Mediers roll bakom så kallade självmordskluster, när flera individer inom samma område eller krets tar livet av sig i anslutning till varandra, analyseras i första numret av Lancets nya dottertidskrift Lancet Psychiatry. Författarna har analyserat 48 självmordskluster bland ungdomar i USA under perioden 1986 till 1996, det vill säga före de sociala mediernas utbredning. Klustren omfattar mellan tre och elva självmord bland individer mellan 13 och 20 år som skett inom ett mindre geografiskt område och inom sex månader. Man har jämfört dessa med 95 fall av suicid bland jämnåriga som inte följts av flera självmord. De 95 fallen har således fungerat som ett slags kontroller. Det författarna framför allt har undersökt är hur olika medier rapporterat händelserna.

Det visade sig att den mediala rapporteringen var mer intensiv, i form av flera artiklar, för de självmord som senare följdes av flera, det vill säga blev självmordskluster. I snitt publicerades 7,4 artiklar om de självmord som följdes av flera och 5,1 artiklar av de självmord som inte följdes av nya fall. Rapporteringen var dessutom mer sensationsbetonad, vilket innebär att artiklarna var placerade på tidingarnas förstasidor och dessutom att de omfattade detaljer kring självmordet, för de fall av suicid som följdes av flera.

Studien indikerar således att medial rapportering om självmord kan ha en roll vad gäller ökad risk för ytterligare självmord även om man naturligtvis inte kan fastslå ett säkert kausalsamband baserat på uppgifterna. En slutsats man ändå kan dra är att oförsiktig medial rapportering av självmord hos unga kan öka risken för fler självmord. Författarna efterfrågar tydliga riktlinjer för tidningar och andra medier för att undvika alltför sensationsbetonad rapportering vid suicid.