Autoreferat. Andfåddhet är ett dominerande symtom vid lungsjukdom. Patienter med kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) lider ofta av svår andfåddhet under många år trots optimal behandling av underliggande sjukdom(ar) − kronisk refraktär andfåddhet.

Opioider i doser upp till 20–30 mg oralt morfin per dag har visats kunna ge betydande lindring av refraktär andfåddhet. Bensodiazepiner har oklar effekt mot andfåddhet men används ofta mot oro och ångest, som är vanligt förekommande vid svår KOL.

Men är det farligt att använda bensodiazepiner och/eller opioider vid svår KOL? Trots bristande data finns det hos KOL-patienter, inklusive andningsdepression och död.

I en prospektiv kohortstudie, publicerad i BMJ, undersöktes hur behandling med benzodiazepiner och/eller opioider påverkade risken för sjukhusinläggning eller död vid syrgaskrävande KOL. Studien inkluderade 2 449 patienter som behandlades för KOL med syrgas i hemmet mellan 2005 och 2009. Patienterna identifierades i det nationella andningssviktsregistret Swedevox, som täcker drygt 85 procent av patienterna med hemsyrgas i landet.

Data hämtades ur nationella register gällande läkemedelsbehandling (Läkemedelsregistret), diagnoser och sjukhusinläggningar (Patientregistret) och överlevnad (Dödsorsaksregistret). Dygnsmedeldosen av bensodiazepiner och opioider uppskattades baserat på uthämtade recept tre månader före studiestart (start av hemsyrgas), och patienterna följdes prospektivt till inläggning på sjukhus (n = 1 681; 76 procent) och död (n = 1 129; 50 procent) till och med 31 december 2009. Alla analyser justerades för ålder, kön, blodgaser, BMI, funktionsstatus enligt WHO:s riktlinjer, samsjuklighet, tidigare inläggningar och samtidiga läkemedelsbehandlingar.

Huvudfyndet var att behandling med opioider i doser upp till 30 mg oralt morfin per dag inte var kopplad till ökad risk för sjukhusinläggning (hazardkvot [HK] 0,95; 95 procentskonfidensintervall [KI] 0,80–1,14) eller död (HK 1,03; 95 procents KI 0,84–1,26). Dödligheten var måttligt ökad vid opioiddoser över 30 mg oralt morfin per dag (HK 1,21; 95 procents KI 1,02–1,44), liksom för bensodiazepiner (HK 1,21; 95 procents KI 1,05–1,39). Samtidig behandling med låga doser bensodiazepiner och opioider var inte tydligt associerad med ökad dödlighet (HK 1,25; 95 procents KI 0,78–1,99). Riskerna vid behandling skilde sig inte för patienter som var tidigare obehandlade eller hade koldioxidretention (PaCO>6,5 kPa).

Studien stödjer att regelbunden behandling med opioider i låg dos är säker och bör testas mot refraktär andfåddhet även vid svår KOL. Det är oklart om den uppfattade ökade dödligheten vid behandling med högre opioiddoser och/eller bensodiazepiner stämmer, eller är kopplad till svårare underliggande sjukdom. Studien bygger på nuvarande klinisk praxis och på att uppföljning av behandlingen och patientens tillstånd är av yttersta vikt.

Ytterligare studier behövs av vilka patienter som har störst klinisk nytta av behandlingen, av fler tidigare obehandlade patienter samt av behandlingseffekterna på längre sikt.

Sammanfattningsvis kan försiktig upptitrering från 5–10 mg långverkande morfin per dag med profylax mot förstoppning, liksom vid smärtbehandling, ge betydande lindring av svår refraktär andfåddhet vid avancerad sjukdom, och den aktuella studien stödjer att behandlingen är aktuell för att förbättra andfåddhet och livskvalitet även för patienter med svår KOL.