Riktlinjerna för läkemedelsbehandling vid bipolär sjukdom följs i hög grad, enligt er analys. Tror du att själva riktlinjerna kommer att stå sig?

Det får vi hoppas att de inte gör. Det som skiljer skolmedicin från ovetenskapliga metoder är att behandlingsrekommendationerna justeras utifrån ny kunskap. Det pågår mycket forskning, och med ny kunskap kommer vi se hur vissa behandlingar utmönstras, medan andra – och förhoppningsvis nya – behandlingar ges högre prioritet. 

Blev du förvånad över något i era resultat? 

Antidepressivas roll vid bipolär sjukdom har debatterats intensivt. Vi ser att en tredjedel av dem med bipolär sjukdom typ I och över hälften med typ II står på antidepressiva. Jag hade gissat att siffrorna skulle vara lägre.

Varför forskar du om bipolär sjukdom?

Bipolär sjukdom är vanligt och får stora konsekvenser för de drabbade. Fantastiskt nog har vi behandlingar som är effektiva i många fall, om än inte alla. Men det finns stora obesvarade frågor. Kliniskt vore det mycket värdefullt att kunna individanpassa behandlingen i högre grad än i dag. För att få bättre behandlingar måste vi lära oss mer om sjukdomens etiologi. Det har knutits stora förhoppningar till genetiken, men patofysiologin kan även belysas med andra metoder.

Vilket budskap tycker du är viktigt att ge dem som behandlar patienter med bipolär sjukdom? 

Var noggrann med diagnostiken. Att missa en bipolär diagnos innebär å ena sidan att patienten undanhålls effektiv behandling. Men lika viktigt är å andra sidan att inte överdia­gnostisera bipolär sjukdom. Då riskerar vi att utsätta patienter för en behandling under lång tid som inte är effektiv och som ger biverkningar. Vi behöver återupprätta vikten av diagnostik i psykiatrin.