Könsmönstret för diabetes i Sverige har skiftat från lätt kvinnodominans på 1940-talet till lätt mansdominans, mest uttalad i åldern 35–64 år.
Män utvecklar typ 2-diabetes 2–5 år före kvinnor och vid lägre BMI.
Mansdominansen i medelåldern betingas sannolikt av biologiska faktorer i kombination med livsstilsfaktorer.
Män i åldern 35–64 år bör uppmärksammas mer som riskgrupp för typ 2-diabetes.
Allmänt anses könsfördelningen vid typ 2-diabetes lika mellan män och kvinnor. Sett i världen är prevalensen för män något högre, men eftersom diabetes ökar med stigande ålder och kvinnor lever längre än män är antalet kvinnor med diabetes högre än antalet män.
I världen ökar diabetesförekomsten allmänt, framför allt i tredje världen, i takt med ökande urbanisering. Urbaniseringsprocessen i Sverige skedde främst under andra halvan av 1900-talet, då andelen stadsbefolkning ökade från 55 procent 1940 till 85 procent 1990 [1].
Översiktsartikel om könsskillnader
Baserat på studier som genomförts i Sverige har vi i en översiktsartikel beskrivit könsskillnader över tid i prevalens och incidens av typ 2-diabetes [2]. Totalt identifierades 35 relevanta artiklar om prevalens och 8 om incidens av diabetes. Typ av diabetes kunde oftast inte särskiljas i prevalensstudierna, men totalt sett har 85–90 procent av patienter med diabetes typ 2-diabetes. Incidensstudierna kunde i större utsträckning skilja ut diabetestypen, men antalet individer i olika åldersintervall är litet i incidensstudierna, vilket gör bedömningen mer osäker.
Identifieringen av personer med diabetes skedde på olika sätt. Vi inkluderade studier där diabetes verifierats via diagnos i medicinska journaler eller identifierats via laboratorieprov; även studier där diabetes var självrapporterad via enkätdata inkluderades.
Diagnoskriterierna har också ändrats kraftigt genom åren: från diagnos baserad på hyperglykemisymtom till screeningupptäckt diabetes vid fasteprov eller peroral glukosbelastning. Gränsen för diagnosen baserad på fastevärden har successivt sänkts genom åren. I respektive studie som bildade underlag för vår översikt har metoden i alla fall varit lika för män och kvinnor, vilket gör att kvoten (prevalens hos män/prevalens hos kvinnor) blir mindre känslig för metodskillnader.
I Tabell I presenteras mans- och kvinnokvoter för diabetesprevalens i olika befolkningsundersökningar från 1940-talet och framåt. Intressant nog var prevalensen i Stockholm år 1942 0,42 procent med kvoten män/kvinnor 1,15, medan den på landsbygden var 0,16 procent med kvot män/kvinnor 0,82 [3].
Resultaten av vår studie är i linje med vad som beskrivs i en översiktsartikel om diabetes allmänt (typ 1 och typ 2), där man konstaterade att det i början av 1900-talet var en kvinnlig dominans för att mot slutet av förra seklet bli en likartad förekomst mellan könen eller till och med manlig dominans, i varje fall i vissa åldrar [4]. En liknande trend för incidens av typ 2-diabetes syns från 1970-talet och framåt.
Lägre ålder och BMI än hos kvinnor
Män får diagnosen typ 2-diabetes 2–5 år före kvinnor och vid 0,5–2 kg/m2 lägre BMI [5] än kvinnor. I studier på personer med diabetes är medel-BMI regelmässigt 1–3 kg/m2 lägre hos män.
Hos invandrare av icke-europeiskt ursprung är diabetes vanligare bland kvinnor. I en studie av 60-åringar som genomfördes i slutet av 1990-talet var kvoten män/kvinnor 1,7 för svenskfödda, 2,0 för invandrare av europeiskt ursprung och 0,9 för invandrare av icke-europeiskt ursprung [6]. Högre prevalens av diabetes hos kvinnor än hos män bland invandrare från utomeuropeiska länder sågs även i en studie med data från 1980- och 1990-talet, där personer i ett bredare åldersspann inkluderats [7].
Effekt av övervikt, alkohol och rökning
Sverige har omvandlats från ett fattigt jordbruksland i början av 1900-talet till ett av världens rikaste länder. Urbaniseringen i Sverige har gått hand i hand med ökat välstånd, automatisering av arbetslivet och ökande användning av biltransporter.
Även om män utvecklar typ 2-diabetes tidigare än kvinnor och vid lägre BMI, tycks den ökade förekomsten av övervikt och fetma under senare decennier inte ha lett till ökad incidens av diabetes [8], vilket kunde förväntas om detta var den enskilt viktigaste riskfaktorn för att utveckla diabetes. Övervikt och fetma är annars starka riskfaktorer för utveckling av typ 2-diabetes [9].
En annan faktor av oklar betydelse är alkoholintag. Alkoholkonsumtionen har ökat från 1950-talet (motboken försvann 1955), och män dricker mer alkohol än kvinnor. Översiktsartiklar visar på ökad diabetesrisk vid mer än måttligt alkoholintag [10], även om resultaten inte är helt entydiga.
En annan faktor som kan orsaka diabetes är metabola rubbningar i samband med rökning [11], och risken för diabetes är förhöjd upp till 20 år efter ett rökstopp [12]. Män snusar i högre utsträckning än kvinnor, men kopplingen mellan snusning och incidens av typ 2-diabetes är oklar med motstridiga resultat i studierna (ökad [13] eller oförändrad risk [14]). Även här föreligger metodologiska problem, eftersom snusning och rökning samvarierar på olika sätt och studerade subgrupper (t ex aldrig rökt–snusare, f d rökare–snusare och samtidig rökare–snusare) ofta blir relativt små.
Män i arbetsför ålder en riskgrupp
Sammantaget har könsfördelningen vad gäller diabetes, framför allt typ 2-diabetes, förskjutits i Sverige sedan 1940-talet och uppvisar nu en kraftig manlig dominans i arbetsför ålder. Just i denna ålder är överrisken för insjuknande och förtida död i hjärt–kärlsjukdomar som högst jämfört med personer utan diabetes. Överdödligheten hos personer med diabetes har minskat framför allt hos kvinnor [15]. Män i arbetsför ålder bör därför betraktas som riskgrupp för typ 2-diabetes och associerade hjärt–kärlkomplikationer.
Den högre risken att utveckla typ 2-diabetes hos män kan sannolikt förklaras av ökad känslighet att reagera med diabetesutveckling vid fysisk inaktivitet och andra riskfaktorer för ökad bukfetma; förutom ökat kaloriintag även ökad tobaks- och alkoholkonsumtion.
Svensk utveckling kan ses som modell
Den urbanisering vi sett i Sverige sedan 1940-talet sker nu snabbt i många länder i världen, och den går hand i hand med ökad mekanisering, ökad alkoholkonsumtion och minskad fysisk aktivitet i vardagen. Den svenska utvecklingen kan ses som en modell för utveckling av diabetes i världen, med ökad urbanisering och ökad förekomst av typ 2-diabetes i utvecklingsländer.
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.