Laktos i läkemedel normalt inget problem för laktosintoleranta

Kan en laktosintolerant person använda tabletter och kapslar som innehåller laktosmonohydrat?

Laktos är ett vanligt hjälpämne i tabletter och kapslar på grund av bra dokumentation och dess utomordentliga galeniska och fysikaliskt kemiska egenskaper vid tillverkning och frystorkning [1]. En tablett eller kapsel innehåller sällan mer än 400 mg laktosmonohydrat [2].

Laktosintolerans är ett vanligt problem [3, 4]. I Europa och USA är incidensen 7 till 20 procent hos vuxna. I övriga delar av världen är incidensen ännu högre. Vanliga symtom på laktosintolerans är diarré, magsmärtor, uppblåsthet och flatulens efter intag av mjölkprodukter. Dessa symtom har associerats med låga nivåer av enzymet laktas i mikrovilli i tunntarmen. Laktos hyd­rolyseras intestinalt av laktas till glukos och galaktos som sedan absorberas i tunntarmen. Laktos som inte absorberas passerar snabbt vidare till tjocktarmen. I tjocktarmen bryts laktos ner av bakterier till kortkedjiga fettsyror och gaser (bland annat vätgas). Fettsyrorna absorberas av mukosan i tjocktarmen och kan ge upphov till kliniska symtom. Orsaken till malabsorption av laktos kan delas upp i primär eller sekundär laktasbrist. Primär laktasbrist är den vanligaste formen av laktosintolerans och beror på genetisk nedreglering av laktasenzymet. Detta inträffar vanligen vid 5 års ålder. Sekundär laktasbrist kan bero på ett flertal olika faktorer relaterade till skador i tunntarmen (vanligen övergående) eller medfödd laktasbrist (extremt sällsynt).

Komjölksproteinallergi är den vanligaste matallergin hos barn, men det är ovanligt hos vuxna [5]. Vid mjölkprotein­allergi reagerar patienten mot proteinet i mjölken, kasein eller betalaktoglobulin. Laktosmonohydrat som används i farmaceutiska beredningar renas från komjölksprotein, till skillnad från laktos som ingår i livsmedel [Sven-Erik Hillver, Läkemedelsverket, Uppsala, pers medd; 2015]. Enligt krav från den europeiska farmakopén är analysen för renhet av laktos en gränsanalys, vilket innebär att det teoretiskt skulle kunna finnas spårmäng­der av mjölkprotein kvar i laktosmono­hydratet. Läkemedelsverket känner inte till några fall med allergiska reaktioner av komjölksproteinallergi efter intag av tabletter eller kapslar [Sven-Erik Hillver, Läkemedelsverket, Uppsala, pers medd; 2015]. Däremot känner Läkemedelsverket till ett fall med reaktion efter intag av inhalationsläkemedel. Om patienten har komjölksproteinallergi och förefaller vara mycket känslig för mjölkprotein bör man dock vara försiktig och undvika laktosinnehållande läkemedel i görligaste mån.

Flertalet studier har visat att majoriteten av laktosintoleranta personer dagligen kan inta 12 g laktos, vilket motsvarar ett glas mjölk (240 ml), innan symtom uppkommer [6-10]. I en randomiserad dubbelblindad tvärsnittsstudie undersöktes 21 patienter med svår laktosintolerans vid intag av mjölk [6]. De fick dricka ett glas mjölk med laktos (240 ml) i en veckas tid och sedan fick de dricka ett glas mjölk utan laktos i en veckas tid. Under studieperioden rapporterades minimalt med gastrointestinala symtom och det gick inte att se några signifikanta skillnader mellan grupperna.

I en annan blindad tvärsnittsstudie ingick 27 personer med självrapporterad laktosintolerans [7]. De fick äta chokladbitar med 0, 2 respektive 12 g laktos. Det sågs inga statistiskt signifikanta skillnader vad gäller gastrointestinala symtom mellan grupperna. Vi har dock funnit ytterligare en studie som beskriver en ökning av magsmärtor vid intag av 12 g laktos [11]. Det var en randomiserad dubbelblindad studie med 13 laktosintoleranta personer som fick 0, 2, 6, 12 eller 20 g laktos i vatten. I denna studie mättes också vätgas i utandningsluft, vilket kan vara ett tecken på att laktos inte bryts ner. Vid 0 och 2 g laktos sågs inga gastrointestinala symtom eller ökade nivåer av vätgas. Vid 6 g laktos ökade vätgasproduktionen, men personerna hade inga symtom, och vid 12 g laktos uppkom ökad frekvens av magsmärtor.

Personer med laktosintolerans undviker tabletter som innehåller laktos eftersom de förväntar sig att gastrointestinala symtom kommer att uppstå. I en randomiserad dubbelblindad tvärsnittsstudie undersöktes 77 laktosintoleranta personer när de intog kapslar innehållande 400 mg laktosmonohydrat jämfört med placebo [2]. Det var ingen skillnad i uppkomst av gastrointestinala symtom, och det gick inte heller att mäta vätgas i utandningsluften. Konklusionen var att det troligen är säkert för laktosintoleranta patienter att ta tabletter innehållande laktosmonohydrat upp till 400 mg. 

Sammanfattningsvis är de mängder laktos som ingår som hjälpämne i tabletter små och utgör normalt inte skäl för att en laktosintolerant person bör avstå medicinering. Om en patient ändå upplever att det är ett problem med detta lilla intag av laktos och det inte finns laktosfria alternativ kan man prova att ta medicinen tillsammans med mat om det är möjligt. Det går också att komplettera med tillskott av laktasenzym.