Autoreferat. En systematisk översikt och metaanalys visar att särskilt organiserade läkemedelsgenomgångar för patienter i särskilt boende inte minskar mortalitet eller sjukhusinläggningar. Liknande resultat har visats när det gäller läkemedelsgenomgångar på sjukhus [Cochrane Database Syst Rev. 2013;2:CD008986].

Det är väl känt att läkemedelsbehandlingen hos äldre kan förbättras. Socialstyrelsens nya föreskrifter (SOSFS 2012:9) visar att detta är ett prioriterat område. Med »läkemedelsgenomgång« avser Socialstyrelsen att ansvarig läkare ser till att aktuell läkemedelsbehandling är ändamålsenlig och säker. Detta kan ske inom ramen för vanlig vård, men också genom att resurser avsätts specifikt för extra fokus på läkemedelsbehandlingen genom att någon som inte har det direkta ansvaret för patienten involveras som ett stöd till den läkare som är ansvarig för patienten. Det är det sistnämna arbetssättet som utvärderats i denna översikt.

I översikten inkluderades totalt tolv studier, varav åtta jämförde särskilt organiserade läkemedelsgenomgångar med vanlig rutin utan extra resurser för fokus på läkemedelsbehandlingen. Det vanligaste var att interventionen utfördes av apotekare, antingen själva eller i multiprofessionella team. Fem randomiserade studier kunde sammanställas i en metaanalys avseende utfallsmåttet mortalitet. Riskkvoten för död var 1,03 för patienter som fått läkemedelsgenomgångar jämfört med patienter som fått vanlig vård (95 procents konfidensintervall, KI, 0,85–1,23). En sensitivitetsanalys, där studier av låg vetenskaplig kvalitet exkluderades eftersom de kan favorisera interventionen [BMJ. 2009;339:b4012] resulterade i en riskkvot för död på 1,22 (KI 0,93–1,60). Två randomiserade studier kunde sammanställas i en metaanalys avseende utfallsmåttet sjukhusinläggningar: riskkvot 1,07 (KI 0,61–1,87).

Utfallsmåtten mortalitet och sjukhusinläggningar är relevanta när det gäller läkemedelsgenomgångar. För det första är de av odiskutabelt värde för patienten och sjukvården, för det andra kan de antas avspegla nettoeffekten av en patients läkemedelsbehandling. Utfallsmått som enbart avspeglar risker med läkemedel, till exempel läkemedelskostnader och biverkningar, tar inte hänsyn till att läkemedel också kan göra nytta. Livskvalitet, å andra sidan, inkluderades inte som utfallsmått eftersom resultaten skulle bli svårtolkade; patienters livskvalitet kan påverkas om de får extra tid och resurser, oberoende av själva läkemedelsgenomgången. För att utvärdera effekter på livskvalitet behöver särskilt organiserade läkemedelsgenomgångar jämföras med andra interventioner med likartad resursåtgång, till exempel en till två timmars extra läkartid per patient. Denna typ av jämförande studier saknas [Cochrane Database Syst Rev. 2010;(7):CD000336]. Ett annat alternativ som möjliggör horisontella prioriteringar är att beräkna den inkrementella kostnaden per kvalitetsjusterat levnadsår. Två randomiserade kontrollerade studier med denna ansats visar en låg sannolikhet för att särskilt organiserade läkemedelsgenomgångar är ett kostnadseffektivt arbetssätt [BMJ Open. 2012;2:e000329, Pharmacoeconomics. 2007;25:171-80].