Effekterna av tidig insättning av antiviral behandling vid HIV har undersökts i en studie i New England Journal of Medicine. Cirka hälften av alla som smittas med HIV drabbas av en primärinfektion, som är en akut infektion som ofta involverar lymfkörtelsvullnad. I artikeln har en grupp forskare undersökt vilka långtidseffekterna blir om antiviral behandling sätts in i samband med denna. Studien omfattar 366 patienter med en primär HIV-infektion, 60 procent av dem män. Deltagarna lottades till tre grupper: en grupp gavs antiviral behandling under 48 veckor, en grupp gavs behandling i 12 veckor och en kontrollgrupp fick ingen behandling.

Författarna har därefter följt patienterna under i genomsnitt fyra år och undersökt hur stor andel patienter i respektive grupp som nått ett CD4-tal under 350 celler per kubikmillimeter alternativt påbörjat antiviral behandling. Det visade sig efter drygt fyra år att bland patienterna som fick antiviral behandling i 48 veckor, då den primära HIV-infektionen bröt ut, hade 50 procent antingen ett CD4-tal som understeg 350 celler per kubikmillimeter eller påbörjat antiviral behandling trots att CD4-talet inte sjunkit så lågt. Det ska jämföras med en andel på 61 procent av patienterna i gruppen som fått behandling i tolv veckor och 61 procent i den obehandlade kontrollgruppen. När man endast tittade på andelen patienter i respektive grupp där CD4-talet understeg 350 celler per kubikmillimeter så var denna 28 procent i gruppen som fått behandling i 48 veckor. Motsvarande andel var 40 procent i både tolvveckorsgruppen och kontrollgruppen.

Resultaten tyder på att sjukdomsprogressionen kan fördröjas om antiviral behandling sätts in redan vid primär HIV-infektion och sedan pågår upp mot ett år. Viktigt att notera är att studien visar att tiden fram till att CD4-talet sjunker under 350 inte tycks kunna förskjutas mer än behandlingstidens längd, dvs upp mot ett år. Några större skillnader vad gäller biverkningar eller mortalitet noterades inte grupperna emellan.