrollera drogmissbruk än med urinprov.

Jag tycker också att det faktum att såväl JO, Socialstyrelsen och IVO nu kritiserat den här formen av information om obligatoriska drogtester måste tas på allvar av oss inom vården. Vi måste följa svenska lagar. Med detta sagt vill jag på inget sätt förminska riskerna med beroendeframkallande läkemedel, eller följderna av missbruk och beroende.

Det jag sammanfattningsvis vill ha sagt är att patienter med behov av beroendeframkallande läkemedel inte ska undanhållas det på felaktiga grunder, att patienter med psykiska funktionshinder och sjukdomar ska behandlas med samma respekt som andra patienter, ges lika möjlighet att få rätt vård som patienter med kroppslig sjukdom, att vi behandlar individer inte diagnoser och att vi behöver agera på ett etiskt såväl som juridiskt korrekt sätt (naturligtvis gäller det sistnämnda ömsesidigt också för patienten gentemot vårdpersonal).

Avslutningsvis vill jag påpeka att ADHD innebär att man har svårigheter med uppmärksamhet, koncentration och hyperaktivitet. Jag tycker att det är olyckligt att beskriva det som ett beteendeproblem. Jämförelsen mellan drogtest hos patient med ADHD gentemot att mäta blodsocker hos patient med diabetes är mycket märklig. Diabetes innebär att man har rubbning av förmågan att reglera blodsocker. ADHD innebär inte att man har ett missbruk.

Tack Camilla Revesjö och Anna Svensson för intressanta kommentarer.

Det är möjligt att jag missuppfattar IVOs utlåtande, jag är helt enig att man givetvis inte skall göra medicinska undersökningar om medicinsk indikation saknas, oavsett om det handlar om drogtest, blodsockermätning eller blodtryck.

Frågan är dock vad som gäller medicinskt, etiskt och juridiskt om/när det *finns* en medicinsk indikation för undersökning/provtagning och patienten vägrar medverka men ändå kräver behandling. IVO skriver att drogtest ”är frivilligt” och använder starka formuleringar som ”påtvingade kroppsliga ingrepp” och ”påtryckningar eller repressalier”.

Min undran är inte tagen ur luften. Jag jobbar på den somatiska akutmottagning som vårdar Nordens största volymer av patienter som befinner sig i både akut livsfara och kroniskt lidande och misär pga kombinationen neuropsykiatriska problem och missbruk. Bevisligen hamnar receptbelagda läkemedel i fel händer, i fel doser och uppenbarligen förskriver någon läkare dessa läkemedel. Vi läkare har många lagar att förhålla oss till, inklusive att hantera läkemedel på ett korrekt och patientsäkert sätt.

På min klinik möter vi även andra patienter som av olika skäl söker runt bland olika vårdgivare, undviker provtagning och uppföljning och samtidigt kräver olika behandlingar. Lagen kräver att vi tillhandahåller god och säker vård. Det är svårt att upprätthålla om patienten samtidigt inte vill samverka till diagnostik och uppföljning. Jag undrar om det likställs med repressalier att avbryta behandlingar som inte går att följa upp?

Att patienter skall bemötas med värdighet och respekt är självklart.

Ser inte att det är bristande respekt att förutsätta patientsamverkan och att läkare förskriver läkemedel på ett ansvarsfullt sätt.

Intressant diskussion om huruvida provtagning/ drogtest ska ske rutinmässigt. Helt klart kan det vara olika motiverat i olika sammanhang på olika vårdenheter. Problematiken påminner om den vi har i Företagshälsovården. Vid vissa utredningar och bedömningar måste provtagning ske och det bör den som är medicinskt ansvarig ta ställning till . Då kan det uppfattas mindre kränkande om man anger att testet görs rutinmässigt pga t ex stor samsjuklighet och för att optimera behandlingsresultat. Självklart är det ett läkarbeslut, men en rutin eller policy är ofta bra som grund.

Hej Mikael Kakeeto, Det gör mig mycket, mycket orolig att du som blivande läkare anser att "frågan om integritet är i min mening något överspelad". Jag rekommenderar att du diskuterar integritet i allmänhet, och patienters integritet i synnerhet med din handledare. Artikeln ovan handlar om att region Västernorrland där du arbetar formulerat en skrivelse som antyder att den viktiga medicinska behandlingen av ADHD avslutas om inte patienten genomgår återkommande övervakade urinprovtagningar. Det är där problemet ligger, inte i att man inte ska ta missbruk och beroende på allvar. Att du ens tänker tanken att vi inom psykiatrin inte skulle vara extremt väl medvetna om komorbiditet gör att jag utgår från att du inte gjort din psykiatriplacering ännu. Hoppas du får en bra placering, och en duktig klinisk handledare. Enligt ditt resonemang så antar jag att du ser till att samtliga patienter du träffar måste göra övervakade urinprovtagningar. Eller? Läs gärna detta också: https://lakartidningen.se/Aktuellt/Nyheter/2019/10/Krav-pa-drogtest-for-behandling-av-adhd-ska-inte-stallas-pa-rutin/