Avhandling. En avhandling baserad på ett material från Laxå innehållande 776 incidenta diabetespatienter med upp till 30 års uppföljning (1972–2001) visar att prevalens och incidens av diabetes inte har ändrats över tid och att överdödligheten för personer med diabetes är mycket låg. Kardiovaskulär sjukdom och hjärtinfarkt påverkas negativt av hypertoni och hyperglykemi, och positivt av läkemedelsbehandling för diabetes. Läkemedelsbehandling för diabetes reducerade inte strokeinsjuknande. Screening för diabetes påverkade inte totalmortalitet eller insjuknande i makrovaskulär sjukdom.

Från många länder publiceras studier med varierande uppföljningstid som visar på ökad prevalens av diabetes och associerad mortalitetsökning. Vad gäller Sverige är det mer oklart om prevalensen ökar och om kardiovaskulär mortalitet har minskat i samma omfattning hos personer med diabetes som den har gjort hos icke-diabetiker. Farmakologisk behandling av hypertoni och hyperglykemi hos personer med diabetes har varit mycket omdiskuterad de senaste åren, och det råder osäkerhet om vilka målnivåer som bör uppnås. Världen över rekommenderar myndigheter screening för diabetes, men om detta leder till bättre prognos är oklart.

Avhandlingens syfte var att studera incidens-, prevalens- och mortalitetstrender över tid i en svensk kohort. Risken för hjärt–kärlkomplikationer och förtida död vid höga glukos- och blodtrycksvärden samt läkemedelsbehandling av dessa tillstånd undersöktes också. Ett annat mål var att utreda huruvida screeningupptäckt diabetes innebär mindre komplikationsrisk än kliniskt upptäckt sjukdom.

Under studieperioden upptäcktes 776 nya fall av diabetes, 36 individer med typ 1-diabetes och 740 individer med typ 2-diabetes. Åldersstandardiserad incidens (3,18 fall/1 000 invånare) och prevalens (44 fall/1000 invånare) ökade ej över tid. Den åldersstandardiserade riskkvoten (RR) för totalmortalitet hos individer med respektive utan diabetes var för alla 1,17 (P < 0,0021), för kvinnor 1,22 (P < 0,007) och för män 1,13 (p = 0,095). Motsvarande för kardiovaskulär sjukdom (CVD) och död var 1,33, 1,41 respektive 1,27.

Hjärt–kärlrelaterad mortalitet minskade över tid hos icke-diabetiker och män med diabetes men inte hos kvinnor med diabetes. Hjärtkärlinsjuknandet ökade med manligt kön (RR 1,48, 95 procents konfidensintervall [KI] 1,21–1,82), antal tidigare CVD (RR 1,13, 95 procents KI 1,08–1,18), ålder (RR 1,05, 95 procents KI 1,04–1,07), fasteglukos (RR 1,05, 95 procents KI 1,00–1,10), BMI (RR 1,04, 95 procents KI 1,01–1,06), medelartärtryck (RR 1,02, 95 procents KI 1,01–1,03) och minskade med metformin- och sulfonylureabehandling (RR 0,58, 95 procents KI 0,38–0,90 respektive RR 0,73, 95 procents KI 0,55–0,97).

Ingen statistiskt signifikant skillnad gällande mortalitet och hjärt–kärlsjukdomsincidens noterades för screenade jämfört med kliniskt upptäckta diabetiker. I den screenade gruppen noterades dock en icke-signifikant reduktion av strokeincidensen (24 procent, P = 0,15).

Överdödligheten hos patienter med diabetes jämfört med personer utan diabetes är den hittills lägst rapporterade i världen.