Avhandling. Varje dag dör mellan 700 och 800 kvinnor i världen i samband med graviditet och förlossning, och 99 procent av dem dör i låginkomstländer. I Sverige inträffade i genomsnitt sex mödradödsfall varje år 1988–2007. Det är fler än de som rapporterades till WHO, visar denna avhandling. Mödradödligheten i Sverige bland kvinnor födda i låginkomstländer var sex till sju gånger högre än för kvinnor födda i Sverige.

Genom samkörning av Dödsorsaksregistret, Medicinska födelseregistret och Patientregistret samt eftergranskning av dödsorsaksintyg identifierades 123 mödradödsfall, vilket är 64 procent fler än de 75 som utgör det officiella antalet. Brister i rapporteringen visade sig finnas på olika nivåer; när ansvarig läkare fyller i dödsorsaksintyget, när diagnoserna kodas i dödsorsaksregistret samt att WHO:s regler för dödsorsakskodning inte överensstämmer med definitionen för mödradöd. 

En journalgranskning utfördes på 75 mödradödsfall med syftet att identifiera eventuell suboptimal vård. Granskningen designades som en fall–kontrollstudie med 25 kvinnor födda i låg- och medelinkomstländer, vilka matchades mot 50 svenskfödda kvinnor. Suboptimala faktorer förekom i två tredjedelar av dödsfallen, men signifikant oftare bland de utlandsfödda kvinnorna. I 13 av fallen med de utlandsfödda bidrog språkförbistring och otillräcklig tolkanvändning till suboptimal vård. De utlandsfödda kvinnorna drabbades oftare av suboptimala faktorer i den medicinska handläggningen; till exempel ställdes fel diagnos, diagnos ställdes för sent eller att rätt behandling fördröjdes.

Suicid under graviditet och barnsängstid inkluderas sedan 2012 i WHO:s klassifikation av mödradödsfall. I en deskriptiv studie inkluderades 103 suicid under graviditet och inom ett år efter förlossning 1980 till 2007. Registeruppgifter samt mödravårds- och förlossningsjournaler analyserades. Närmare hälften av kvinnorna hade fått psykiatrisk vård före graviditeten, men detta hade inte alltid fångats upp av mödravården, och ytterligare en fjärdedel av kvinnorna hade fått psykiatrisk vård under eller efter senaste graviditeten. Trots kunskapen om att flera psykiatriska tillstånd riskerar att försämras efter förlossning hade endast en femtedel av kvinnorna en dokumenterad plan för psykiatrisk uppföljning vid hemgång från BB. Kvinnor födda i låg- och medelinkomstländer hade en flerfaldigt ökad risk att dö i jämförelse med kvinnor födda i Sverige.

Sammanfattningsvis är mödradödligheten i Sverige mycket låg, men mer sanningsenlig statistik kan erhållas genom samkörning av register. Kvinnor födda i låginkomstländer löpte under de studerade åren en högre risk för både mödradöd och suicid under och året efter graviditet. Det fanns samband mellan den högre risken för mödradöd och bristfällig vård. Alla mödradödsfall kan inte undvikas, men genom att studera fall med dödlig utgång kan brister i vården belysas och förhoppningsvis leda till förbättringar.