Enligt randomiserade studier minskar risken för död, hjärtinfarkt och stroke med 15 procent om patienter med akut koronart syndrom i tillägg till behandling med acetylsalicylsyra även får klopidogrel. Men gäller behandlingsnyttan av nyare trombocythämmare rökare i större utsträckning än icke-rökare?

Cigarettrökning inducerar ett enzym som deltar i den metabola aktiveringen av klopidogrel. Detta antas öka tillgängligheten av klopidogrels aktiva metabolit, med större effektivitet som följd. Andra nyare trombocythämmare metaboliseras endast delvis eller inte alls via samma process.

Författarna till en studie publicerad i BMJ genomförde en metaanalys med frågeställningen huruvida rökstatus påverkar effektiviteten av trombocythämmare vid prevention av kardiovaskulära händelser. Man genomsökte databaser för relevanta studier som inkluderade nyare trombocythämmare och som redovisade utfall efter rökstatus.

Behandling med klopidogrel minskade risken för kardiovaskulära händelser hos rökare med 25 procent (relativ risk 0,75, 95 procents konfidensintervall 0,67–0,83), och hos icke-rökare med endast 8 procent (relativ risk 0,92, 95 procents konfidensintervall 0,87–0,98). I studierna på prasugrel och ticagrelor befanns dessa läkemedel vara mer effektiva än klopidogrel hos rökare, och marginellt bättre än klopidogrel hos icke-rökare. 

Sammantaget tyder resultaten på att behandlingsnyttan av de nyare trombocythämmarna (klopidogrel, prasugrel och ticagrelor) framför allt tillfaller rökare, och att denna skillnad gäller klopidogrel i synnerhet. Med detta i åtanke bör framtida behandlingsriktlinjer utformas med hänsyn till huruvida patienten är rökare eller ej.