I en systematisk översikt och metaanalys publicerad i BMJ konkluderar man att bröstförstoring med protes skulle kunna medföra att bröstcancer diagnostiseras först i ett mer avancerat stadium, och därmed skulle även överlevnaden kunna påverkas.

Under senare decennier har bröstförstoring med protes blivit ett allt populärare ingrepp. I USA utfördes 307 000 sådana operationer år 2011. Trots att operationen är relativt vanlig kvarstår fortfarande en del kontroverser angående de långsiktiga hälsokonsekvenserna. Det finns evidens för att implantat inte ökar risken för bröstcancer, men frågetecken kvarstår kring påverkan på möjligheten att upptäcka bröstcancer tidigt med mammografiscreening, vilket skulle kunna påverka cancerstadiet vid diagnos och därmed överlevnaden.

Man fann 22 studier (inkluderande totalt 282 924 kvinnor) där man utvärderat cancerstadium vid diagnos och 7 studier (totalt 18 026 kvinnor) där man utvärderat överlevnad. Metaanalysen visade att risken för en icke-lokaliserad bröstcancer (oddskvot) var 1,26 (95 procents konfidensintervall, KI, 0,99–1,60) för kvinnor med bröstprotes jämfört med kvinnor utan (12 studier). Analysen visade också minskad överlevnad efter bröstcancer bland kvinnor med protes vid diagnos jämfört med kvinnor utan (hazard-kvot 1,38; 95 procents KI 1,08–1,75) (7 studier).

Författarnas egen slutsats är att kvinnor med bröstprotes skulle kunna ha en mer avancerad cancer vid diagnos än kvinnor utan protes och att dödligheten därför skulle kunna vara högre. Enligt författarna är den mest troliga förklaringen att mammografi försvåras hos kvinnor med implantat och att tumörerna inte upptäcks lika lätt. De understryker dock att resultaten bör tolkas med stor försiktighet eftersom metaanalysen omfattar relativt få studier, och därför måste den statistiska styrkan anses vara relativt låg. Vidare är uppföljningstiden kort. I studien görs heller ingen skillnad på cancerspecifik dödlighet och dödlighet av andra orsaker. Författarna påpekar själva att man inte kunde ta hänsyn till möjliga förväxlingsfaktorer och selektionsbias, vilket begränsar tolkningen.

Vår egen slutsats och värdering är att studien är en väl genomförd metaanalys med utmärkta statistiska analysmetoder, dock begränsar studiedesignen i originalarbetena analysen och tolkningen. Stadium vid diagnos och överlevnad kan påverkas av många variabler. Det är okänt om kvinnor som av estetiska skäl opererats med implantat skiljer sig från kvinnor i samma ålder utan implantat. Viktiga övriga faktorer som kan ha betydelse för tumörstadium vid diagnos är t ex diagnossätt (dvs screening eller klinisk upptäckt), övervikt och »patient’s delay«.  Mammografiscreeningens effektivitet beror i sin tur på faktorer som brösttäthet och hormonbehandling. Inga av dessa faktorer kunde studeras i metaanalysen. Den viktigaste prognostiska faktorn för bröstcancer är stadium vid diagnostidpunkten. En svårighet med metaanalysen var att man inte tillfredsställande kunde justera för detta eller andra möjliga prognostiska faktorer, t ex ålder, övervikt, rökning och socioekonomiska faktorer. Detta försvårar tolkningen eftersom just dessa faktorer skulle kunna vara ojämnt fördelade mellan kvinnor med respektive utan bröstimplantat.

I dag vet vi inte hur många kvinnor som får bröstimplantat i Sverige årligen eftersom det inte finns någon registrering. Vi är dock i slutskedet av att införa ett nationellt kvalitetsregister i vilket alla implantat som inopereras i Sverige, i både privat och offentlig regi, kommer att monitoreras. På så sätt kommer vi förhoppningsvis att med tiden få objektiv information om de långsiktiga hälsoriskerna med bröstimplantat, något som är mycket angeläget. Vidare kommer ett nationellt register att kunna bidra till att utvärdera patientrelaterade resultat på lång sikt.