Jämfört med icke-kirurgisk behandling mot fetma har obesitaskirurgi större effekt på både kroppsvikt och andra utfallsmått, men slutsatserna begränsas av kort uppföljningstid. Detta enligt en metaanalys som presenteras i BMJ.

Tidigare randomiserade kliniska prövningar som jämfört obesitaskirurgi mot icke-kirurgisk behandling har varit alltför små för att kunna detektera effektskillnader i flera olika utfallsmått.

För att jämföra effekten av obesitaskirurgiska metoder med icke-kirurgiska metoder genomfördes en metaanalys av randomiserade kliniska prövningar med totalt 796 deltagare (genomsnittligt BMI 30–52). De kirurgiska metoder som analyserades var reglerbart magsäcksband (fem studier), gastrisk bypass (fem studier), sleeve-gastrektomi (en studie) och biliopankreatisk diversion (två studier). De jämfördes med icke-kirurgiska behandlingsmetoder i form av dietomläggning, beteendeterapi och/eller viktreducerande läkemedel.

Studiedeltagarna som randomiserats till obesitaskirurgi minskade i genomsnitt 26 kg mer i kroppsvikt (95 procents konfidensintervall 21–31, uppföljningstid 40–104 veckor), hade större tillbakagång av typ 2-diabetes och av metabola syndromet och fick större förbättring i livskvalitet jämfört med dem som anvisats icke-kirurgisk behandling. De vanligaste komplikationerna efter obesitaskirurgi (ej magsäcksbandskirurgi) var järnbristanemi (15 procent) och omoperation (8 procent).

Sammanfattningsvis tycks obesitaskirurgi, jämfört med icke-kirurgisk behandling av fetma, ha större effekt på flera utfallsmått, men slutsatserna begränsas bland annat av kort (två års) uppföljningstid. I synnerhet saknas långtidsdata om komplikationer, kardiovaskulära händelser och mortalitet vid obesitaskirurgi.