I Lancet presenteras en populationsbaserad studie som visar att patienter som behandlas med antipsykotisk medicin i minskad utsträckning döms för våldsbrott.

Studien har gjorts av forskare från Karolinska institutet och universitetet i Oxford. Författarna har använt sig av data från ett flertal svenska register, däribland brottsregistret och register över läkemedelsförskrivning. Undersökningen avser perioden 2006 till 2009 och omfattar 82 647 patienter, ungefär hälften män och hälften kvinnor, som behandlades med antipsykotiska läkemedel. Läkemedel med klozapin exkluderades eftersom det är omgärdat med särskilda restriktioner gällande provtagning, vilket gjort att dessa patienter har bedömts som ett selekterat material.

Författarna har utgått från förskrivning; patienter som fått antipsykotisk medicin utskriven har antagits stå på den. Individerna har sedan fungerat som sina egna kontroller då man helt enkelt har jämfört i vilken utsträckning de dömts för våldsbrott under perioder då de stod på medicin jämfört med perioder då de inte gjorde det. Våldsbrott inkluderar bland annat mord, misshandel, rån och sexualbrott. Bland männen dömdes 6,5 procent för våldsbrott under perioden. För kvinnorna var andelen 1,4 procent. Det visade sig att risken att dömas för våldsbrott var nästan halverad (45 procent lägre) under perioder då de behandlades med antipsykotikum. Liknande skillnader noterades när man tittade specifikt på när preparaten gavs i depåform, det vill säga som injektioner. Data visar dessutom ett dossamband: ökad dos neuroleptika var förknippad med minskad risk för våldsbrott.

Författarna tittade även på stämningsstabiliserande preparat såsom lamotrigin, valproat och litium. Även behandling med dessa var kopplat till minskad risk för våldsbrott men effekten var inte lika uttalad; risken minskade med 24 procent, och man noterade bara en minskad risk bland individer som fått diagnosen bipolär sjukdom. Ett intressant fynd är att tillägg av stämningsstabiliserande preparat till antipsykotisk medicinering, något som är mycket vanligt förekommande kliniskt, inte var förknippat med minskad risk för våldsbrott jämfört med enbart antipsykotiska läkemedel. En tolkning av detta är att det utifrån perspektivet risk för våldsamhet inte är motiverat att lägga till stämningsstabiliserande mediciner till antipsykotika hos psykospatienter.

En uppenbar begränsning med studien är att förskrivning av ett preparat inte nödvändigtvis innebär att patienten faktiskt tagit preparatet, något som givetvis är särskilt relevant för neuroleptika där följsamheten ofta är låg. Något som talar för att studiens resultat trots detta är robusta är att det fanns en tydlig minskning i risk för våldsbrott bland de individer som stod på depåpreparat, en grupp patienter där man kan vara betydligt mer säker på att de faktiskt fått i sig sin medicin.

Även om studien tyder starkt på att antipsykotika minskar risken för våldsbrott understryker författarna att det inte behöver vara ett kausalsamband. En intressant parallell är att även ADHD-medicinering har kopplats till minskad risk att dömas för brott, viket visas i en studie som 2012 presenterades i New England Journal of Medicine (refererad i Läkartidningen 1/2013).