Autoreferat. När barn med celiaki ska hittas i befolkningen är ett frågeformulär kring symtom och riskgrupp inte till nytta. Om allmän screening blir aktuell är alltså blodprov för analys av celiakimarkörer första steget.

Celiaki, även kallat glutenintolerans, drabbar upp till 3 procent av svenska barn, med två tredjedelar odiagnostiserade. Riktlinjer rekommenderar att via analys med celiakimarkörer på vida indikationer testa alla barn med något av alla de symtom som kan indikera celiaki, samt att regelbundet testa barn i vissa riskgrupper. I en aktuell studie var syftet att utvärdera huruvida ett frågeformulär skulle kunna användas som ett första steg i en celiakiscreening för att på så sätt minska antalet barn som behöver ta blodprov för analys av celiakimarkörer.

I en skolbaserad celiakiscreening av svenska 12-åringar (ETICS, Exploring the iceberg of celiacs in Sweden) inbjöds 10 041 barn, varav 75 procent deltog. Barn med tidigare känd celiaki (n = 66; 0,9 procent) exkluderades. Blodprov från 7 208 barn utan tidigare känd celiaki analyserades för celiakimarkörer och totalt S-IgA. Innan resultatet rapporterades besvarade barn och föräldrar frågeformulär kring symtom respektive andra sjukdomar och familjehistoria avseende celiaki. Barn med förhöjda värden på celiakimarkörer erbjöds tunntarmsbiopsi för att fastställa eller avfärda diagnosen. Frågeformulärens svar för barn med screeningupptäckt celiaki (n = 153; 2 procent) jämfördes med övrigas (n = 7 016). Svarsfrekvensen var 98 procent för barn och 87 procent för föräldrar.

Resultaten var förvånande. Förekomst av symtom var lika vanligt hos barn utan celiaki som hos barn med screeningupptäckt celiaki. Om ett eller flera symtom och/eller riskgrupp hade använts som ett första steg i en screening (för att välja ut de barn som sedan skulle lämna blodprov för analys av celiakimarkörer) så hade 2 282 barn (37 procent av alla) behövt lämna blodprov, och trots detta hade endast 52 fall identifierats (38 procent av alla fall) (figur). Således kunde vi via vårt frågeformulär inte identifiera barn med högre risk för celiaki i befolkningen.

Sammanfattningsvis tycks analys av celiakimarkörer vara enda vägen att hitta merparten av fall av celiaki i befolkningen. Allmän screening för celiaki är dock fortfarande omdebatterad, och kunskapsläget behöver förbättras. Notera att i klinisk verksamhet ska symtom och riskgrupp fortfarande leda till frikostig testning med celiakimarkörer.