Föga är känt om effekter av kostförändringar hos invandrare från framför allt icke-västerländska regioner i de nordiska länderna. En anpassning till västerländsk snabbmat anses kunna leda till sämre hälsa, med ökad risk för övervikt, fetma, hypertoni, diabetes och kranskärlssjukdom, men även vissa bristtillstånd. Inom ramen för arbetet med nya nordiska närings­rekommendationerna (NNR 2012) genomfördes en litteraturgenomgång i Medline/PubMed och Swemed av det vetenskapliga underlaget för detta från åren 1990–2011.

I en primär analys inkluderades 32 artiklar med möjlighet till evidensgradering. Fem till tio gånger högre förekomst av D-vitaminbrist (23 artiklar; övertygande evidens) identifierades hos invandrare av icke-västerländskt ursprung, framför allt hos kvinnor men även hos barn. Risken att utveckla rakit var 50 gånger högre hos barn i åldern 0–4 år födda i Danmark av föräldrar med invandrarursprung, jämfört med barn till danskfödda föräldrar. Risken för järnbrist var fyra gånger högre hos gravida invandrarkvinnor (två artiklar; trolig evidens). Kariesförekomsten (sju artiklar) var två till fyra gånger högre hos förskolebarn (övertygande evidens) och yngre skolbarn (trolig evidens) med invandrarbakgrund, medan det saknas evidens för riskökning hos tonåringar.

I en sekundär analys där evidensgrad ej bedömdes identifierades 48 artiklar inom viktiga områden, där framför allt invandrare från icke-europeiska länder jämfördes med icke-invandrade personer i Norden. Risken för övervikt och fetma (14 artiklar) är upp till fyra gånger högre hos många invandrargrupper, dock inte i alla studier. Underlaget för blodfettsrubbningar var begränsat (fyra artiklar), men det fanns en tendens till högre triglyceridvärden och lägre HDL-kolesterol hos icke-europeiska invandrare. Även för hypertoni var underlaget begränsat (tre artiklar), med förhöjd risk hos finska invandrare i Sverige och inuiter i Danmark och lägre risk hos icke-europeiska invandrare.

För diabetes identifierades en översiktsartikel om diabetes allmänt (baserad på 17 originalartiklar) och en om graviditetsdiabetes hos kvinnor från södra Asien. Den relativa riskökningen var hos invandrare från Mellanöstern (inklusive Iran och Turkiet) upp till 3,7 gånger för män och 2,2–7,8 gånger för kvinnor; hos invandrare från södra Asien 2,4–5,5 gånger för män och 2,3–11,7 gånger hos kvinnor; hos gravida kvinnor från södra Asien 2,3–7 gånger. För kranskärlssjukdom fanns ett bra underlag (sju artiklar), framför allt från registerdata, med en generellt ökad risk i många invandrargrupper med som mest 2,5 gånger.

Resultat av kostvaneförändring hos invandrare gav motstridiga resultat (tio artiklar) dels finns en tendens till större intag av sockerhaltig mat och dryck och av fettrik mat, dels en tendens att bibehålla kostvanor med högt intag av frukt och grönsaker.

Sammantaget visar översikten att vissa sjukdomar och sjukdomsrisker med koppling till födointaget är klart förhöjda i en del invandrargrupper i Norden. Dessa betydande riskökningar kräver uppmärksamhet och förebyggande åtgärder både inom sjukvården och samhället i stort.