Anordningar för att skydda sårkanterna vid bukoperationer påstås kunna minska risken för postoperativ sårinfektion, men fungerar inte. Detta enligt en multicenterstudie (ROSSINI-studien) från Storbritannien, vars resultat publiceras i BMJ.

Infektion i operationssåret är en vanlig postoperativ komplikation, i synnerhet vid bukkirurgi. De flesta postoperativa sårinfektioner orsakas av bakterier från patientens egen hud, slemhinnor eller inre organ. I dagsläget finns på marknaden flera anordningar för sårkantsskydd. Dessa består av en halvfast plastring som placeras i såret, och fäst på denna finns en ogenomtränglig plastfilm som sträcker sig ut över sårkanterna.

Tidigare mindre studier samt två metaanalyser av anordningar för sårkantsskydd har visat en minskning av postoperativa sårinfektioner med 12–25 procent. De randomiserade studier som genomförts har dock varit i mindre skala, och med stark risk för jäv.

Av 760 patienter som laparotomerades vid 21 olika sjukhus i Storbritannien randomiserades hälften till interventionsgruppen, där man använde sig av sårkantsskyddande anordningar under ingreppet. Postoperativ sårinfektion bedömdes 7 respektive 30 dagar postoperativt. I studien mättes även patienternas livskvalitet och längden på sjukhusvistelsen.

Inom 30 dagar hade dock 24,7 procent av patienterna i interventionsgruppen drabbats av postoperativ sårinfektion, jämfört med 25,4 procent i kontrollgruppen (oddskvot 0,97, 95 procents konfidensintervall 0,69–1,36). Inte heller lyckades man identifiera någon enskild undergrupp av patienter som hade nytta av interventionen. 

Författarnas konklusion är att anordningar för att skydda sårkanterna inte påverkar sårinfektionsrisken, längden på sjukhusvistelsen eller livskvaliteten hos patienter som genomgår laparotomi, och att användandet av sådana anordningar därför inte kan rekommenderas.