I Nature Genetics presenteras en studie kring genetiken bakom fetma. Det är ett mycket omfattande material, och forskare från ett stort antal länder har deltagit. Totalt har över 260 000 personer inkluderats. Studien har delats upp i två delar. Först letade författarna brett i genomet hos 168 267 individer efter regioner i arvsmassan som kan kopplas till fetma. Därefter tittade man på ett nytt material med 109 703 personer och fokuserade då på 273 genvarianter som tycktes intressanta i det första materialet.

Resultatet kan sammanfattas med att man verifierat ett antal områden i genomet som sedan tidigare kopplats till fetma/övervikt. Därtill har man hittat sju regioner i arvsmassan som kan kopplas till fetma men som inte varit kända tidigare. Dessa benämns HNF4G, RPTOR, GNAT2, MRPS33P4, ADCY9, HS6ST3 och ZZZ3. Författarna har inte bara fokuserat på övervikt. Man har också hittat fyra nya områden som kan kopplas till kroppslängd. Det har inte varit känt tidigare att dessa fyra områden påverkar längden.

En frågeställning har varit om genetiken bakom övervikt eller lindrigare fetma skiljer sig från den bakom svårare fetma. Resultatet kan sammanfattas med att den inte tycks göra det. Individer med svår fetma tenderar att ha fler ofördelaktiga genvarianter än individer med lindrigare fetma/övervikt och inte helt andra gener. En möjlig följd av att det verkar röra sig om samma genetiska mekanismer är att de fynd som görs inom genetiken bakom svår fetma kan generaliseras till alla människor.