Avhandling. I en avhandling från Uppsala universitet framkom det att peritoneala metastaser från ventrikelcancer är vanligare än vad som tidigare varit känt. Avhandlingen visar också att multimodal behandling av denna sjukdom är genomförbar men kostsam samt att kemosensitiviteten för ventrikelcancerprov är jämförbar med kolorektalcancerprov, men att den individuella variationen mellan prov från olika patienter är betydande.

Ventrikelcancer är en av de vanligaste orsakerna till död i världen, och peritoneala metastaser är det vanligaste recidivet. Prognosen för patienter med sådana recidiv är dålig: medianöverlevnad på ca 3 månader och inga femårsöverlevare. Syftet med avhandlingen var att undersöka incidensen och utvärdera prognostiska faktorer avseende medianöverlevnad för ventrikelcancer och peritoneala metastaser, och att granska effekten och kostnaden av en ny multimodal behandlingsregim. Läkemedelskänslighet mellan olika patienter och tumörtyper undersöktes också.

Incidensen av lokoregionalt avancerad ventrikelcancer var högre än tidigare rapporterat, 3,8 per 100 000 personår. Synkron lokoregionalt avancerad ventrikelcancer i kombination med synkrona fjärrmetastaser var en negativ prognostisk faktor, medan kemoterapi och bra »performance status« (patientens välmående och aktivitetsnivå) samt strålbehandling i kombination med kemoterapi var positiva prognostiska faktorer.

Det var ingen signifikant skillnad i medianöverlevnad under perioden 2000–2004 jämfört med perioden 2005–2009, och avsaknaden av förbättring i överlevnad under det senaste decenniet rättfärdigar uppfattningen att det finns ett stort behov av nya behandlingsstrategier för denna sjukdom. I en fas 2-studie på patienter behandlade med neoadjuvant kemoterapi följd av cytoreduktiv kirurgi tillsammans med hypertermisk intraperitoneal kemoterapi och tidig postoperativ intraperitoneal kemoterapi var medianöverlevnaden 14,3 månader och hos patienter som erhöll makroskopiskt radikal kirurgi var medianöverlevnaden 19,1 månader, vilket är bättre resultat än de senaste rapporterna från behandling med systemisk kemoterapi. Den totala medelkostnaden för lokoregional behandling var 1 014 000 kronor per patient, jämfört med 412 000 kronor för patienter som endast fick systemisk kemoterapi. Behandling av avancerad ventrikelcancer är alltså kostsam oavsett behandlingsregim. I ett kemosensitivitetstest ex vivo konstaterades att ventrikelcancerprov var jämförbara med kolorektalcancerprov beträffande kemosensitivitet för standardläkemedel och för målsökande läkemedel, medan ovarialcancerprov var mer känsliga. De individuella ventrikelcancerproven varierade betydligt i känslighet för ökande läkemedelskoncentration, vilket talar för individuellt anpassad kemoterapi.